Berghs betraktelser

Karin Grundberg Wolodarski har en lång artikel om Sverige i DI-Weekend. Det är en intressant Sverigebild som tecknas.

Enligt Katarina Barrling hade vi mindervärdeskomplex för att vi industrialiserades sent:

"Industrialismen kommer sent till Sverige. Det skapade också ett mindervärdeskomplex", säger statsvetaren Katarina Barrling, som konstaterar att det också utmärkt nationsbygget.

Sedan blev vi stolta äver välfärdsmodellen:

Sverige går från mindervärdeskomplex till stolthet över en välfärdsmodell som gjort det gamla bondesamhället till ett ekonomiskt och utvecklingsmässigt framstående land. "Kallelsenationalism verkar vara vanligare bland stormakter. I Sveriges fall märks den i ambitionen att vara en ’humanitär stormakt’, idén att Sverige har ett kall, en mission, att vi är framstående och har en plikt att frälsa världen och vara ett föredöme", säger Katarina Barrling.

Nu är vi ett skatteparadis för rika:

Skatteexperten Staffan Andersson på advokatbyrån Bird&Bird beskriver Sverige som ett skatteparadis för rika. [...] Utöver ISK-kontot finns många gynnsamma skatteregler i landet.

"Du har reglerna för fåmansbolag för den som vill bedriva verksamhet i Sverige, där utdelning under vissa förutsättningar kan tas ut till 20 procents beskattning. Utöver det saknar vi i Sverige till skillnad mot många andra länder fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, och arvs- och gåvoskatt", säger Staffan Andersson.

Andreas Cervenka citeras (naturligtvis) också på det temat. Men sedan får jag och Föreningens auktoriserade revisorer skatteansvarige Hans Peter Larsson nyansera den bilden. Vår numera bristande reformförmåga får jag också kommentera:

Det verkar som att Sverige har tappat förmågan att kompromissa över blockgränsen, vilket gör att en del av de reformer som genomfördes på 1990-talet inte har vårdats eller följts upp som de borde. Det gäller skattereformen, det gäller pensionsreformen och det gäller friskolorna", säger välfärdsforskaren Andreas Bergh, knuten till Lunds universitet och författare till boken Den kapitalistiska välfärdsstaten.

Det fortsätter på samma tema: Bilden av Sverige som superjämställt nyanseras, den extrema sekulariseringen likaså. Karin har talat med många experter, men inte bara dem som ständigt dyker upp i nyhetsflödet.

Jag gillar texten för att den inte har något enkelt budskap. Sverigebilden varierar beroende på vad som betonas.

Analysen indikerar att lönerna inte påverkas av variationer i det regionala arbetsmarknadsläget i branscher där de centrala avtalen är mer styrande för de faktiska lönerna, till

exempel där de avtalade lägstalönerna har stor påverkan på den faktiska lönefördelningen eller där tarifflöner är vanliga. Inte ens löner för anställda med hög arbetslöshetsrisk eller nyanställda som varit arbetslösa eller utanför arbetskraften anpassar sig till det regionala arbetsmarknadsläget inom dessa branscher.

...inom avtalsområden där lägstalönerna har stor inverkan på den faktiska lönefördelningen, exempelvis inom hotell- och restaurangverksamhet, fastighetsservice samt vissa företagstjänster. Centrala avtal är också mer styrande inom avtalsområden där alla anställda får samma generella lönehöjningar, till exempel inom detaljhandel eller inom transport där tarifflöner50 är vanligt förekommande.

Branscher där de centrala avtalen är mer styrande för de faktiska lönerna, och som därmed har låg löneflexibilitet, står dock för en relativt liten del av sysselsättningen i den privata sektorn (ca 20 procent). När dessa branscher exkluderas, visar resultaten att [...] en fördubblad arbetslöshet i länet, exempelvis från 4 till 8 procent, minskar den regionala lönenivån i dessa branscher med 3 procent på kort sikt och med nästan 9 procent på några års sikt

I Milken Review har jag en lite längre artikel om den svenska modellen. Den innehåller inte bara "det vanliga", utan är också ett försök att säga något om varför och hur det gick till under vissa formativa skeenden i den kapitalistiska välfärdsstatens utveckling. Det visar sig då att slumpen, omständigheter och oavsedda konsekvenser spelat en betydande roll.

Ur inledningen:

The winding road Sweden has taken has made it difficult to say whether being more like Sweden involves increasing taxes and government intervention in the economy – or whether it means liberalization, deregulation and welfare-state retrenchment. So, before other countries try too hard to become more like Sweden, it is wise to look back at how Sweden came to be Sweden.

Ett exempel, hämtat från min Lundakollega Thor Bergers forskning:

Historians point to the early introduction of mass public education, with the adoption of the 1842 Elementary School Act. The law, which stipulated that every parish must have at least one school, is often mentioned by contemporary politicians as a shining example of Sweden's long commitment to investment in human capital. The policy implication is seemingly clear: political decisions promoted growth early on by mandating public education. That may well be the case. But before jumping to that conclusion it is worth considering the analysis offered by the economic historian Thor Berger of Lund University. [...]

In short, education promoted economic development in Sweden, but democracy at the time did not promote education. Knowing more about what actually happened in Sweden hardly leads to clearer recommendations for other countries.

Idag släpps en rapport som beskriver ett scenario för den svenska ekonomin där konjunkturen viker samtidigt som hushållen får problem med sin skuldsättning samtidigt som kostnaderna för misslyckad integration av flyktinginvandrare blir påtagliga. Därtill är den politiska situationen inte helt gynnsam. Det är med andra ord inget muntert scenario, och trots att jag brukar vara mycket optimistisk om Sverige, är scenariot som beskrivs i rapporten obehagligt sannolikt.

Rapporten ges ut av nystartade tankesmedjan Intelligence Watch och är skriven av mig, min Lundakollega Fredrik N G Andersson och Intelligence Watchs chef och grundare Anders Olshov.

Ökade offentliga utgifter i samband med mottagandet fungerar som en stimulans för den svenska ekonomin. Även om finansieringen på marginalen kommer från ökad upplåning är den offentliga skuldsättningen och räntorna i dagsläget

mycket låga. Det skapar en förrädisk situation där ett misskött mottagande inte får märkbara negativa konsekvenser förrän på längre sikt – när problemen är svårare eller omöjliga att korrigera. Detta gäller inte bara offentlig skuldsättning utan även arbetslöshet. Konjunkturinstitutet har noterat att den prognosticerade ökningen av andelen utomeuropeiskt födda i befolkningen medför en mekanisk sammansättningseffekt som får arbetslösheten att stiga till över 9 procent 2030 (jämfört med 7,2 procent 2015), förutsatt att arbetsmarknadsutfallen ligger kvar på dagens nivåer. Om situationen för utomeuropeiskt födda på den svenska arbetsmarknaden försämras kan det med andra ord ta Sverige tillbaks till tvåsiffriga arbetslöshetstal.

I Dagens Industri finns dessutom en debattartikel utifrån rapporten.