Visar poster taggade migration:

DN-kolumn om papperslösa och några funderingar om moraliska mellanhänder

Förra veckan hade jag en DN-kolumn om migration, arbetsmarknad och papperslösa. Ett utdrag:
Oavsett om papperslösas rätt till sjukvård och skolgång för barnen betraktas som ett utslag av orimlig naivitet eller ett minimum av medmänsklighet, är det inget som ger en inkomst som går att leva på. Många papperslösa vill därför arbeta för att försörja sig, och deras utsatta situation gör dem beredda att acceptera löner och villkor som få svenska medborgare ens skulle överväga.

Många svenskar har dock etiska invändningar antingen mot att använda illegal arbetskraft eller mot att använda personer i utsatt ställning som billig arbetskraft. Men eftersom de papperslösa finns här och behöver försörja sig, har det uppstått en marknad för mellanhänder med rymligare samvete. Mot ett påslag på priset tar de på sig hela eller delar av den moraliska klandervärdheten och gör det möjligt för den övre medelklassen att köpa städtjänster i (tillräckligt) god tro. Minns hur Andersson försvarade sig med att hon upprepade gånger hade frågat städföretaget om kollektivavtal fanns – och fått jakande svar.

Utgångspunkten för texten är Magdalena Anderssons knixiga situation då en efterlyst svartjobbare städade hennes hem. Ett syfte med DN-texten är att undersöka hur dylika situationer uppstår. Tesen jag lutar åt är alltså följande argumentation:
  1. Diverse egenheter i migrationspolitiken och dess implementering gör att det finns papperslösa i Sverige som vill vara här men är utsatta och vill/behöver jobba för sin försörjning.
  2. Svenskar har av lite olika skäl ofta etiska invändningar mot att dra nytta av papperslösas vilja att arbeta, men...
  3. ...det finns undantag: De moraliska mellanhänderna. Dessa företag erbjuder en verksamhet som är tillräckligt ordnad och dyr för att vara acceptabel för folkflertalet, men via ett eller flera lager av mellanhänder är det ofta billig papperslös arbetskraft som gör åtminstone delar av det faktiska jobbet.

En fundering är om gigekonomin kanske kan förstås som en typ av konkurrens på marknaden för moraliska mellanhänder: Mellanhänderna tar en mindre andel, men kunden kommer också närmare den som faktiskt utför arbetet, vilket gör att maktasymmetrier blir mer påtagliga. Fenomenet är (skulle jag gissa) mer etiskt accepterat än att anlita svarta städare, men mindre accepterat än "köra och hämta sin pizza själv", som det brukar heta när den medelklassens foodora-lathet kritiseras.

Tolkningen styrks av att de flesta gigtjänster numera erbjuder möjlighet att ge dricks åt giggaren (vilket någon dock kanske skulle hävda stärker maktasymmetrin ytterligare).

Om MMT och Peo Hansens bok Migrationsmyter i Kvartal

Jag skriver i Kvartal om Modern Monetary Theory och Peo Hansens bok "Migrationsmyter". Ur min artikel:
Den som ställer sig skeptisk till att låta staten trycka pengar och ge mer till det mesta, anklagas ofta för att dölja en ideologiskt motiverad motvilja mot den offentliga sektorn bakom en förment ekonomisk jargong. Samtidigt går det naturligtvis att vända på den kritiken. Den som av ideologiska skäl vill höja arbetarnas löner och bygga ut den offentliga sektorn tar nog mer än gärna till sig en ekonomisk teori som säger att det är fritt fram och till och med bra för ekonomin att göra just detta.
Jämför gärna med Roland Paulsen som skriver i DN-kultur om samma bok:
I Laxå, en av de kommuner som tog emot flest flyktingar i proportion till invånarantal, kunde man tack vare flyktingpengarna [från staten] bland annat bygga en ny skola, ett nytt äldreboende och en ny anläggning för korttidsvård.
Notera mitt tillägg: kommunerna fick pengar från staten.

Per Wirtén i Expressen om Peo Hansens bok Migrationsmyten

Per Wirtén skriver i Expressen om Peo Hansens bok Migrationsmyten (Leopard förlag). Det finns mycket att säga om detta, men låt mig börja med ett litet, illustrativt nedslag:
Wirtén skriver:
Peo Hansen är knappast först med sina slutsatser. 2013 kom OECD med en stor rapport som visade att invandringen var positiv för ländernas offentliga finanser. Olika forskare presenterade vid samma tid liknande resultat. Av någon anledning nämner han inte detta, trots att de fick genomslag i svensk politisk debatt fram till senhösten 2015 då allt förändrades.
Rapporten som åsyftas är International Migration Outlook 2013. Den är en tvärsnittsjämförelse för åren 2007-2009, vilket gör att invandring ter sig mer gynnsamt eftersom migranter ofta är i arbetsför ålder. Studier som anlägger ett livscykelperspektiv (exempelvis Storesletten 2003 samt Flood & Ruist 2015) och således beaktar framtida kostnader när invandrarna blir äldre, hamnar samstämmigt på en liten negativ effekt för den offentliga ekonomin.

Desto viktigare är dock följande: Inte ens ur ett tvärsnittsperspektiv är det korrekt att hävda att OECD-rapporten visar att invandring lönar sig. Detta är nämligen fallet endast i ett scenario där vissa offentliga utgifter räknas bort. Övriga scenarier i OECD-rapporten visade – precis som studierna med livscykelperspektiv – på ett litet minus.

Källor:
Storesletten, K. (2003). Fiscal Implications of Immigration-A Net Present Value Calculation. Scandinavian Journal of Economics, 105(3), 487–506. https://doi.org/10.1111/1467-9442.t01-2-00009
Flood, L., & Ruist, J. (2015). Migration, en åldrande befolkning och offentliga finanser. SOU 2015:95.

Den som är mer nöjd med livet är också mer tolerant mot invandrare

Ny studie av Liliia Korol och Pieter Bevelander i Current Psychology. Ur abstract:
The results revealed that young adults who were satisfied with important life domains were more likely to extend their satisfaction towards the political system, which consequently resulted in a generalised expectation of trustworthiness and a widening of their circles of trusted others. This then translates into more positive attitudes toward immigrants. The findings provide evidence that it is the causal relationship between political satisfaction and social trust (rather than social trust in itself) which promotes the positive impact of life satisfaction on tolerance towards immigrants.


Finns det önskvärda incitamentseffekter av att göra det svårare för flyktingar att få stanna?

Ofta hävdas att temporära uppehållstillstånd försvårar integrationen pga den osäkerhet de skapar. Men teoretiskt kan man tänka sig motverkande effekter av att det blir svårare att få stanna så länge det finns åtminstone någon chans att få permanent uppehållstillstånd. Här är en studie av Matilda Kilström, Birthe Larsen och Elisabet Olmesom som hittar vissa sådana effekter i Danmark:
We study a Danish reform in 2002 that lowered the ex ante probability of refugees receiving permanent residency by prolonging the time period before they were eligible to apply for permanent residency
Resultaten ter sig tämligen intuitiva:
the reform significantly increased enrollment in formal education, especially for females and low skilled individuals. In terms of employment and earnings, coefficients are in general negative but non-significant. ... The reform had a negative impact on criminal activity driven by a reduction among males. There are no effects on health outcomes and significant but relatively small negative effects on childbearing for females. The results do not seem to be driven by selection, since the reform had no significant effect on the share that stayed in Denmark in the long run.