Sysselsättningen för utrikes födda har ökat rejält efter pandemin. En omdiskuterad fråga är vad detta beror på, och en rimlig gissning har varit att det delvis förklaras av sammansättningseffekter: Pga minskat inflöde är det färre av de utrikesfödda som är nyanlända (och fler som har längre vistelsetid i Sverige).

Nu har frågan undersökts av Konjunkturinstitutet, och de har ett konkret svar:

Sammansättningseffekter förklarar mellan 27 och 45 procent av uppgången för utrikes födda från 2019 till 2023, beroende på vilka antaganden som görs för personer som saknar utbildningsinformation

Under samma period, 2019-2023, bromsades uppgången för inrikes födda något av ålderssammansättningseffekter.

Således: Sammansättningseffekter finns och har spelat roll för att gapet i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda har minskat. Men minst hälften av sysselsättningsökningen för utrikes födda beror på något annat.

I rapporten visas också att sysselsättningsgraden för utrikes födda har ökat mest i den sämst betalda jobbkvintilen, medan den för inrikes födda har ökat mest i den bäst betalda:

I slutet av rapporten diskuteras fyra tänkbara orsaker till förbättringen för utrikes födda 2019-2023:

Slutligen en metodnot: Rapporten använder registerdata från LISA, inte AKU. Om detta skriver författarna:

I det officiella sysselsättningsmåttet från AKU klassificeras en individ som sysselsatt om denna arbetat minst en timme under mätveckan. Då LISA är på årsbasis och inte innehåller information om arbetad tid, används årsarbetsinkomster för att klassificera en individ som sysselsatt. Mer specifikt klassificeras en individ som sysselsatt på årsbasis om dennes årsarbetsinkomst överstiger ett halvt prisbasbelopp justerat för löneutvecklingen sedan 2006. Detta sysselsättningsmått ger något lägre sysselsättningsgrad än i AKU och en starkare uppgång för utrikes födda än i AKU. Samvariationen mellan serierna över tid är dock hög.