Berghs betraktelser

I söndags hade jag äran att inleda Svd Under streckets serie om 2023 års centrala frågor:

Det ska erkännas att vad jag förutspår kanske snarare är vad jag önskar mig - och försöker skapa med min text: En bredare debatt om stabiliseringspolitikens möjligheter och förutsättningar. Jag försöker i texten visa att många av de problem som det nu anses okontroversiellt att påpeka att Keynesianismen led av skapar problem även efter att vi flyttat huvudansvaret för stabiliseringspolitiken till penningpolitik utformad av centralbankernas experter.

Min slutkläm:

Lärdomen hittills är alltså att stabiliseringspolitik är synnerligen svårhanterlig och när den misslyckas gör den ofta mer skada än nytta. Kanske kommer vi i framtiden att lägga mindre kraft på kampen mot konjunktursvängningarna och i stället fokusera på sådant som gör det lättare för oss som samhälle att hantera svängningarna mellan goda och dåliga tider.

Som så ofta när jag skriver lite längre texter är en betydande del av behållningen allt jag själv lär mig under research-fasen. Den som fann texten eller ämnet intressant lär uppskatta följande två källor:

Landmann, Oliver. "Stabilization Policy: A Turbulent Journey through Time". Working Paper. Discussion Paper Series, 2022. Länk.

Hazlitt, Henry. The critics of Keynesian economics. Ludwig von Mises Institute, 1960. Länk

Landmanns text är kortfattad men täcker likväl väldigt mycket och är synnerligen läsvärd Möjligen tycker jag att den är aningen för Keynes-vänlig, men det balanseras med råge av den andra källan: Henry Hazlitt var ju den som konstaterade att Keynes General theory innehöll många sanningar och originella tankar, men sedan fällde det klassiska dräpande omdömet:

What is original in the book is not true; and what is true is not original

På temat stabiliseringspolitik kan också meddelas att mitt blogginlägg "Dags att omvärdera riksbankens roll och ställning?" i något utvidgad och omarbetad form är på väg ut som foruminlägg i Ekonomisk Debatt.

https://bergh.postach.io/post/dags-att-omvardera-riksbankens-roll-och-stallning

Under min andra eller möjligen tredje termin av nationalekonomistudier försökte jag läsa Keynes bok The General theory of employment, interest and money. Det gick inget vidare. Jag begrep ungefär vart han ville komma, men kunde inte bli klok på hur han kom dit, hur han tänkte eller exakt på vilka sätt han menade att tidigare ekonomer hade haft fel. Jag blev frustrerad och förutsatte att jag inte var smart nog, detta var ju ett klassiskt verk. Mina lärare i Lund gjorde ett bra jobb med att förklara hur Keynes kom att tolkas och hur han har kritiserats, men jag begrep aldrig Keynes egen beskrivning av sitt stora bidrag.

Med tiden blev jag mer intresserad av mikroekonomi och institutionell ekonomi, men av olika skäl läser jag nu Henry Hazlitts bok "Critics of Keynesian Economics" i vilken Hazlitt själv beskriver sin kritik av General Theory. Jag upptäcker nu att en av de många punkter som Hazlitt kritiserar är en som jag minns att jag fann frustrerande när jag själv försökte läsa Keynes, nämligen hur texten glider mellan att använda lön i betydelsen timlön och löner i betydelsen i totala löneinkomster i ekonomin.

Så här skriver Hazlitt:

One of the sources of Keynes's errors on this subject is his failure to distinguish, most of the time, between (weekly, daily, or hourly) wage rates and total wage payments, (i.e., total payrolls or total wage income). This is because he habitually uses the ambiguous word "wages" to describe either or both. This in turn leads him tacitly to assume that a reduction in wage rates means a corresponding reduction in wage income, and hence "reduces purchasing power" and "effective demand" and leads to a descending spiral without limit.

För Hazlitt betyder detta att Keynes gjorde det lite för enkelt för sig när han kritiserade den klassiska ekonomin.

Hazlitts antologi kom 1960, i andra upplaga 1977 och tredje upplagan som kom 1995 finns i sin helhet här. Den är synnerligen läsvärd.