Berghs betraktelser

Självskattad hälsa 2006-2022, enligt Folkhälsomyndigheten. De skriver att "måttet har visats kunna indikera en persons framtida fysiska och psykiska hälsa" vilket stämmer med vad jag snappade upp av hälsoekonomi när jag pluggade.

Utvecklingen är inte direkt alarmerande:

En av de mest intressanta artiklarna jag läst är

Clark, Andrew E., Ed Diener, Yannis Georgellis, och Richard E. Lucas. "Lags And Leads in Life Satisfaction: A Test of the Baseline Hypothesis*". The Economic Journal 118, nr 529 (2008): F222–43

Artikeln bygger på "130,000 person-year observations in twenty waves of German Socio-Economic Panel". Det är enligt författarna

"large enough to identify substantial numbers of people experiencing a range of significant life and labour market events, and to follow the evolution of their life satisfaction as they do so."

Jag har länge funderat på varför effekten av att bli arbetslös sitter i så länge jämfört med exempelvis effekten av att bli änka/änkling. Men nu slog det mig att de som får jobb igen kanske plockas bort från estimatet - och mycket riktigt:

The regression analysis will pick out, for example, the effect of one, two and three years of unemployment, conditional on having stayed in unemployment for three years. It can reasonably be noted that exit from unemployment is non-random. However, our analysis includes fixed effects, which will control for the phenomenon of relatively happier individuals leaving unemployment more quickly. Our adaptation coefficients are identified off of within-individual changes in well-being.

Är man ute efter effekten av _arbetslöshet_ är detta såklart en rimlig strategi (notera dock den ökande osäkerheten i estimaten som sannolikt beror på att få som blir arbetslösa är arbetslösa i 3 eller 4 eller mer än 5 år.) Men är man ute efter effekten på välbefinnande av _händelsen att bli arbetslös_ vore det intressant att se denna även för personer som efter arbetslösheten får ett nytt jobb. Det är ju fullt tänkbart att det jobb som bryter arbetslösheten är roligare än det jobb individen hade från början.

Uppsatstipset är med andra ord att använda German socioeconomic panel och studera effekten av arbetslöshet på välbefinnande även för de som får nytt jobb efter arbetslösheten, och sedan för hela samplet, dvs snittet för alla som blir arbetslösa oavsett om de får nytt jobb eller inte.

Lång intervju i DN med filosofen Erik Angner om pengar och lycka. Mycket kokar föga förvånande ned till att marginalnyttan av pengar är positiv men avtagande, men inte allt. Jag uppskattade särskilt diskussionen om skillnaden mellan ett lyckligt liv och ett gott liv:

Han tar ett exempel, som utgår från de många indikationer som finns på att vuxna med barn är mindre lyckliga än andra människor.

– Och det trodde vi kanske inte. Men plötsligt börjar jag oroa mig för saker som inte oroat mig tidigare, långsiktiga saker som klimatet och kortsiktiga som om lönen ska räcka. Jag sover inte bra när barnen är små och när de är tonåringar springer de ute på nätterna och gör mig orolig.

– Men jag vill kanske ändå ha barn, för jag vill vara förälder. Det kanske är viktigt för mig. Jag kanske vill vara en del av livets stora cykel och föra vidare sådant som jag lärt mig, fortsätter Erik Angner resonemanget.

Lisa Magnusson skrev i DN om mannen som hittades död i sin lägenhet efter tre år, och hänvisade till en intressant studie av ensamhet i olika Europeiska länder. Här är studien och diagrammet nedan visar ett av huvudresultaten.

På basis av dessa 12 länder blir det svårt att driva tesen att det är individualism, välfärdsstat eller ekonomisk frihet som ligger bakom ensamhetsproblemet i västvärlden.

I Medium skriver statistikern David Spiegelhalter om studien i The Lancet som nyligen gav upphov till rubriker om att alkohol ökar risken för hälsoproblem (monotont, dvs det är inte så att lite alkohol är säkert eller t om nyttigt som stundom hävdats). Han noterar flera intressanta aspekter, som att

In spite of the Lancet’s own guidelines for meta-analyses saying "For risk changes or effect sizes, give absolute values rather than relative changes" the paper did not report any absolute risks, meaning that readers couldn’t tell how dangerous drinking alcohol really was for them.

Regeln finns till för att undvika att en riskökning från exempelvis 0,0001 till 0,0002 beskrivs som att risken ökade 100 procent (vilket är korrekt, men döljer det faktum att det även efter dubbleringen rör sig om en mycket låg risk).

Spiegelhalter fortsätter genom att ge beröm till The Lancets pressavdelning (!):

Fortunately this extraordinarily lax review process was countered by the Lancet press office who asked for absolute risk estimates from the authors. This is truly excellent practice for which the press office deserve sincere congratulations. Especially as they also headed the press release with “Peer-reviewed / Observational study / People", an example of the new Science Media Centre/Academy of Medical Sciences guidelines for headlining press releases.

Pressavdelningen har alltså i pressmeddelandet understrukit att det rör sig om en observationsstudie (till skillnad från ett randomiserat kontrollerat experiment). Den säger alltså att människor som dricker mer har vissa hälsoproblem i större utsträckning, men visar inte att dessa orsakats av alkoholkonsumtionen. Studien undersöker 23 hälsoutfall som anses "alcohol-attributable", men det betyder inte att den identifierar orsakseffekter. Ett exempel: Även om det anses belagt att alkohol orsakar cancer är det fullt möjligt att patienter när de får ett cancerbesked ökar (eller minskar) sitt drickande pga detta.

Hur stor är då effekten, oavsett om det är en orsakseffekt eller inte? I press releasen ges ett illustrativt exempel:

comparing no drinks with one drink a day the risk of developing one of the 23 alcohol-related health problems was 0.5% higher — meaning 914 in 100,000 15–95 year olds would develop a condition in one year if they did not drink, but 918 people in 100,000 who drank one alcoholic drink a day would develop an alcohol-related health problem in a year.

Det är med andra ord ingen stor riskökning.