Journalisten Esref Okumus ringde mig för ett tag sedan och ställde lite frågor om arbetslösheten i Sveriges fattiga och invandrartäta förorter. Nu är artikeln ute (i Arbetet) och den är inte alls dum. Flera perspektiv får komma till tals, även nationalekonomen Anders Forslund, Saco-utredaren Josefin Edström och LO-utredaren Ulrika Vedin.
De fackliga utredarnas kommentarer är intressanta. Så här säger Vedin:
LO-utredaren Ulrika Vedin konstaterar att det inte finns någon forskning som visar att sänkta lägsta-löner skulle ge fler jobb åt utrikesfödda. Det har exempelvis inte fungerat i USA som har extremt låga minimilöner och likväl likväl [har] mycket stora skillnader mellan infödda och utrikesfödda.
Vedins kommentar är vågad. Som jag tidigare skrivit om finns faktiskt en LO-rapport som påpekar att merparten av forskningen hittar ett samband mellan lägstalöner och sysselsättning för marginalgrupper (såsom invandrare och ungdomar). Det är också lätt att illustrera sambandet i ett enkelt punktdiagram - se detta inlägg.
Vedins påstående att USA likväl har mycket stora skillnader mellan infödda och utrikesfödda kan lätt kontrolleras med OECD-statistik (i publikationen Indicators of Immigrant Integration 2015). USA är ett av de länder där utlandsfödda är sysselsatta i högre utsträckning än natives.
Som jag själv visat (IFN working paper 1036) är det också så att de länder som har mindre arbetsmarknadsgap har större inkomstspridning.
Saco-utredaren Josefin Edströms kommentar är annorlunda. Hon förnekar inte vare sig forskningen eller de mönster som syns tydligt i OECDs statistik. Istället menar hon att det är typen av invandring som spelar roll:
Skillnaden mellan länderna hänger snarare ihop med vilken typ av invandring de har, vilket OECD-rapporten inte tagit hänsyn till, påpekar Saco-utredaren Josefin Edström.
– Vi tar emot väldigt många flyktingar och det tar lång tid för dem att komma in på arbetsmarknaden. Därför ska Sverige inte jämföras med länder som har en stor andel arbetskraftsinvandrare
Detta är i grunden en helt korrekt kommentar. Kategorin utlandsfödda är mycket heterogen och beror på mottagarlandets flykting- och invandringspolitik.
När det gäller hur mycket av arbetsmarknadsgapen som kan förklaras av de utlandsföddas egenskaper finns det ganska litet forskning (i synnerhet jämfört med antalet studier av hur minilöner påverkar sysselsättningen). En relevant studie av Büchel och Frick (2005) visar förvisso att de varierande framgångarna för utlandsfödda på arbetsmarknaderna i rika länder faktiskt inte verkar kunna förklaras av de utlandsföddas socioekonomiska egenskaper i någon större utsträckning.
Min egen studie (samma wp som ovan) fann dock att länder med fler asylansökningar per capita har större arbetsmarknadsgap - men också att detta inte är enda signifikanta förklaringen. Välfärdsstatens generositet och andelen av arbetsmarknaden som täcks av kollektivavtal spelar roll även när man korrigerar för asylinvandringstryck.
Min kommentar till Josefin Edström är således inte att hon har fel, utan att hon av två olika delförklaringar (invandrarers egenskaper vs regelverk i Sverige) väljer att lyfta fram den vi inte kan påverka, vilket kanske inte är så konstruktivt. Även om vi skulle ändra vår invandrings- och flyktingpolitik nu, kvarstår utmaningen att skapa en arbetsmarknad där även utlandsfödda klarar sig bra. Då finns det en hel del forskning som tyder på att det är just arbetsmarknaden och välfärdsstatens utformning som måste diskuteras.
Jag utgår från att facken vill vara med i den diskussionen. Eller?
ref:
Büchel, F and J. R. Frick. 2005. "Immigrants’ Economic Performance across Europe – Does Immigration Policy Matter?" Population Research and Policy Review 24(1):175–212.
