Berghs betraktelser

Visar poster taggade internet:

Vet google vad vi vill innerst inne?

Permalänk

En vanlig google sökning som inleds med orden 'Min pojkvän vill' fortsätter md 'inte ha sex'. Men vad lär vi oss av det?
Det har skrivits en del om Seth Stephens-Davidowitz bok Everybody lies. I Fabian Kastners text under strecket i Svd är tolkningen ganska dyster:
Den som i sökfältet skriver in orden "jag vill" får som första förslag på ­populära sökningar upp alternativet "dö". Detta är alltså vad de flesta svensktalande människor – som någon gång anförtrott Google att de "vill" något – vill. Inte "bli vete­rinär" eller "ha en egen måne". Utan "dö".
Därefter konstaterar han
Människor verkar heller inte så nöjda med tillvaron i övrigt. "Min pojkvän är" ... ful, deprimerad, tråkig, elak. "Min flickvän är" … ful, deprimerad, gravid, tjock. "Min man är" … deprimerad, otrogen, gay, elak. "Min fru är" … otrogen, ful, gravid, psykiskt sjuk. "Min man och jag"... har inget gemensamt. "Min fru och jag" ... har inget gemensamt. "Min partner" ... har ingen sexlust. "Min kille vill" ... inte ligga med mig. ...
Boken diskuterades även i P1 (hittar inte länk nu) där just googlingen 'min pojkvän vill inte ha sex' diskuterades. I studion fanns också en akademiker som (tror jag) försökte förklara det uppenbara: Googlesökningar är inte representativa för vad vi vill, och inte ens representativa för våra problem. Om pojkvännen i fråga vill ha sex, är det sannolikt få som genast googlar "min pojkvän vill ha sex".
Det intressanta är att sökningarna säger något om vad vi inte tycker är passande att fråga och diskutera i andra sammanhang.
Fortsättningen på Kastners artikel visar hur fel analysen leder honom:
Om vi inte längre tänder på vår partner, vem tänder vi då på? Svaret överraskar. "Jag tänder på min" ... son, pappa, mamma, syster. Oavsett hur man formulerar frågan blir förslagen lika förskräckande. På svenska ligger "son" i topp, på engelska "mamma". Det verkar alltså som att Freud inte var helt ute och cyklade ändå.
Sedan verkar Kastner slås av att det kanske finns en selektionsbias:
Visserligen har sökningar på Google ofta en dragning åt det skamliga och förbjudna, och detta slags sökningar är heller inte särskilt många till antalet. Men nog förvånar det att de incestuösa googlingarna helt utkonkurrerar alla andra tänkbara kandidater: grannen, chefen, sekreteraren, någon?
Svaret på den retoriska frågan är väl uppenbart: De flesta som tänder på sin granne eller chef har sannolikt mängder av vänner och forum och sammanhang där det är acceptabelt att dryfta dessa tankar. Den som tänder på sin son eller mamma, har inte lika många alternativ, och vänder sig därför oftare till nätet med hjälp av en googlesökning. Det faktum att dessa tankar och läggningar finns borde inte rimligen förvåna en kulturskribent, temat har ju dykt upp ett antal gånger i litteraturhistorien.
Läser man boken av Seth Stephens-Davidowitz, vilket jag gör nu, kan konstateras att den inte är en deppig betraktelse över människans natur, utan en text fylld av entusiastism för sk big data. När Johan Norberg skrev om boken redan i augusti var budskapet delvis annorlunda. Norberg har förstått att sökningarna är intressanta för att de säger något om de rådande normerna:
[...] Stephens-Davidowitz visar genom lite dataanalys att vissa av de kvinnor som oroar sig över makens läggning kanske har en poäng, i alla fall i konservativa trakter. Det är markant färre som är öppet homosexuella i konservativa delstater i USA. Men det är lika många som söker efter gayporr och dubbelt så många som söker efter tester om huruvida de själva är homosexuella. Det är också där flest kvinnor försöker googla om maken i hemlighet föredrar män.
Norberg gjorde även en tämligen positiv vinkling:
Stephens-Davidowitz har noterat en märklig skillnad mellan vilka partners och vilken pornografi män söker efter. På dejtingsajter söker nästan alla efter smala kvinnor, men i skydd av anonymiteten är det mycket vanligare att de söker efter normala eller överviktiga kvinnor. Författaren menar att det tyder på att de egentligen är attraherade av större kvinnor, men vill dejta smala kvinnor för att det ger status och imponerar på deras vänner.
Till sist: Det finns stoff i boken som skulle fungera som utmärkt ingång till en kulturartikel om människans natur. En analys av vilka ord män och kvinnor i facebookuppdateringar visade nämligen på följande vanliga ord:
Män: xbox, fuck, fucking, "wishes he" och football
Kvinnor: shopping, excited, "sooo", "soooo", love
Det intressanta budskapet i boken är alltså att vi sannolikt postar på facebook sådant vi tror att andra ska gilla, medan mycket av det vi söker på google om är sådant vi tror att andra inte vill höra om. Detta betyder dock inte att vi har rätt om vad vi tror att andra gillar och ogillar.

