Visar poster taggade etik:

En kommentar till Gudmundsons "Där mångkultur övergår i splittring"

Den 30 december publicerade Per Gudmundson en text i Svenska Dagbladet, "Där mångkultur övergår i splittring", som till stor del bygger på länderjämförande forskning. Det är kända studier som många nationalekonomer känner till, i synnerhet om man som jag själv pysslar med institutionell ekonomi. Så långt allt väl, men texten förtjänar ändå några kommentarer.
Det viktigaste att komma ihåg är nog att variationen mellan länder är stor, och det finns således gott om utrymme att avvika från de samband som exempelvis beskrivs i Alesinas med fleras studie av 190 länder i artikeln Fractionalization som Gudmundson refererar till. I en översiktsartikel i Journal of Economic Literature blickar Alesina själv (tillsammans med La Ferrara) över hela fältet, och beskriver sin slutsats på detta sätt:
So, is diversity "good" or "bad"? Fragmented societies are often more prone to poor policy management and pose more politico-economic challenges than homogenous ones; it is easy to find rather voluminous evidence on this point. However, to the extent that not all diverse societies are a failure but in fact some work much better than others, and in fact rather well, it is important to understand why and how.
De påpekar (och modellerar) att effekten av mångfald beror på bl a två motverkande effekter: En är att komplementariteter (att olika människor är bra på olika saker) kan ge ökad produktivitet, en annan är att preferensheterogeneitet kan göra det svårare att enas om vad som ska skattefinansieras. Om detta skriver de:
We verify the consistency of this theory using repeated cross-sectional data on countries and localities in the United States and we find that, while ceteris paribus increases in ethnic diversity are associated with lower growth rates, the interaction between diversity and the income level of the community under study is positive. This suggests that ethnic diversity can be beneficial (or at least less detrimental) at higher levels of development. One potential explanation for this effect is that the productivity benefits of skill complementarities are realized only when the production process is sufficiently diversified, as in advanced economies. Another— possibly complementary—explanation is that richer societies have developed institutional features that allow them to better cope with the conflict element intrinsic in diversity and isolate or moderate its negative effects. From the micro to the macro level, in fact, the importance of adequate "rules of the game" to manage diversity is stressed by all disciplines.
Enkelt uttryckt: Etnisk mångfald måste inte vara skadligt för ekonomin, och kan t o m gynna densamma. Rika, komplexa ekonomier med stabila institutioner (som Sverige!) har relativt goda förutsättningar att göra något gott av mångfalden.
Borde Gudmundson ha påpekat detta? Det beror såklart vad han vill åstadkommma och vad han vill ha sagt. Tyvärr tycker jag inte att han är särskilt tydlig med detta. Detta är hans slutkläm:
Men Sverige tuffar på, utan konsekvensanalys. Enligt SCB ska vi bli 11 miljoner invånare i Sverige 2027.
I sin kontext är detta snudd på insinuant, även om det är sakligt korrekt. Innan dess har ett annat påstående gjorts, nämligen
Samtidens oförmåga att diskutera migrationens konsekvenser har också lett till att vi i dag saknar både begreppsapparat och analysverktyg för att förstå samhällsutvecklingen.
Detta tycker jag är helt felaktigt. Det finns både begrepp, analysverktyg och en rad forskningsresultat som går djupare i de frågor som G. skriver om, och som är nyare än de studier han refererar till. Jag har här sammanställt ny evidens om kontakthypotesen (tesen att kontakt mellan olika grupper minskar fördomarna och främjar samarbete), och blev själv förvånad över hur randomiserade studier ofta visar att kontakthypotesen stämmer.

I detta inlägg vill jag dock nämna två studier som båda tyder på att det spelar roll hur offentliga personer som Gudmundson diskuterar mångkultur och invandring.
Först, en spännande ny studie som visar både på nedsidan av mänskligt grupptänkande, och på hur denna kan brytas av människors rationella intresse av att samarbeta med utgruppen: "Negative Shocks and Mass Persecutions: Evidence from the Black Death" av Noel D. Johnson m fl. (Länk här, nyare version här):
Ur abstract (från den nyare versionen)
We study the Black Death pogroms to shed light on the factors determining when a minority group will face persecution. [...] . We compile city-level data on Black Death mortality and Jewish persecutions.
Resultaten:
At an aggregate level, scapegoating increases the probability of a persecution. However, cities which experienced higher plague mortality rates were less likely to persecute. Furthermore, for a given mortality shock, persecutions were less likely in cities where Jews played an important economic role and more likely in cities where people were more inclined to believe conspiracy theories that blamed the Jews for the plague.
Slutligen publicerades nyligen en studie i APSR som visar att Trumps retorik kring Araber och Muslimer tycks ha lett till att dessa grupper drar sig undan från offentligheten. Bland annat visas att
Shared locations on Twitter dropped approximately 10 to 20% among users with Arabic-sounding names after major campaign and election events
NB: Jag menar inte att G. vill starta pogromer eller att han låter som Trump. Men det finns alltså en hel del stöd för tesen att svaret på frågan om huruvida mångkultur övergår till splittring, till betydande del beror på hur inflytelserika debattörer och makthavare talar om de utgrupper som gör att mångkulturen ökar. I detta avseende tycker jag att Gudmundsons texter skulle kunna vara bättre.

Om fruktdrycker, handel och bistånd

Detta seminarium i Visby tar upp en intressant fråga:
Trade Not Aid – the best solution to fight poverty in the developing world?
Minst lika intressant är vem som ordnar seminariet: Froosh AB. Just det - Smoothiemakarna.
Etisk konsumtion och varumärkesbyggande gentemot världsförbätrrare är förvisso inget nytt. Men nu ställs frågan om handel i sig är bättre än bistånd. Froosh har mig veterligen aldrig kört kampanjer av typen 'för varje flaska du köper skänker vi en tallrik gröt till behövande". Istället beskriver företaget - helt korrekt - handel i sig som en välgärning också för fattiga länder:
de tropiska fruktodlingar som förser oss i europa med många av våra favoritfrukter skapar också välbehövliga arbetstillfällen, ökad handel, genererar skatteintäkter för staten och leder till förbättrad infrastruktur i det lokala samhällena. man kan faktiskt säga du handlar med ett samhälle på landsbygden i ett utvecklingsland varje gång du köper en mango eller ananas.
När de på sin facebook-sida får frågan om att lansera ekologiska produkter svarar de:
hej XXX!
många av de plantage vi köper frukt från är kooperativ av oberoende bönder som äger små tomter där familjen odlar frukt och grönsaker. vi kräver inte att de odlar sina fruktplantor helt utan bekämpningsmedel eftersom det skulle riskera att skördarna förstörs av djur eller mikroorganismer. detta skulle i sin tur lämna familjerna utan inkomst, då de inte kan sälja sina grödor.
Då återstår bara två punkter:
1. Ja, Fredrik Segerfeldt ska vara med på seminariet.
2. Flaskan som markerats är min favorit, ananas, banan & kokos. Av erfarenhet vet jag att den jag gillar bäst är den som riskerar ryka ur sortimentet när företag vinstmaximerar. Så köp och njut så länge det varar!

Noter och lästips med anledning av dagens Svd-krönika

Dagens Svd-krönika handlar om hur man vet att goda gärningar ger gott resultat. Allmän inspiration kom från Stefan Schuberts blogginlägg om effektiv altruism-rörelsen.
Kritik mot ice-bucket challenge finns det gott om. Två mycket läsvärda texter är denna och denna, (båda skrivna av William MacAskill) som påpekar bland annat att ökat givande för ett ändamål tenderar att betyda minskat givande till andra ändamål, och denna alternativkostnad är problematisk när det gäller just ALS, som är dyrt att bromsa (40 000 £/QALY!) och svårt att forska kring.

När det gäller argumenten kring att ge eller inte ge pengar till tiggare, vill jag tipsa om tre texter:

First of all, you are likely to give your money to the beggars who already get the most from other givers. Depending on their location, their looks, and what they say, different beggars have different degrees of success in how much money they attract. Like everyone else, you are statistically likely to give the most money to the ones with the locations, looks, and tricks that prompt people to give.

Derek ThompsonThe Atlantic:
The homeless often need something more than money. They need money and direction. For most homeless people, direction means a job and a roof. A 1999 study from HUD polled homeless people about what they needed most: 42% said help finding a job; 38% said finding housing; 30% said paying rent or utilities; 13% said training or medical care.
Ekonomen Tyler Cowen är (som så ofta) kortast och krassast i sin analys:
Perhaps the presence of many beggars causes many potential donors to ignore beggars altogether. In that case giving to beggars will encourage too much entry into the activity […] In short, you wish to give to the relatively inelastic factors. This usually rules out beggars, who respond to incentives rather quickly. If you are going to give, pick the poor person who is expecting it least.

Samtliga texter oven får mothugg i kommentarsfälten, som (faktiskt!) också är värda att läsa.

Det finns en och annan artikel om privatpersoner som gett tiggare jobb, i form av trädgårdsarbete och måleri och källarstädning. Det konstiga är att detta inte sker i större skala, inom delningsekonomin eller bemanningsindustrin. Däremot tycks www.rentabum.com ha registrerats av någon med en liknande idé.

Slutligen, en illustration på hur främmande tanken att ge tiggare jobb är: Ekonomen Lars Calmfors skrev en hel krönika under rubriken "Tiggeri, ekonomi och moral" utan att ens antyda möjligheten att en anställning är skulle kunna lösa både det moraliska och det ekonomiska problemet. Efter att en ekonomkollega vädrat denna radikala idé, skrev dock Calmfors en krönika till:
På sätt och vis är det förvånande att inte privata entreprenörer försökt organisera uthyrning av fattiga EU-migranter från Rumänien och övriga Östeuropa för att utföra olika arbetsuppgifter. Ett grundproblem är förstås att migranterna ofta saknar utbildning.

Hur ska AP-fondernas makt användas?

DN-debatt skriver företrädare för sjunde AP-fonden:
"Tre av fyra svenskar tycker dock inte att hänsyn till etik och miljö får leda till sänkta pensioner"
Så kanske det är - även om detta torde variera kraftigt med frågans formulering (Skulle du vara beredd att bidra till ökad skövling av regnskogen om det höjer din pension 20 kronor i månaden?").
Debatten illustrerar dock problemet när väldigt mycket kapital koncentreras till några få beslutsfattare, som dessutom ska försöka göra som "svenskarna" vill att de ska göra.
Ett offentligt, obligatoriskt system skulle mycket väl kunna låta individen själv bestämma om några, och i så fall vilka, etiska hänsyn som ska tas.

DN Debatt-betyg ger artikeln 6 av 10.