Kommunala bolag har diskuterats länge. Nationalekonomer har pekat på potentiella problem m snedvriden konkurrens, statsvetare på dito rörande demokrati och ansvarsutkrävande, företagsekonomer på oklarheter i bolagsstyrningen. Ändå blir bolagen bara fler:
Det är svårt att peka ut någon enskild förklaring till ökningen. Bolagisering under tidigt 1990-tal var ofta ett första steg i en tänkt privatisering av kommunal verksamhet. Denna kom sedan av sig efter att många kommuner gick från blått till rött styre efter valet 94.

Det är också värt att påminna om sociologiprofessorn Hans L Zetterberg som redan år 2000 i DN drev tesen att bolagen användes för att kommunpolitiker ville ge partivänner ytterligare ekonomiska fördelar i form av styrelseposter.

Vad bör kommunpolitiker göra i bolagen? Det är faktiskt oklart, även på pappret. Å ena sidan finns en stark tradition av representativ demokrati, vilket talar för att de bör vara lojala med partiet/väljarna eller sitt omdöme (beroende på hur det politiska uppdraget tolkas). Å andra sidan säger aktiebolagslagen att styrelsen ska främja bolagets intressen.
I en ny artikel av mig och Gissur Erlingsson artikeln undersöks svar från 648 kommunpolitiker i 30 kommuner. Det råder delade meningar bland kommunpolitiker rörande om kommunens eller bolagets intressen är viktigast: (hybrider är svarande som sitter i både fullmäktige och i bolagsstyrelse)
Metod: Slumpmässigt stratifierat urval, enkätfråga:
Förutom spänningen mellan bolaget och kommunen undersöker vi hur stor roll det egna partiet spelar. Intressant nog är politiker som sitter i både en bolagsstyrelse och i fullmäktige är mer benägna att se sig som partirepresentanter:
Det kanske mest intressanta är att rödgröna politiker är mycket mer benägna än övriga att se sig som partirepresentanter (här är skillnaden mellan rödgröna och övriga statistiskt signifikant, övriga skillnader mer osäkra)
Spelar detta roll? Bortsett från att oklarheten om politikernas roll kan anses problematisk i sig, pekar vi i artikeln på en risk: När det saknas tydliga normer för hur man bör bete sig, ökar risken att man kan bete sig lite hursomhelst. I en tidigare studie visar vi att kommuner med många bolag, och där många dessutom sitter på dubbla stolar, snabbt får en komplicerad struktur som försvårar ansvarsutkrävande. Så här visualiseras exvis Göteborg:
Och i en ny studie, ännu work in progress, visar vi att invånare i kommuner med fler bolag inte är mer nöjda med kommunal service, men kommuner med många bolag har högre kommunalskatt och uppfattas ha högre korruption. Kausaliteten går här sannolikt åt båda hållen: bolagen kan bidra till problem, men problematiska kommuner kan vara mer benägna att skapa många bolag. Problemen tycks uppstå först i kommuner med mer än 10 bolag.

Policyrekommendationer? Pja, ett minimum torde vara att utreda och förtydliga vilken roll politiker i bolagsstyrelser ska ha och vems intressen de ska representera. Mer drastisk är tanken att vi slutar upp med denna hybrid mellan politik och marknad. Ska kommuner göra det, återför till förvaltningen. Ska kommunen inte göra det, privatisera. Fler tänkbara slutsatser mellan dessa extremer är såklart tänkbara.

Fler lästips:

The empirical results show that services provided by public corporations are no less costly than those provided by public agencies. In fact, the services offered by mixed corporations with government majorities tend to cost more than those provided by public agencies.

samt en artikel från Kanada om varför de startas:
the creation of public corporations is not associated with pressures on public finances or favored by right-wing governments. Our main finding is that the creation of public corporations is mainly associated with administrative capacity. Our results suggest that corporatization may be more a pragmatic exercise in state-building than an ideological or New Public Management (NPM)-driven project, but that its cost or complexity may make it more accessible to larger administrations.