Berghs betraktelser

Är du nostalgisk kring 1950-talet? Redan då var människor - naturligtvis - nostalgiska kring det förflutna:

"the small town lost its economic and cultural base. . . . Everywhere, even in the most prosperous areas, the small town was undercut by the big changes in American life—the auto and the superhighway, the supermarket and the market center, the mail-order house, the radio and TV, with the growth of national advertising, and the mechanization of farming ... [the small town] turned its face directly to the centers of technology. It was the city and the suburb—the cluster-city complex—that became the focus of working and living, consuming and leisure"

Ur Max Lerners "The Decline of the Small Town." från 1957 (ett kapitel i hans bok "America as a Civilization" Simon & Schuster)

Idag talar vi mer om e-handel och mindre om postorder, mer om AI och robotar, och mindre om mekanisering. Men likheterna i denna och nutida samtidsskildringar är likväl slående.

Ju mer jag jobbar med kunskapsspridning via tecknade serier, desto mer förtjust blir jag. Jag har under våren haft äran att hjälpa Egmont med lite grundläggande ekonomi. Lagom till skolstart kommer resultatet att finnas på tjänsten Serier i Undervisningen (https://serieriundervisningen.se/ ) som vänder sig till skolor, skolbibliotekarier, lärare och pedagoger som vill testa serier som läromedel.

Materialet är tänkt för mellanstadiet och är kostnadsfritt att använda. Det består av några klassiska Kalle Anka-serier där ekonomi förekommer mer eller mindre explicit som nyproducerade faktasidor, där jag står för texten.

Här är en liten förhandstitt:

The Economist har en trevlig artikel om att global BNP i PPP-dollar har reviderats upp. Orsaken är att International Comparison Programme har dokumenterat att priser på många produkter i många länder är lägre än förra gången de kollade. Intressant nog är den extra köpkraften inte jämnt fördelad, och artikeln nämner särskilt ökningar i Indien, Kina, Ryssland och Ukraina.

Artikeln är värd att läsa av många anledningar. En är att den innehåller en enkel förklaring av vad PPP-dollar är.

Artikeln preciserar dock inte vad jag antar är en omedelbar konsekvens av de reviderade siffrorna: att den absoluta fattigdomen har sjunkit med mer än vad tidigare data angett, och att den globala ojämlikheten mellan länder har minskat (detta borde vara fallet eftersom lägre priser i Kina och Indien betyder högre köpkraft för många fattiga).

Efter lite letande kan jag bekräfta konsekvenserna för global ojämlikhet. I ett blogginlägg från Världsbanken hittade jag följande:

Andelen av den globala befolkningen som lever i ekonomier där den genomsnittliga BNP per capita ligger under det globala genomsnittet minskade från 75 procent 2017 till 56 procent 2021. [översatt]

Det är en rejäl minskning på bara 4 år! Dessutom står det följande i blogginlägget:

Gini-koefficienten mellan länder för PPP-baserad BNP per capita förbättrades under åren, från 0,486 år 2011, till 0,466 år 2017, till 0,458 år 2021. [översatt]

Blogginlägget har till och med Lorenz-kurvor:

Artikeln i The Economist nämner inte heller varför vissa priser har fallit på ett sätt som ökar köpkraften för de fattiga. Faktum är att utvecklingen bara är att vänta till följd av marknadskrafterna: Fler fattiga gör det viktigare att producera billigt och att uppfinna och producera billiga substitutvaror. Konsumtionsmönster varierar således både inom och mellan länder, vilket gör att det behövs detaljerade pris och konsumtionsdata för att göra köpkraftsjämförelser. Artikeln berör detta indirekt:

Lustigt nog illustrerar allt detta att jag och Therese Nilsson var rätt ute när vi i Southern Economic Journal år 2014 konstaterade att ojämlikhet i köpkraft sannolikt är lägre än inkomstojämlikhet just för att lägre priser i länder med hög fattigdom i viss grad motverkar fattigdomen.

De reviderade uppgifterna från Världsbanken visar att detta inte bara är en teoretisk möjlighet, det är en viktig trend som påverkar global köpkraft och fattigdom.

Se vidare

Bergh, Andreas, & Therese Nilsson. "When More Poor Means Less Poverty: On Income Inequality and Purchasing Power". Southern Economic Journal 81: 232–46.

Tidigare data från Världsbanken har indikerat att minskningen av absolut fattigdom i världen avstannade och reverserades under pandemin:

Jag har dock inte sett hur dessa siffror påverkas av köpkraftsuppdateringen som gjordes i maj 2024. Det ska bli spännande. Och visst är man nyfiken på att se hur Oxfam kommenterar dessa nya siffror?

Nina Gren har svarat mig i Sydsvenskan om bojkotter, och instämmer i stora delar i vad jag skrev:

Andreas Bergh har rätt i att det finns många historiska exempel där bojkotter får befolkningen i landet som bojkottas att sluta upp bakom sina ledare och att se sig själva som offer för omvärldens ovilja eller till och med hat. Samma tendens finns givetvis även i dagens Israel. Det är också riktigt att den akademiska bojkotten mot Sydafrika var långt ifrån hela orsaken till apartheidsystemets fall.

Hon står dock på sig om att Lunds universitet bör bojkotta Israeliska dito (vilket, antar jag, bland annat betyder att forskare vid LU inte ska få samarbeta med forskare i Israel). Hennes argument:

En bojkott blir barnet som ropar att kejsaren är naken. Den akademiska bojkotten händer redan oavsett om svenska universitet deltar eller inte. 76 spanska universitet har till exempel beslutat att säga upp sina samarbeten med israeliska universitet. Det fria universitetet i Amsterdam likaså.

Jag tycker inte att parallellen till barnet som ropar att kejsaren är naken funkar. Den historien bygger på att det var uppenbart för alla att kejsaren var naken när det väl hade påpekats. Barnets påpekande ändrade jämvikten, från att alla sade att kejsarens kläder var vackra, till att alla såg nakenheten.

När det gäller Isreal, Palestina och Hamas är det tveksamt om någon alls är helt naken och skulle så vara fallet råder det delade meningar om vem det är.

Har begått kulturartikel i Sydsvenskan igen, denna gång om bojkotter, Paul Simon och hur USA råkade stärka socialismen. Ur artikeln:

Bojkotter mot stater som beter sig illa fungerar om de stärker de krafter som vill ha förändring och försvagar deras motståndare. I praktiken händer ofta motsatsen.

[...] Bojkotter gör också att regimens försvarare kan skylla problem i det bojkottade landet på omvärlden. Alla som någon gång har diskuterat socialismen på Kuba (vem har inte det?) vet att USA:s handelsbojkott har gjort det möjligt för socialister att skylla Kubas ekonomiska problem på USA.

Dokumentärfilmen jag nämner i krönikan är Under African Skies (stark rekommendation)