Berghs betraktelser

Justin Wolfers skriver i NYTimes:

Many previous analyses [...] have documented that people with higher incomes tend to report higher levels of life satisfaction. The relationship between income and satisfaction is remarkably similar across dozens of countries, suggesting that findings about Sweden likely apply to the United States. Those earlier studies merely documented a correlation. What’s new here is the evidence that higher income is causing higher life satisfaction.

Det nya är ett nytt working paper från Erik Lindqvist, Robert Östling och David Cesarini som identifierar den kausala effekten genom att studera lotterivinnare. Identifikationen av en orsakseffekt är övertygande:

our data allow us classify players into groups within which we know the prize amount won is randomly assigned. Our estimates are based entirely on comparisons of players who are in the same group but were awarded prizes of different magnitudes

Det är inte heller så att effekten klingar av:

We find no evidence that the effect varies by years-since-win, suggesting a limited role for hedonic adaptation over the time horizon we analyze. Our results suggest improved financial circumstances is the key mechanism behind the increase in life satisfaction.

Intressant är dock att dessa resultat gäller Overall Life Satisfaction, mätt med följande fråga:

Overall Life Satisfaction (Overall LS, for short), is derived from the answer to the question “Taking all things together in your life, how satisfied would you say that you are with your life these days?"

När istället lycka analyseras, är effekten fortfarande positiv, men mindre och inte signifikant skild från noll. Lycka mäts med frågan:

---

Ur abstract till artikeln "Free to choose? Economic freedom, relative income, and life control perceptions" av Hans Pitlik och Martin Rode i The International Journal of Wellbeing

living in a country with high overall economic freedom is a major determinant of feeling in control of one’s own life. The effect is similar for individuals in high- and low-income countries, while the impact of democracy is negligible in both cases. Interacting relative income with economic freedom, we find that, contrary to conventional wisdom, it is by far the lower income groups that derive the biggest gain of perceived life control from living in a country with comparatively high economic freedom.

I går söndag hade jag en krönika i Svd om Kommissionen för Jämlik Hälsa. Statistiken som fick mig att skriva krönikan fanns i Dagens Samhälle nummer 14 2016 (paywall):

En poäng jag försöker göra i krönikan är att denna typ av kurvor är missvisande eftersom gruppernas sammansättning ändras kraftigt över tiden. Efter att en kommentar skriven till Dagens Samhälle refuserats utan skäl (!) valde jag att skriva i SvD istället. Notera dock att statistiken endast gäller födda i Sverige, så den mest uppenbara sammansättningseffektfelkällan - invandringen - är inte med. Problem kring sammansättningseffekter när man visar på ojämlikhet över tiden på just detta sätt dryftades också när Heckman gästade Econtalk, vilket är ett utmärkt avsnitt på många sätt.

Som ytterligare bakgrund/källa till krönikan finns en läsvärd artikel av Nicholas Eberstadt i wall street journal. Eberstadt använde sig av The Human Mortality Database som har mycket data för den som vill gräva ned sig i detta. Det skulle vara intressant att se hur Gini för förväntad livslängd utvecklats år för år i Sverige sedan 1980. Det faktum att det fallit drastiskt sedan 1700-talet beror ju till stor del på minskad spädsbarnsdödlighet, och det kan mycket väl vara så att klyftorna ökar på ett problematiskt sätt just nu.

Även relaterat är ett sex år gammalt blogginlägg där jag visade jag hur klyssklyftor i subjektiv hälsa utvecklats (mha ULF-data).

Relaterat är även detta inlägg om ökad ojämlikhet i livslängd i USA.

Som framgår av exempelvis den bok jag skrivit tillsammans Therese Nilsson och Daniel Waldenström, Blir vi sjuka av inkomstskillnader?, (snart i internationell version på Edward Elgar), är studier som påvisar ett negativt samband mellan inkomstspridning och hälsa ofta gjorda i USA. Men även där finns undantag. New York är ett sådant. Så här skriver New York Times maa av en ny forskningsstudie:

New York is a city with some of the worst income inequality in the country [...] But when it comes to inequality of life spans, it’s one of the best. Impoverished New Yorkers tend to live far longer than their counterparts in other American cities. [...] the research found that New York was, in many ways, a model city for factors that seem to predict where poor people live longer. It is a wealthy, highly educated city with a high tax base. The local government spends a lot on social services for low-income residents. It has low rates of smoking and has many immigrants, who tend to be healthier than native-born Americans.

Den bakomliggande forskningen kommer från denna artikel (i J. of the Am. Medical Ass, men med en viss Raj Chetty som första författare...) i vars abstract följande resultat är intressant:

geographic differences in life expectancy for individuals in the lowest income quartile were significantly correlated with health behaviors such as smoking (r = −0.69, P < .001), but were not significantly correlated with access to medical care, physical environmental factors, income inequality, or labor market conditions.

First, higher income was associated with greater longevity throughout the income distribution.

Kommentar: Föga förvånande för den som kan forskningslitteraturen. Likväl stöter man ofta på missuppfattningen att ökad inkomst inte är särskilt viktigt för människors hälsa i rika länder, och att det är effektivare folkhälsopolitik att exempelvis minska ojämlikheten.

Second, inequality in life expectancy increased over time. Between 2001 and 2014, life expectancy increased by 2.34 years for men and 2.91 years for women in the top 5% of the income distribution, but by only 0.32 years for men and 0.04 years for women in the bottom 5% (P < .001 for the differences for both sexes).

Kommentar: Det finns en diskussion kring hur oroväckande den ökande amerikanska ojämlikheten är, där vissa antytt att inkomststatistiken inte ger hela bilden eftersom fattigas köpkraft stärks av låga prisökningar. Ökad ojämlikhet i förväntad livslängd är en signal som är svår att vifta bort, både metodmässigt och normativt. Bonuskommentar: Varför diskuterar vi inte detta mått mer i Sverige? Finns det ens någon som räknar ut och regelbundet rapporterar ojämlikhet i förväntad livslängd?

Third, life expectancy for low-income individuals varied substantially across local areas.

Kommentar: Det är alltså här NYC är ett gott exempel.