Berghs betraktelser

En omdiskuterad fråga är hur privata försäkringar vid sidan om välfärdsstaten påverkar välfärdsstaten politiskt och resursmässigt. I ett nytt papper undersöks frågan när det gäller privata sjukvårdsförsäkringar i Sverige. Ur abstract:

No difference between insurance holders and non-holders was found in willingness to finance public health care through taxes. A slight unburdening effect on public health care use was observed as VHI [Voluntary private health insurance] holders appeared to use public health care to a lesser extent than those without an insurance. However, a majority of the insurance holders continued to use the public health care system, indicating only a modest substitution effect

Resultatet är i linje med ett teoretiskt argument som jag bl a utvecklat här för inkomstbortfallsförsäkringar: Om privata försäkringar tillåts läggas ovanpå välfärdsstaten (s k topping up) kommer de inte att erodera stödet för välfärdsstaten, eftersom även personer med privata försäkringar har ett intresse av den grund som välfärdsstaten tillhandahåller. Om höginkomsttagare däremot känner att de måste betala två gånger (först via skatten, sedan igen ur egen ficka) för att få den servicenivå de önskar, är det troligt att viljan att betala skatt minskar (vilket empiri också visar).

Källa:

Kullberg, Linn, Paula Blomqvist, och Ulrika Winblad. "Does Voluntary Health Insurance Reduce the Use of and the Willingness to Finance Public Health Care in Sweden?" Health Economics, Policy and Law 17, nr 4 (oktober 2022): 380–97.

Problem med behovsprövade bidrag och problem med tjänstepensionerna illustreras av en artikel i DN om en dam som utan uppsåt (så framställs det i artikeln och det finns ingen anledning att tro något annat) fick för mycket i bostadstillägg, och nu måste betala tillbaka 163 000 (!) till Försäkringskassan. Hur blev det så?

Svaret ges i artikeln:

Kristina Häll minns tillbaka till dagen då hon insåg sitt misstag. Det var mitt på sommaren, hon hade just kommit hem från en semester i skärgården och hittade ett brev med Pensionsmyndighetens emblem i hallens postlåda.

– Jag fick en lite oroad känsla i magen, de brukar inte skicka brev mitt i sommaren, säger hon.

På papper sammanfattade myndigheten situationen. Kristina Häll hade lämnat två felaktiga uppgifter, dels hade hon fyllt i att hon inte fick någon tjänstepension när hon visst fick det, dels hade hon inte räknat med sålda fonder som inkomst av kapital. Ingen hade märkt felet på sex år, och den felaktiga summan som betalats ut hade därför växt likt en rullande snöboll.

Det kan onekligen tyckas att Kristina inte hade koll på sin privatekonomi. Men faktum är att kunskapen om tjänstepensionerna är anmärkningsvärt låg, med tanke på hur länge de har funnits och hur stor del av människors totala pension de faktiskt står för. I min och Agneta Kruses ESO-rapport argumenterar vi för att detta är ett problem (som dessutom blir större i takt med att bristande indexering gör avtalsförsäkringarna alt viktigare för människors trygghet). Uppenbarligen finns det människor (åtminstone en!) som inte förstår att de ha tjänstepension ens efter att den börjat betalas ut!

Episoden bär på vissa lärdomar kring välfärdsstatens utformning. En finess med den svenska välfärdsstaten är att den oftast ger väldigt låga transaktionskostnader för medborgarna: Skatt dras automatiskt, deklarationen är för de flesta enkel, bidrag och ersättningar som den enskilde har rätt till kommer automatiskt eller är enkla att ansöka om. Denna enkelhet är sannolikt en viktig förklaring till att svenskar gärna fortsätter betala internationellt sett väldigt höga skatter.

Den som vill att svenskar ska behålla denna vilja att betala höga skatter gör därför klokt i att främja enkelhet och transparens i välfärdsstaten och dess finansiering - exempelvis genom att minska avtalsförsäkringarnas betydelse och undvika användandet av selektiva, behovsprövade bidrag.

Mitt och Agneta Kruses arbete med en ESO-rapport om socialförsäkringar börjar gå mot sitt slut. En slutsats som jag dragit finns inte med i rapporten:

Pensionsmyndighetens rapporter och analyser är bland de bästa bland alla myndigheter i Sverige. Inte minst är figurerna ofta både intressanta och informativa.

Ett exempel:

Här syns - bland annat - att garantipensionen utgör en allt mindre del av de totala pensionsutbetalningarna. Varför då undrar kanske någon - och svaret är att den är prisindexerad. I tider med låga prisökningar och positiv real ekonomisk tillväxt, krymper alltså dess andel.

Här är ett annat bra exempel:

Som synes skapar garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd marginaleffekter på runt 90 procent även vid hyfsade månadslöner. Och ersättningstaket i det offentliga systemet skulle skapa 100%iga marginaleffekter för höginkomsttagare om det inte vore för tjänstepensionerna.