Visar poster taggade internet:

Hade vi fel om internet? Paneldiskussion på institute for public affairs i Lund

När internet fick bred spridning och ökad användarvänlighet genom mobiltelefonen var många påtagligt optimistiska rörande den nya teknikens möjligheter. Det talades om web 2.0, the long tail, crowdsourcing och hur bloggar, diskussionsforum och sociala sociala medier skulle demokratisera det offentliga samtalet. Det talades också om hur delningsekonomi och gigekonomi skulle revolutionera ekonomi och arbetsmarknad.

Optimismen vändes senare till sin motsats. Nu talas det om en "tech-lash", det vill säga en backlash mot den nya tekniken. Begrepp som övervakningskapitalism, filterbubblor, youtube-radikalisering och arbetslivets gigifiering präglar numera debatten.

Jag satte ihop en panel för att dryfta dessa frågor i ett avsnitt av Fredagsmagasinet från Institute for public affairs i Lund. Medverkar gör:
  • Anne Kaun, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Södertörns högskola
  • Niklas Selberg, docent i juridik, Lunds universitet
  • Joakim Wernberg, lektor i Teknik och samhälle vid Lunds universitet och forskningsledare vid Entreprenörskapsforum
  • Andreas Bergh, docent i nationalekonomi och temaledare på Inspa vid Lunds universitet

Det hela är filmat och redigerat Flaskpost film och kan nu ses på youtube.

EU-regler minskar funktionalitet för facebook

Har du också noterat att det plötsligt inte går att bifoga filer längre i facebooks messenger? Förklaringen: EU-regler.
Facebook Inc has officially announced that the organisation will have to temporarily remove some of the features from the European region. The social media giant says: "This is to respect new rules for messaging services in Europe. We’re working to bring them back."
Här är vad som försvunnit, men som företaget hoppas ha tillbaks före sommaren:
* Running polls on group chats
* Lack of stickers on Instagram
* Personalised replies on messenger
* Facebook Messenger Nicknames gone
* No augmented-reality (AR) filters available in direct messages (DMs) on Instagram.

According to MessengerPeople.com, the following features will no longer be available in Facebook Messenger:
* Audio, video and document integration, meaning nothing but text can be sent.
* Buttons (restriction desktop – mobile still possible)
* Galleries (restriction desktop – mobile still possible)
* Persistent menu
* Handover protocol (One time Notification API)
* Other graphic elements

Nu blir webben bildfattigare

Jag använder ofta The Browser och har stundom funnit det (med marginal) värt några dollar i månaden (2,50$ kostade när jag började, numera är det 5 vilket är på gränsen...). Numera ser sajten betydligt tristare ut, och det finns en förklaring:
One big change is that we have stopped using pictures on the website. The reason for this is prudence. It is often impossible to tell, without exhaustive research, the ultimate source of a picture and the rights attaching to it. The rise of automated image-recognition technology means that violations of copyright are far more likely to be detected and far more likely to be punished. This is a good thing; we do not wish to violate the copyright of others, however inadvertently; nor do we wish to be punished for doing so. The only safe course for us is to cease using pictures.
Tänker man så på The browser finns sannolikt liknande tankar på andra håll. Oro för att oavsiktligt råka bryta mot lagen gör alltså webben bildfattigare och tristare i detta nu.

Joel Halldorf om Emanuel Karlsten och det destruktiva nätet i Expressen

Joel Halldorf på Expressens kultursida debatterar Internet delvis i polemik mot Emanuel Karlsten. Rubriken:
Erkänn nu att internet inte utvecklade demokratin
Dylika rubriker är vanliga, men de är i mina ögon helt orimliga, eftersom Internet är ett brett fenomen. Det vore exempelvis bisarrt att kräva att bokförlagen måste erkänna att "böcker" inte utvecklat demokratin. Men med nätet görs liknande påståenden ofta.
Halldorf har hittat ett kul citat från Karlsten från 2009
Som Karlsten själv formulerade det på hemsidan Amen.se år 2009 (internet glömmer aldrig!):
"Det finns få saker som leder till så riktiga möten som samtal över nätet. Som kommer ge dig en sådan inblick och ingång i människors liv. Och som till slut sannolikt också kommer leda till att du får ett fysiskt möte."
Om detta skriver Halldorf:
Denna vision har tyvärr inte förverkligats. Visst finns tweetups, sociala medier-läger, och andra tummelplatser för den digitala eliten. Men den generella bilden är ändå att sociala medier gett upphov till polarisering och filterbubblor, snarare än möten och gemenskap.
Jag irriterar mig på framför allt tre punkter.
För det första är argumentationen är svepande och ensidigheten slående. Man behöver inte botanisera särskilt länge på nätet för att inse att det hyser såväl "polarisering och filterbubblor" som "möten och gemenskap". Risken när man gör svepande hänvisningar till "den generella bilden" är att man omedvetet ser världen genom filter som förstärker det negativa och som ligger i linje med ens förförståelse. Samhällsdebatten var polariserad redan före nätet. Även då diskuterade människor helst politik med likasinnade. (Och självklart fanns möten och gemenskap även då).
Det andra som skaver är hur ofta i denna typ av argumentation man rör sig snabbt från att diskutera nätet/internet till att diskutera Facebook och den algoritm som styr vad facebooks användare ser i sina flöden. Men internet är bredare än nätet ( i betydelsen webben, alltså world wide web) och webben hyser betydligt mer än facebook.
För det tredje tenderar Halldorf och andra att ge en beskrivning av Facbooks algoritmer som missar att dessa algoritmer ständigt är i flux. Facebook håller nämligen fortfarande på att lära sig hur algoritmen bör konstrueras för att ge nöjda användare (och många användare håller sannolikt på att fundera på hur de bäst använder facebook).
Resonerande kulturjournalistik skulle kunna hjälpa till med detta, om skribenterna förmådde tona ned alarmismen.
Till sist: jag skriver mer om dessa frågor i min nya bok, "Två filter" som nu syns i boklådorna.

