Berghs betraktelser

Nina Gren har svarat mig i Sydsvenskan om bojkotter, och instämmer i stora delar i vad jag skrev:

Andreas Bergh har rätt i att det finns många historiska exempel där bojkotter får befolkningen i landet som bojkottas att sluta upp bakom sina ledare och att se sig själva som offer för omvärldens ovilja eller till och med hat. Samma tendens finns givetvis även i dagens Israel. Det är också riktigt att den akademiska bojkotten mot Sydafrika var långt ifrån hela orsaken till apartheidsystemets fall.

Hon står dock på sig om att Lunds universitet bör bojkotta Israeliska dito (vilket, antar jag, bland annat betyder att forskare vid LU inte ska få samarbeta med forskare i Israel). Hennes argument:

En bojkott blir barnet som ropar att kejsaren är naken. Den akademiska bojkotten händer redan oavsett om svenska universitet deltar eller inte. 76 spanska universitet har till exempel beslutat att säga upp sina samarbeten med israeliska universitet. Det fria universitetet i Amsterdam likaså.

Jag tycker inte att parallellen till barnet som ropar att kejsaren är naken funkar. Den historien bygger på att det var uppenbart för alla att kejsaren var naken när det väl hade påpekats. Barnets påpekande ändrade jämvikten, från att alla sade att kejsarens kläder var vackra, till att alla såg nakenheten.

När det gäller Isreal, Palestina och Hamas är det tveksamt om någon alls är helt naken och skulle så vara fallet råder det delade meningar om vem det är.

Har begått kulturartikel i Sydsvenskan igen, denna gång om bojkotter, Paul Simon och hur USA råkade stärka socialismen. Ur artikeln:

Bojkotter mot stater som beter sig illa fungerar om de stärker de krafter som vill ha förändring och försvagar deras motståndare. I praktiken händer ofta motsatsen.

[...] Bojkotter gör också att regimens försvarare kan skylla problem i det bojkottade landet på omvärlden. Alla som någon gång har diskuterat socialismen på Kuba (vem har inte det?) vet att USA:s handelsbojkott har gjort det möjligt för socialister att skylla Kubas ekonomiska problem på USA.

Dokumentärfilmen jag nämner i krönikan är Under African Skies (stark rekommendation)

Ur Hultkrantz kapitel i ESO 2024:2

En statlig utredning om den ekonomiska statistiken för tjugo år sedan (SOU 2002:118) kom fram till att SCB:s funktion för ekonomisk analys borde förstärkas väsentligt. [...]

Förslaget ledde till att analysfunktionen övergick under 2002 till att bli en egen enhet med eget anslag i SCB:s budget, enheten för ekonomisk analys. Enhetschefen rekryterades externt och gavs titeln chefekonom. [...] Efter några år tycks emellertid denna enhet ha fastnat i en spagatställning mellan myndighetens båda lokaliseringsorter och andra problem som primärt verkade ha orsakats av pensionsavgångar och organisationsförändringar. [...]

År 2011 fick jag därför i uppdrag av myndigheten att utreda enhetens framtid (Hultkrantz 2011). Mina intervjuer visade att många forskare och andra användare önskade en förstärkt satsning på en ekonomisk analysenhet vid SCB. [...] Tyvärr valde SCB:s dåvarande ledning att gå en annan väg och avveckla enheten. [...]

Under senare år har behovet av en sådan analysenhet inom SCB påtalats flera gånger av nationalekonomiska forskare (t.ex. Waldenström 2017). Senast har detta gjorts av en grupp forskare som var knutna till Coronakommissionens arbete (Ekholm m.fl. 2023).

Ekholm, K., Persson,T., Nordström Skans O. och Åkerman, A. (2023), "Covid-19 och svensk ekonomi: Realtidsdata som underlag för att förstå kriser", Ekonomisk Debatt 51(2), 14–24.

Hultkrantz, L. (2011), "Förslag till förändrad organisation och inriktning för SCBs ekonomiska analysenhet", PM till SCB lämnat 31 oktober 2011.

SOU 2002:118, Utveckling och förbättring av den ekonomiska statistiken, Statens offentliga utredningar.

Waldenström, D. (2017), "Vem kan leda SCB in i framtiden?". Ekonomistas.se (blogg) 2017-05-29.

[AI-skapad stämningsbild]

Jag skriver i Smedjan med anledning av att det denna senvår är 10 år sedan svensk vänster drabbades av Piketty-hysteri.

Ett utdrag:

Däremot är det inte att rekommendera att försöka förklara världen, göra framtidsprognoser och skapa policyrekommendationer utifrån en enda leksaksmodell. Före Piketty hände det ofta att vänstern (med rätta!) kritiserade nationalekonomer som tvärsäkert uttalade sig om samhälle och politik på basis av enkla matematiska modeller. Men 2014 var det nya heta inom arbetarrörelsen och vänstern i stället att omfamna en sådan teoretisk, matematisk modell

Bland de fyra lärdomarna återfinns denna: "Vårda och utveckla tillgången till svenska registerdata"

Sverige borde utveckla denna styrka genom att göra det lättare för fler att få svar baserade på registerdata. Vad är genomsnittlig disponibel årsinkomst för 19-åringar i Sverige och hur mycket av detta utgörs av bostadsbidrag? Se där, ett exempel på vad en journalist, en forskare, en fastighetsägare eller en 19-åring kan tänkas vilja veta. Tyvärr går trenden just nu åt motsatt håll: Skärpta krav på etikprövningar, strikta tolkningar av GDPR och hög arbetsbelastning på SCB gör att Sverige håller på att slarva bort den styrka som våra registerdata är.

Läs hela artikeln här.

Tre citat ur "The Truth About Inflation: Why Milton Friedman Was Wrong, Again" av Blair Fix.

The problem is that it treats inflation as a uniform rise in prices. That’s theoretically convenient, but empirically false. In the real world, inflation is wildly divergent. At the same time that the price of apples rises by 5%, the price of cars could grow by 50%, and the price of clothing might fall by 20%.

...

The idea that averages should be reported together with a measure of variation is a basic part of empirical science. And yet when economists study inflation, this practice is conspicuously absent.

...

the real inflation story, which goes largely undiscussed, is that price change is remarkably non-uniform. In fact, it is so non-uniform that reporting the change in the average price borders on meaningless

Att också läsa:

Inflation: True and False av David R Henderson

The Forgotten Case Against Milton Friedman, en intervju med Thomas Palley, coeditor of the Review of Keynesian Economics

Real GDP: The Flawed Metric at the Heart of Macroeconomics av Blair Fix, Jonathan Nitzan & Shimshon Bichler.

SKR skriver bra om problemen med riktade statsbidrag här, och dessutom ett illustrativt exempel:

År 2019 fick 192 kommuner dela på 77 miljoner kronor för att skapa så kallad "nattis", det vill säga barnomsorg nattetid för vårdnadshavare som arbetar på oregelbundna arbetstider. I praktiken innebar det att för ett år fick till exempel Orsa kommun drygt 9 000 kronor medan Upplands Väsby kommun fick 160 000 kr för att öppna nattis. Bidraget skapade förväntningar hos kommuninvånare och anställda i kommuner och regioner, men räckte i praktiken knappt ens till arbetstiden det tar att söka bidraget.