En vanlig google sökning som inleds med orden 'Min pojkvän vill' fortsätter md 'inte ha sex'. Men vad lär vi oss av det?
Det har skrivits en del om Seth Stephens-Davidowitz bok Everybody lies. I Fabian Kastners text under strecket i Svd är tolkningen ganska dyster:
Den som i sökfältet skriver in orden "jag vill" får som första förslag på populära sökningar upp alternativet "dö". Detta är alltså vad de flesta svensktalande människor – som någon gång anförtrott Google att de "vill" något – vill. Inte "bli veterinär" eller "ha en egen måne". Utan "dö".
Därefter konstaterar han
Människor verkar heller inte så nöjda med tillvaron i övrigt. "Min pojkvän är" ... ful, deprimerad, tråkig, elak. "Min flickvän är" … ful, deprimerad, gravid, tjock. "Min man är" … deprimerad, otrogen, gay, elak. "Min fru är" … otrogen, ful, gravid, psykiskt sjuk. "Min man och jag"... har inget gemensamt. "Min fru och jag" ... har inget gemensamt. "Min partner" ... har ingen sexlust. "Min kille vill" ... inte ligga med mig. ...
Boken diskuterades även i P1 (hittar inte länk nu) där just googlingen 'min pojkvän vill inte ha sex' diskuterades. I studion fanns också en akademiker som (tror jag) försökte förklara det uppenbara: Googlesökningar är inte representativa för vad vi vill, och inte ens representativa för våra problem. Om pojkvännen i fråga vill ha sex, är det sannolikt få som genast googlar "min pojkvän vill ha sex".
Det intressanta är att sökningarna säger något om vad vi inte tycker är passande att fråga och diskutera i andra sammanhang.
Fortsättningen på Kastners artikel visar hur fel analysen leder honom:
Om vi inte längre tänder på vår partner, vem tänder vi då på? Svaret överraskar. "Jag tänder på min" ... son, pappa, mamma, syster. Oavsett hur man formulerar frågan blir förslagen lika förskräckande. På svenska ligger "son" i topp, på engelska "mamma". Det verkar alltså som att Freud inte var helt ute och cyklade ändå.
Sedan verkar Kastner slås av att det kanske finns en selektionsbias:
Visserligen har sökningar på Google ofta en dragning åt det skamliga och förbjudna, och detta slags sökningar är heller inte särskilt många till antalet. Men nog förvånar det att de incestuösa googlingarna helt utkonkurrerar alla andra tänkbara kandidater: grannen, chefen, sekreteraren, någon?
Svaret på den retoriska frågan är väl uppenbart: De flesta som tänder på sin granne eller chef har sannolikt mängder av vänner och forum och sammanhang där det är acceptabelt att dryfta dessa tankar. Den som tänder på sin son eller mamma, har inte lika många alternativ, och vänder sig därför oftare till nätet med hjälp av en googlesökning. Det faktum att dessa tankar och läggningar finns borde inte rimligen förvåna en kulturskribent, temat har ju dykt upp ett antal gånger i litteraturhistorien.
Läser man boken av Seth Stephens-Davidowitz, vilket jag gör nu, kan konstateras att den inte är en deppig betraktelse över människans natur, utan en text fylld av entusiastism för sk big data. När Johan Norberg skrev om boken redan i augusti var budskapet delvis annorlunda. Norberg har förstått att sökningarna är intressanta för att de säger något om de rådande normerna:
[...] Stephens-Davidowitz visar genom lite dataanalys att vissa av de kvinnor som oroar sig över makens läggning kanske har en poäng, i alla fall i konservativa trakter. Det är markant färre som är öppet homosexuella i konservativa delstater i USA. Men det är lika många som söker efter gayporr och dubbelt så många som söker efter tester om huruvida de själva är homosexuella. Det är också där flest kvinnor försöker googla om maken i hemlighet föredrar män.
Norberg gjorde även en tämligen positiv vinkling:
Stephens-Davidowitz har noterat en märklig skillnad mellan vilka partners och vilken pornografi män söker efter. På dejtingsajter söker nästan alla efter smala kvinnor, men i skydd av anonymiteten är det mycket vanligare att de söker efter normala eller överviktiga kvinnor. Författaren menar att det tyder på att de egentligen är attraherade av större kvinnor, men vill dejta smala kvinnor för att det ger status och imponerar på deras vänner.
Till sist: Det finns stoff i boken som skulle fungera som utmärkt ingång till en kulturartikel om människans natur. En analys av vilka ord män och kvinnor i facebookuppdateringar visade nämligen på följande vanliga ord:
Män: xbox, fuck, fucking, "wishes he" och footballKvinnor: shopping, excited, "sooo", "soooo", love
Det intressanta budskapet i boken är alltså att vi sannolikt postar på facebook sådant vi tror att andra ska gilla, medan mycket av det vi söker på google om är sådant vi tror att andra inte vill höra om. Detta betyder dock inte att vi har rätt om vad vi tror att andra gillar och ogillar.