,

Svd-krönika om Heberlein, terrordåden och läsarnas allt viktigare roll i journalistiken

Permalänk

Lördag 2 april hade jag en krönika i SvD där Ann Heberleins olycksaliga krönika i GP fick vara ingång till en diskussion om den vikten av kritiska läsare.
Ur texten:
Flera som påpekade felet tolkades som om de tagit ställning i den normativa fråga som Heberlein diskuterade. Om man sympatiserar med hållningen att vi måste kunna prata om de problematiska delarna av islam, varför haka upp sig på om det var 2 eller 395 terrordåd? Generellt sett är det problematiskt om uppmärksammandet av sakfel i en text tolkas som invändningar mot artikelns normativa budskap.
Som av en händelse tog Medierna i p1 denna dag upp händelsen, och diskuterar bl a vilken roll en redaktör har och bör ha för vad fristående kolumnister skriver. Länk till Medierna i P1 och en hel del annat rörande Heberleins krönika finns samlat hos Omni.
,

Prenumerera på Berghs betraktelser via epost

Permalänk

På önskemål från kloka bloggläsare, finns numera möjligheten att få ett mail varje gång något nytt publiceras här på bloggen. Klicka bara prenumerera ovan och mata in den epostadress du vill att inläggen ska skickas till. Programmet skickar då en bekräftelselänk till den mailadress du valt, och när du klickat på länken och bekräftat att du inte är en robot är allt klart.
För den teknikintresserade:
Efter lite research valde jag mailchimp som är kostnadsfritt upp till 2000 prenumeranter. Det känner av via rss när det postats inlägg och skickar då ut ett mail till en epostlista. Jag valde hela, HTML-formaterade inlägg, så den som önskar kan läsa allt i sitt mailprogram. Mailet går ut kl 0400 varje morgon (om det postats något dagen före).
Själv föredrar jag att hålla koll på bloggar via RSS, som kan liknas vid ett radioutsändningsformat för internet, som gör det möjligt att läsa bloggar, tidskrifter och mycket annat i valfri rss-läsare. Sedan google reader gick i graven och feedly började ta betalt för tjänster jag använde (som att lätt kunna skicka artiklar till Evernote) använder jag Inoreader både i telefon, platta och på datorn.
,

Hur utvecklas mängden information och desinformation på nätet och i andra media?

Permalänk

Jesper Strömbäcks rapport "Demokratin och det förändrade medielandskapet" har fått mycket press. Det finns mycket att säga om den, men jag fastnade för en formulering i ingressen av nyhetsartikel i Dagens Samhälle: "Mängden desinformation kan ha ökat mer än mängden information".
Artikeln tycks korrekt återge rapporten, vari man kan läsa följande:
Samtidigt är talet om informationssamhället förledande av åtminstone två skäl. Det första handlar om att ordet information lätt tolkas som att det handlar om sanningsenlig och korrekt information, men det är inte bara mängden korrekt information som har ökat. Även mängden desinformation – information som är falsk eller vilseledande, t.ex. genom att den är malplacerad, fragmenterad eller irrelevant i det sammanhang den används – har ökat. [14] Mängden desinformation kan till och med ha ökat mer än mängden information.[15]
Not 15 listar två källor:

Mohammed, S. N. (2012). The (Dis)information Age. The Persistence of Ignorance. New York: Peter Lang.
Postman, N. (1987). Underhållning till döds. Stockholm: Prisma.

