Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport 2017 innehåller en del intressant. Nyheten i samband med att rapporten släpptes var att det är högre risk för arbetslöshet i branscher med låg löneanpassning, men det intressanta är varför och vem som drabbas.
I rapporten står följande:
Analysen indikerar att lönerna inte påverkas av variationer i det regionala arbetsmarknadsläget i branscher där de centrala avtalen är mer styrande för de faktiska lönerna, till
exempel där de avtalade lägstalönerna har stor påverkan på den faktiska lönefördelningen eller där tarifflöner är vanliga. Inte ens löner för anställda med hög arbetslöshetsrisk eller nyanställda som varit arbetslösa eller utanför arbetskraften anpassar sig till det regionala arbetsmarknadsläget inom dessa branscher.
Vilka är då de branscher där lönerna förblir höga trots hög arbetslöshet? Jo det är
...inom avtalsområden där lägstalönerna har stor inverkan på den faktiska lönefördelningen, exempelvis inom hotell- och restaurangverksamhet, fastighetsservice samt vissa företagstjänster. Centrala avtal är också mer styrande inom avtalsområden där alla anställda får samma generella lönehöjningar, till exempel inom detaljhandel eller inom transport där tarifflöner50 är vanligt förekommande.
Intressant nog har stora delar av privat sektor en betydande löneflexibilitet:
Branscher där de centrala avtalen är mer styrande för de faktiska lönerna, och som därmed har låg löneflexibilitet, står dock för en relativt liten del av sysselsättningen i den privata sektorn (ca 20 procent). När dessa branscher exkluderas, visar resultaten att [...] en fördubblad arbetslöshet i länet, exempelvis från 4 till 8 procent, minskar den regionala lönenivån i dessa branscher med 3 procent på kort sikt och med nästan 9 procent på några års sikt
Svensk arbetsmarknad har alltså i vissa delar en betydande löneflexibilitet - men inte i hotell- och restaurangverksamhet och fastighetsservice.
Figuren nedan visar hur risken för arbetslöshet är betydligt större i branscher med centralt avtalade löner.
Å andra sidan är det intressant - och möjligen upplyftande - att centralt avtalade löner gäller en allt mindre del av arbetsmarknaden, och sifferlösa avtal blir vanligare: