Berghs betraktelser

Min artikel "Dags att omvärdera Riksbankens roll och ställning?" finns nu publicerad i Ekonomisk Debatt, vilket också gav en notis på Omni Ekonomi.

Artikeln är en bearbetning av detta blogginlägg, och den feedback jag har fått har varit positiv. Men en reaktion som jag fått från flera olika nationalekonomi-kollegor gör mig lite orolig.

Den lyder ungefär så här (jag sammanfattar nu respons jag fått från flera olika håll):

Makroekonomi ÄR svårt. Men delvis beror det på att den är intimt förknippad med mikroekonomi, internationell ekonomi, institutionell ekonomi, arbetsmarknadsekonomi (och i ett bredare perspektiv naturligtvis beteendeekonomi, psykologi och mer därtill). Ingen vinner på att makroekonomi och penningpolitik endast diskuteras av en liten grupp som alla utgår från samma teorier, modeller och perspektiv. Men tyvärr är det nog där vi har hamnat...

Pappret "Eight centuries of global real interest rates, R-G, and the ‘suprasecular’ decline, 1311–2018" av Paul Schmelzing är intressant, då det beräknar den globala (i 'advanced economies' realräntan sedan 1300-talet. Hur?

The global series is obtained by weighting all available advanced economy long-term debt yields, by GDP shares

Och så här ser det ut:

Det tycks med andra ord som om exempelvis John Hassler och Per Krusell hade rätt när de för två år sedan skrev

Fallande realräntor är en global trend, helt utanför Sveriges kontroll ... Sannolikt kommer vi att leva i ett lågräntesamhälle under lång tid. Vi måste därför ställa om för att hantera detta

Hassler och Krusell menar att det är "en utbredd uppfattning" att orsaken till de låga räntorna är Riksbankens räntepolitik. Kanske är det så, men även om det är helt korrekt att räntorna skulle ha varit låga även utan negativa styrräntor, kan det finnas andra problem med minusräntan.

Har nyss deltagit i Sacos konferens Makro 2017, där jag också talade under rubriken "Var går gränsen för välfärdssamhället?". Min presentation finns på slideshare.

Det var en stundom riktigt intressant tillställning. Här följer några noteringar från konferensen (som alltid gäller att jag kan ha tolkat in mer eller något annat än vad talaren själv avsåg):

Hans Timmer från världsbanken påpekade att i de flesta länder minskar fackanslutningsgraden och facken har svårt att finna sin roll när arbetarna får det allt bättre. Han jämförde med hur Världsbanken får mindre att göra i takt med att fattigdomen minskar. Ett oväntat perspektivt och en oväntad parallell. Timmer konstaterade att i många länder tror folk att frihandel leder till färre jobb. I publiken på konferensen trodde 2/3 att handel ger fler jobb. Timmer konstaterade att båda uppfattningar är fel: Handel påverkar inte antalet jobb, utan vad man jobbar med.

Lena Sellgren från Business Sweden tycker att Sverige borde ha en internationaliseringsstrategi, snarare än en exportstrategi. Klokt.

Nicklas Lundblad påminde om ett lysande EO Wilson-citat

Hur viktig var amerikansk skattefinansiering för Internets framväxt?

Simon förordade artificiell intelligens för att hjälpa oss att sålla i informationsöverflödet - runt 1970.

Wikipedia har skattats till 100 miljoner arbetstimmar - som inte alls syns i BNP.

Ali Esbati är sig lik.

Det fördes också - såklart - många diskussioner om penningpolitiken. Alla (?) var överens om att minusränta under en högkonjunktur är minst sagt underligt. Göran Hjelm instämde i att penningpolitiken försvagat kronan och därmed försenat strukturomvandlingen av den svenska exportsektorn. Och Hans Lindblad sade vad jag annars brukar behöva säga:

Någon burgare blev det inte under denna konferens, men Sandhamns värdshus visade sig ha en anständig ryggbiff.

Bonusinfo: På sista båten in till stan var jag en av totalt två passagerare.

Som trogna läsare av denna blogg vet, har jag alltid haft svårt att övertygas av de vanliga makroekonomiska argumenten för varför deflation skulle vara skadligt och något som till nästan varje pris måste undvikas. Nu har saken undersökts empiriskt i ett BIS-working paper med titeln The costs of deflations: a historical perspective.

Det visar sig att det är mycket svårt att se något som helst samband mellan tillväxt och deflation:

Självfallet görs även regressionsanalyser i pappret. Dessa sammanfattas så här:

On balance, the relationship between changes in the consumer price index and output growth is episodic and weak [...] Higher inflation is consistently associated with higher growth only in the second half of the interwar period, which is dominated by the Great Depression - the coefficients are positive and statistically significant. At other times, no statistically significant link is apparent except in the postwar era, in which higher inflation actually coincides with lower output growth

Från Werner (2014), en lustig metod:

Werner, Richard A. 2014. "Can Banks Individually Create Money out of Nothing? — the Theories and the Empirical Evidence." International Review of Financial Analysis 36:1-19.