https://www.expressen.se/kultur/ide/erkann-nu-att-internet-inte-utvecklade-demokratin/

Håkan Lindgren om internethyllarnas bullshit.

Håkan Lindgren skriver om Astra Taylors "The people's platform" i Svenskan. Rubrik: Hur kan internethyllarna komma undan med sin bullshit?
Jag vill svara med en motfråga: Hur kan kulturskribenterna komma undan med sin negativism? Internet är inte si eller så. Det är si, så och en massa annat, samtidigt. Är Lindgren medveten om sitt eget negativitetsfilter? Det är svårt att avgöra. Bland annat skriver han så här:
2010, under oljeläckan i Mexikanska golfen, kunde BP köpa sökordet "oil spill" av Google och nådde ut med sin version av vad som hänt över huvudet på de miljöaktivister som kämpade för att göra sig hörda.
Exemplet med oljeläckan i Mexikanska golfen 2010 är utmärkt. Om denna hade inträffat före internets genombrott, hade det varit svårare eller enklare för BP att påverka informationen kring läckan? Hade det varit svårare eller lättare för miljöaktivister att nå ut med sin bild?
Jag minns den initierade diskussionen kring vad som hade hänt och vad BP inte berättade på theoildrum.com (här exempelvis). Även om BP köpte sökordet "oil spill" är det knappast i sig tillräckligt bevis vare sig för Lindgrens generella tes eller för att BP nådde ut över huvudet på miljöaktivisterna.
Ett annat av Lindgrens exempel:
Reklam skulle försvinna av sig själv, sades det, eftersom folk kunde utbyta sann produktinformation med varandra.
Reklam har inte försvunnit, om någon faktiskt trodde det (källa saknas, men visst, det kanske "sades"). Men nog förekommer det att konsumenter använder nätet till att utbyta produktinformation?
Exempel tre:
I Expressen förklarade Anders Mildner att läsarkommentarer kunde bidra mer till "den kollektiva kunskapen" om verkligheten (26/6 2006).
Här anger Lindgren källa, men å andra sidan anges inget argument för varför Mildners påstående skulle vara fel. Man måste vara tämligen elitistisk för att bestrida att läsarkommentarer kan (notera: inte "alltid" eller ens "oftast") bidra till kunskapen.
Utvecklingen har alltså varit mångfacetterad. BP kunde köpa sökordet "oil spill" - men kunniga miljöexperter kunde tillsammans resonera kring vad som hänt och sprida sin bild via bloggar. Reklam har inte försvunnit, men mängder av tjänster har vuxit fram som stärker konsumenterna genom att underlätta informationsutbyte och produktrecensioner. Läsare som ser något fel i tidningen kan snabbt påpeka detta och tidningar som vill kan blixtsnabbt rätta på nätet och föra in rättelser redan i nästa dags papperstidning. Men visst, det skrivs också mycket dravel i kommentarsfältet.
I samtliga fall väljer Lindgren att ignorera det positiva och bara lyfta fram problemen. Han är alarmistisk och väljer medvetet onyanserade ord:
Allt detta var en rökridå av bullshit. I skydd av den byggdes det nät vi fick: monopolföretagens och massövervakningens.
Förmodligen vill Lindggren som kulturskribent i Svenska Dagbladet provocera i syfte att få uppmärksamhet och klick. Men om kultursidorna ska klara konkurrensen från nätet krävs nog större nyansering än vad denna artikel visar prov på.
Vi fick ett nät som hyser både amatörer och monopolföretag, både politisk övervakning och kryptering, både troll och wikipedia.
Vill man att nätet ska bli bättre, är det förmodligen dumt att låtsas som att allt är bullshit.