Visar poster taggade valstand:

Statistikern David Spiegelhalter om alkoholstudien i The Lancet

I Medium skriver statistikern David Spiegelhalter om studien i The Lancet som nyligen gav upphov till rubriker om att alkohol ökar risken för hälsoproblem (monotont, dvs det är inte så att lite alkohol är säkert eller t om nyttigt som stundom hävdats). Han noterar flera intressanta aspekter, som att
In spite of the Lancet’s own guidelines for meta-analyses saying "For risk changes or effect sizes, give absolute values rather than relative changes" the paper did not report any absolute risks, meaning that readers couldn’t tell how dangerous drinking alcohol really was for them.
Regeln finns till för att undvika att en riskökning från exempelvis 0,0001 till 0,0002 beskrivs som att risken ökade 100 procent (vilket är korrekt, men döljer det faktum att det även efter dubbleringen rör sig om en mycket låg risk).
Spiegelhalter fortsätter genom att ge beröm till The Lancets pressavdelning (!):
Fortunately this extraordinarily lax review process was countered by the Lancet press office who asked for absolute risk estimates from the authors. This is truly excellent practice for which the press office deserve sincere congratulations. Especially as they also headed the press release with “Peer-reviewed / Observational study / People", an example of the new Science Media Centre/Academy of Medical Sciences guidelines for headlining press releases.
Pressavdelningen har alltså i pressmeddelandet understrukit att det rör sig om en observationsstudie (till skillnad från ett randomiserat kontrollerat experiment). Den säger alltså att människor som dricker mer har vissa hälsoproblem i större utsträckning, men visar inte att dessa orsakats av alkoholkonsumtionen. Studien undersöker 23 hälsoutfall som anses "alcohol-attributable", men det betyder inte att den identifierar orsakseffekter. Ett exempel: Även om det anses belagt att alkohol orsakar cancer är det fullt möjligt att patienter när de får ett cancerbesked ökar (eller minskar) sitt drickande pga detta.
Hur stor är då effekten, oavsett om det är en orsakseffekt eller inte? I press releasen ges ett illustrativt exempel:
comparing no drinks with one drink a day the risk of developing one of the 23 alcohol-related health problems was 0.5% higher — meaning 914 in 100,000 15–95 year olds would develop a condition in one year if they did not drink, but 918 people in 100,000 who drank one alcoholic drink a day would develop an alcohol-related health problem in a year.
Det är med andra ord ingen stor riskökning.

Om pengar och välbefinnande: Inte lyckligare, men mer nöjd med livet.

Justin Wolfers skriver i NYTimes:
Many previous analyses [...] have documented that people with higher incomes tend to report higher levels of life satisfaction. The relationship between income and satisfaction is remarkably similar across dozens of countries, suggesting that findings about Sweden likely apply to the United States. Those earlier studies merely documented a correlation. What’s new here is the evidence that higher income is causing higher life satisfaction.
Det nya är ett nytt working paper från Erik Lindqvist, Robert Östling och David Cesarini som identifierar den kausala effekten genom att studera lotterivinnare. Identifikationen av en orsakseffekt är övertygande:
our data allow us classify players into groups within which we know the prize amount won is randomly assigned. Our estimates are based entirely on comparisons of players who are in the same group but were awarded prizes of different magnitudes
Det är inte heller så att effekten klingar av:
We find no evidence that the effect varies by years-since-win, suggesting a limited role for hedonic adaptation over the time horizon we analyze. Our results suggest improved financial circumstances is the key mechanism behind the increase in life satisfaction.
Intressant är dock att dessa resultat gäller Overall Life Satisfaction, mätt med följande fråga:
Overall Life Satisfaction (Overall LS, for short), is derived from the answer to the question “Taking all things together in your life, how satisfied would you say that you are with your life these days?"
När istället lycka analyseras, är effekten fortfarande positiv, men mindre och inte signifikant skild från noll. Lycka mäts med frågan:
"All things considered, how happy would you say that you are?"
Illustration av resultaten:

