Är detta möjligen sommarens höjdpunkt i samhällsdebatten?

Så här skrev Pernilla Nilsson (med anledning av denna ledare som är kritisk till att svenska forskare i pedagogik synnerligen sällan gör kvantitativa effektstudier om hur man bäst lär ut)

Helt riktigt är antalet kvantitativa effektstudier ganska få eftersom det är barn och ungdomar vi forskar med. Lärande är ett komplext fenomen, och alla som befunnit sig i ett klassrum eller i en förskola förstår att går inte att isolera till enskilda specifika undervisningssituationer med oberoende variabler.

Kommentar: Rimligen avses att antalet är litet (inte få), och att det forskas om (inte med) barn och ungdomar. Desto svårare är det att begripa på vilket sätt det faktum att det forskas om barn förklarar att det sällan görs effektstudier. Bisatsen i mening två är även med betydande välvilja så gott som obegriplig.

Det kan tilläggas att Pernilla Nilsson är professor i naturvetenskapernas didaktik, Högskolan i Halmstad.

Eftersom Nilsson undrade om Svd "publicerar vilken idioti som helst" kände sig redaktör Tove Lifvendahl föranledd att göra ett litet inlägg:

Mitt krav som redaktör är att skribenterna visar att de förmår argumentera redigt och logiskt, och därtill gör tydlig åtskillnad mellan sak och person. I detta avseende befinner sig Pernilla Nilssons inlägg i gränslandet.

Det roliga stannar inte dock där. Så här kommenterade Susanne Dodillet, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet, samma kolumn:

Om skolresultaten ska förbättras är det inte fler effektstudier som behövs. Se till att barnfattigdomen minskar, se till att segregationen minskar, ser till att jämlikheten ökar! Det är effektivare [sic!] sätt att förbättra skolan än evidensbasering.