Ekonomipriset år 2015 går alltså till
Angus Deaton. Själv tippade jag på
Claudia Goldin, men detta var välkommet. En sökning på Deaton i mitt endnote-bibliotek ger flera träffar:
Cutler, D., Deaton, A., and Lleras-Muney, A. (2006). The Determinants of Mortality. The Journal of Economic Perspectives, 20, 97-120.
Deaton, A. (1995). Data and Econometric Tools for Development Analysis. In J. Behrman, and T.N. Srinivasan (Eds.), Handbook of Development Economics. Vol. 3a. 1785-1882. Amsterdam and New York, 1995, v. 3A: Elsevier, North-Holland.
Deaton, A. (2004). Health in an Age of Globalization NBER Working Paper No. 10669.
Deaton, A. (2010). Instruments, Randomization, and Learning about Development. Journal of Economic Literature, 48, 424–455.
Deaton, A. (2010). Price Indexes, Inequality, and the Measurement of World Poverty. The American Economic Review, 100, 5-34.
Deaton, A., and Muellbauer, J. (1980). An Almost Ideal Demand System. American Economic Review, 70, 312-326.
Deaton, A., and Paxson, C. (1994). Intertemporal Choice and Inequality. Journal of Political Economy, 102, 437–467.
Flera gånger har jag varit och påtat i ett forskningsfält och funnit att Deaton gjort ett rejält avtryck - framför allt som sammanfattare och syntetiserare. Inget ont om hans Almost Ideal Demand System från 1980 - den är ett bra exempel på när teoretiskt kunnande underlättar den empiriska forskningen. Men Deatons stora fördel är hans allmänna klokhet, skarpsynthet och förmåga att se det centrala i breda och disparata forskningsfält. Det slår mig nu att detta är ett i vissa avseenden ganska annorlunda pris:
Forskare som får priset tenderar snabbt att betraktas som allvetande experter på det mesta - av andra och i vissa fall även av sig själva. Det brukar inte vara motiverat. Men i fallet Deaton är det faktiskt inte helt omotiverat.