Om Postman och hans bok (som kom i orginalutgåva 1985) kan man läsa på wikipedia (men inte i Nationalencyklopedin...) att han framför allt ogillade TV men gillade böcker:
Postman argues that television confounds serious issues by demeaning and undermining political discourse and by turning real, complex issues into superficial images ... He states that 19th century America was the pinnacle of rational argument, an Age of Reason, in which the dominant communication medium was the printed word.
Oavsett om wikipedia ska betraktas som information eller inte, gör jag det djärva antagandet att en bok från 1985 inte innehåller särskilt mycket empiri kring utveckling av kvoten mellan information och desinformation på webben.
När det gäller Mohammed (2012) tycks så inte heller vara fallet: Om den har övertygande data borde det framgå av säljtexten. I denna hittar jag inget sådant, men däremot följande:
This book encourages a more rational and even skeptical approach to the claims of the information revolution and demonstrates that, despite a wealth of information, ignorance persists and even thrives.
Så långt svårt att inte hålla med. Men texten blir mer informativ:
"users of global media such as the World Wide Web and Facebook [sic!] tend to cluster locally around their own communities of interest and even around traditional communities of geography, nationalism, and heritage. Thus new media technologies may contribute to ignorance about various «others» and, in this and many other ways, contribute to the persistence of ignorance."
Här återkommer alltså formuleringen "may contribute". Den för snarast tankarna till kvällspressens rubriker på formen "vanlig trötthet kan vara dödlig sjukdom". Påtalandet av den teoretiska möjligheten att det förhåller sig på ett visst sätt är något annat än att försöka slå fast hur något faktiskt (eller sannolikt) är.

Utan att vara expert på Internets framväxt ter det sig i mina ögon otroligt att ett nätverk som växer fram organiskt med användargenererat innehåll skulle skapa mer desinformation än information, givet att de flesta har en preferens (om än svag) för information över desinformation. Däremot kan man såklart tänka sig att vissa har ett intresse av att sprida desinformation för att kunna tjäna pengar på denna. Den mekanismen torde dock gälla alla medier.

Under det rimliga antagandet* att den som vill publicera desinformation har högre betalningsvilja för att publicera än vad den som vill publicera information har, bör andelen desinformation i ett medium vara högre ju dyrare det är att publicera. Till exempel bör andelen böcker med desinformation ha varit högre på den tiden böcker var dyrare att publicera.

(*Antagandet är rimligt eftersom publicerandet av information är en kollektiv nyttighet, medan publicerandet av desinformation i regel är ett led i en strategi för att tjäna pengar på människors villfarelser)

Hypotesen är svår att testa isolerat, eftersom forskningen gör framsteg samtidigt som publiceringskostnaderna faller. Men både publiceringskostnadsargumentet och forskningens framsteg talar för att andelen information bör ha ökat över tiden.

I brist på annan forsklning (som rimligen borde finnas) gjorde jag en websökning på två nyckelfraser:

Googleträffar på "global warming is a myth"
2004..2005: 118 000
2008..2009: 585 000
2013..2014: 151 000

Googleträffar på "global warming is happening"
2013..2014: 234 000
2008..2009: 237 000
2004..2005: 232 000

Söker man (med hjälp av google) i böcker erhålls istället följande utveckling:

Med dessa simpla försök till empiri vill jag egentligen bara säga att det är hög tid att någon tar sig an frågan hur kvoten information/desinformation faktiskt har utvecklats över tiden och i olika medier.
Varningar på basis av hur det "kan vara" har vi tillräckligt av.
– Jag skulle till och med vilja säga att det är missvisande att kalla vår tids samhälle för ett informationssamhälle - det bör snarare kallas för ett desinformationssamhälle, säger han och fortsätter:
– Desinformation betyder en av tre saker; det kan vara falsk information, det kan vara missledande information det kan vara irrelevant information och och den här typen av information har ökat.
Uppdatering 2: Dryftade saken med Jesper på twitter:

,
← Nyare

Låna gärna idéer och texter. Ange gärna källa.


Tema: Binary (mod) från Fabthemes | Bloggplattform: Postach.io

Bergh

Bergh

Bergh betraktelser - kanske Sveriges äldsta nationalekonomiblogg?

Senaste

Taggar