Om BNP (per capita) och invandring

Diagrammet nedan visar utvecklingen av BNP och BNP per capita i Sverige från 2015 års ekonomiska vårproposition (2014/15:100) (intressant nog tycks motsvarande diagram inte finnas med i senare budgetar, inkl den som kom idag).
Regeringen yvas över den goda BNP-utvecklingen, andra påpekar att BNP per capita tycks stå nästan stilla. Vilket mått är då mest relevant? För att fundera över svaret på den frågan, gör följande enkla tankeexperiment:
Antag att landet A består av två invånare, som båda producerar och tjänar 200 kronor. BNP är således 400 kronor, och BNP per capita är 200. Nästa år har deras inkomster ökat till 220, men det har också dykt upp en tredje invånare, som invandrat, och som tjänar mindre: 100 kronor.
Fördelningen (200, 200) har således förändrats till (220, 220, 100).
Bör landet och dess finansminister nu vara stolt över den höga tillväxten (ökningen av BNP från 400 till 540 är en ökning med 35%!) eller bekymrad över att BNP per capita fallit från 200 till 180, dvs med 10%?
Svaret är rimligen varken det ena eller det andra. Både BNP och BNP per capita är helt enkelt dåliga välståndsmått för länder med hög invandring.
Vilket mått vore mer relevant? Pja, varför inte beräkna BNP per född i landet, som i exemplet ökat från 200 till 220, dvs med 10%. Då undviks att invandring automatiskt anses öka eller minska välståndet. Istället spelar det roll hur invandringen hanteras. Om landet gravt missköter sin migrationspolitik blir de som fötts där mindre produktiva och detta kommer att synas i statistiken. Om det går bättre, kan migration bidra till att de som fötts i landet blir mer produktiva, och då ökar BNP per född.
Måttet säger naturligtvis inte allt, men det säger mer än BNP och BNP per capita. Det kombineras lämpligen med ett mått på inkomstspridningen (vissa lär finna det problematiskt att denna ökat), liksom det kan vara av intresse att beakta vad den invandrade vunnit på utvecklingen (inkomsten 100 kan ju vara betydligt högre än vad hen tjänade i sitt hemland).

Om sambandet mellan ekonomisk frihet och att ha kontroll över sitt liv

Ur abstract till artikeln "Free to choose? Economic freedom, relative income, and life control perceptions" av Hans Pitlik och Martin Rode i The International Journal of Wellbeing
living in a country with high overall economic freedom is a major determinant of feeling in control of one’s own life. The effect is similar for individuals in high- and low-income countries, while the impact of democracy is negligible in both cases. Interacting relative income with economic freedom, we find that, contrary to conventional wisdom, it is by far the lower income groups that derive the biggest gain of perceived life control from living in a country with comparatively high economic freedom.

Krönika om jämlik hälsa

I går söndag hade jag en krönika i Svd om Kommissionen för Jämlik Hälsa. Statistiken som fick mig att skriva krönikan fanns i Dagens Samhälle nummer 14 2016 (paywall):
En poäng jag försöker göra i krönikan är att denna typ av kurvor är missvisande eftersom gruppernas sammansättning ändras kraftigt över tiden. Efter att en kommentar skriven till Dagens Samhälle refuserats utan skäl (!) valde jag att skriva i SvD istället. Notera dock att statistiken endast gäller födda i Sverige, så den mest uppenbara sammansättningseffektfelkällan - invandringen - är inte med. Problem kring sammansättningseffekter när man visar på ojämlikhet över tiden på just detta sätt dryftades också när Heckman gästade Econtalk, vilket är ett utmärkt avsnitt på många sätt.
Som ytterligare bakgrund/källa till krönikan finns en läsvärd artikel av Nicholas Eberstadt i wall street journal. Eberstadt använde sig av The Human Mortality Database som har mycket data för den som vill gräva ned sig i detta. Det skulle vara intressant att se hur Gini för förväntad livslängd utvecklats år för år i Sverige sedan 1980. Det faktum att det fallit drastiskt sedan 1700-talet beror ju till stor del på minskad spädsbarnsdödlighet, och det kan mycket väl vara så att klyftorna ökar på ett problematiskt sätt just nu.
Även relaterat är ett sex år gammalt blogginlägg där jag visade jag hur klyssklyftor i subjektiv hälsa utvecklats (mha ULF-data).
Relaterat är även detta inlägg om ökad ojämlikhet i livslängd i USA.