Visar poster taggade development:

FNs rapport om mänsklig utveckling 2019: Stora framsteg, ökande och minskande klyftor

Texten nedan är skriven som en nyhetsnotis om den senaste utgåvan av FNs Human Development Index. Jag beskriver vad index mäter, vad som lyfts fram i rapporten och har gjort en nyhetsvärdering ur svenskt perspektiv. Jämför gärna med rapporteringen i Radions P1, som ensidigt betonar ökade klyftor vilket resulterar i en obalanserad både av rapporten och av utvecklingen i världen, och dessutom ger en ganska vag bild av vad som faktiskt ingår i måttet.


FN släpper årligen statistik över förväntad livslängd, utbildning och inkomster i världens länder. Statistiken vägs samman till ett mått på mänsklig utveckling, det så kallade Human Development Index. Generellt sett ökar måttet och Syrien är det enda land i världen för vilket FN rapporterar en försämring jämfört med 1990. Skillnaderna i utvecklingstakt är dock stora. I årets rapport visas att ökningen av förväntad livslängd vid födseln har varit störst i de minst utvecklade länderna. Den förväntade återstående livslängden vid 70 års ålder har också ökat - men där är det de mest utvecklade länderna som haft den största förbättringen.

I rapporten studeras också tillgången till informations- och kommunikationsteknik. I utvecklade länder har invånarna nu i genomsnitt mer än ett mobilabonnemang per person och i dessa länder ökar även tillgången till bredband snabbast. Samtidigt har klyftorna när det gäller mobiltelefoni minskat, och efter en kraftig ökning den senaste tioårsperioden har nu en majoritet av invånarna också i de minst utvecklade länderna ett mobilabonnemang.

FNs index toppas av Norge, med Sverige på en åttonde plats. I rapporten nämns Sverige bland annat som exempel på att skattefinansierad allmän sjukvård inte är någon garant för att socioekonomiska skillnader i hälsa utjämnas. Svenskar med låg socioekonomisk status har nämligen betydligt högre risk att drabbas av hjärtinfarkt, lungcancer och diabetes typ 2.

För att bekämpa ojämlikheten måste sociala normer och institutioner förändras, vilket försvåras av att dessa i många fall är djupt historiskt rotade, enligt rapporten.
Läs hela rapporten här som pdf.


Är en snabb dubblering av lönen för textilarbetare i utvecklingsländer självklart önskvärd?

Idag har jag en kolumn i DN med anledning av Sasja Besliks ofta åberopade beräkning att en prishöjning med tre kronor per skjorta är tillräcklig för att dubblera lönen för textilarbetarna som tillverkar skjortan. Min huvudpoäng är att förklara varför en snabb dubblering av lönen när man jobbar för ett specifikt företag inte självklart är en bra idé:
En dubblering av lönerna skulle således kraftigt öka antalet sökande per plats, och konkurrensen om de åtråvärda fabriksjobben skulle bli stenhård. Arbetarnas förhandlingsposition skulle försämras rejält, och att säga att rekryteringsprocessen skulle få problem med korruption och konflikter är ett kraftigt understatement. Andra arbetsgivare i landet skulle sannolikt få svårt att hänga med i löneutvecklingen, och därmed få svårt att behålla sin personal.
Bakrgunden är att fabrikslönerna, trots att de är låga jämfört med löner i rika länder, är tillräckligt höga för att uppfattas som bättre än de alternativ som finns i landet där fabriken ligger. Detta har många ekonomer skrivit om. Paul Krugmans artikel från 1997 är ett exempel.
2013 kommenterade Krugman sin artikel och konstaterade att det nu är läge att börja arbeta för högre löner:
Given this reality, can we demand that Bangladesh provide better conditions for its workers? If we do this for Bangladesh, and only for Bangladesh, it could backfire: the business could move to China or Cambodia. But if we demand higher standards for all countries — modestly higher standards, so that we’re not talking about driving the business back to advanced countries — we can achieve an improvement in workers’ lives (and fewer horrible workers’ deaths), without undermining the export industries these countries so desperately need.
Powell and Skarbek (2006) artikel i Journal of Labor Research, "Sweatshops and third world living standards: Are the jobs worth the sweat?" är värd att läsa, och där finns bl a detta diagram:
Notera att denna statistik är gammal, data kommer från Mandle (2003) (som förefaller vara en riktigt bra och nyanserad bok om globalisering och fattigdom, men jag har inte läst den). Och utvecklingen går numera snabbt i många av de aktuella länderna. I Kina har lönerna stigit rejält de mellan 2011 och 2016:
Chinese factory workers are now getting paid more than ever: Average hourly wages hit $3.60 last year, spiking 64 percent from 2011, according to market research firm Euromonitor
Slutligen rekommenderar jag detta Ted-talk av Leslie T Chang, som själv har Kinesisk bakgrund och använt denna för att på djupet undersöka och ge röst åt Kinas fabriksarbetare. Innehållsmässigt är det ett av de bästa Ted-talk jag sett.