Under politikerveckan i Visby deltog jag i en paneldebatt med Oxfam om global och nationell ojämlikhet. Jag fick intrycket att jag var en av få - möjligen den enda! - som inte fann utvecklingen alarmerande. I world inequality report 2022 fann jag nyss denna figur som imponerande väl sammanfattar utvecklingen under 200 år:
I korthet:
  • Ojämlikheten mellan länder har varit på väg nedåt sedan 1980 och är nu tillbaka där den var runt år 1900.
  • Samtidigt har ojämlikheten inom länder ökat, men de senaste 10-20 åren har den ökningen stannat av - på en nivå som fortfarande är lägre än den var runt 1900.
  • Samtidigt har världen som helhet blivit oerhört mycket rikare och den absoluta fattigdomen har minskat kraftigt (vilket inte syns i figuren men rimligen bör vägas in när utvecklingen värderas).

Måttet i fråga är kvoten mellan den rikaste tiondelens inkomster och den fattigaste halvans inkomster. Jag har inte stött på just det måttet tidigare, men tycker spontant att det är ganska bra. Hursomhelst är de som valt det, och som står bakom rapporten, inte direkt några nyliberala högerspöken:
Lucas Chancel, Thomas Piketty, Emmanuel Saez & Gabriel Zucman