Har nyss deltagit i Sacos konferens Makro 2017, där jag också talade under rubriken "Var går gränsen för välfärdssamhället?". Min presentation finns på slideshare.

Det var en stundom riktigt intressant tillställning. Här följer några noteringar från konferensen (som alltid gäller att jag kan ha tolkat in mer eller något annat än vad talaren själv avsåg):

Hans Timmer från världsbanken påpekade att i de flesta länder minskar fackanslutningsgraden och facken har svårt att finna sin roll när arbetarna får det allt bättre. Han jämförde med hur Världsbanken får mindre att göra i takt med att fattigdomen minskar. Ett oväntat perspektivt och en oväntad parallell. Timmer konstaterade att i många länder tror folk att frihandel leder till färre jobb. I publiken på konferensen trodde 2/3 att handel ger fler jobb. Timmer konstaterade att båda uppfattningar är fel: Handel påverkar inte antalet jobb, utan vad man jobbar med.

Lena Sellgren från Business Sweden tycker att Sverige borde ha en internationaliseringsstrategi, snarare än en exportstrategi. Klokt.

Nicklas Lundblad påminde om ett lysande EO Wilson-citat

Hur viktig var amerikansk skattefinansiering för Internets framväxt?

Simon förordade artificiell intelligens för att hjälpa oss att sålla i informationsöverflödet - runt 1970.

Wikipedia har skattats till 100 miljoner arbetstimmar - som inte alls syns i BNP.

Ali Esbati är sig lik.

Det fördes också - såklart - många diskussioner om penningpolitiken. Alla (?) var överens om att minusränta under en högkonjunktur är minst sagt underligt. Göran Hjelm instämde i att penningpolitiken försvagat kronan och därmed försenat strukturomvandlingen av den svenska exportsektorn. Och Hans Lindblad sade vad jag annars brukar behöva säga:

Någon burgare blev det inte under denna konferens, men Sandhamns värdshus visade sig ha en anständig ryggbiff.

Bonusinfo: På sista båten in till stan var jag en av totalt två passagerare.