Här är krönikan "Vi krånglar till det både för oss och flyktingarna" publicerad i dagens Svd. Lite bakgrund:

Rapporter om vad kommuner gör för att ordna bostäder till flyktingar finns det gott om: Metro, Smålänningen, Svt, Sveriges Radio. Som vanligt tycks varken kommunerna eller journalisterna ha full förståelse för prisbildningen på en marknad. Så här skriver Sveriges Radio:

I det informationsmaterial som Vallentuna skickar när Ekot frågar om köpen, så framhålls att det motsvarar fyra procent av marknaden på ett år, och att att man köpt under marknadspris. Men de påståendena tål inte en närmare granskning. Nio av de sjutton lägenheterna köptes under juni månad, och med hjälp av Mäklarstatistik kan man se att det motsvarar en tredjedel av köpen under juni. När man tar hänsyn till hur stora lägenheterna är, visar samma statistik att kommunen betalt marknadspris för lägenheterna.

Vallentunas informationsmaterial verkar onekligen galet. Men journalistens djupdykning i Mäklarstatistik är också besynnerlig. Om kommunen köper lägenheter är kommunen en aktör på marknaden, och bidrar till att priserna blir högre än de eljest skulle ha blivit. Svårare än så är det inte.

Slutligen bör framhållas att det är våra folkvalda som väljer att agera på detta sätt, och det är där skulden bör läggas. På kort sikt väljer politiker detta istället för modulboenden, baracker eller avsättandet av mark att tälta på. På lång sikt väljer de att behålla en bostadspolitik som hämmar uppkomsten av enkla och billiga boenden. Inget av detta är något flyktingarna kan lastas för. Däremot är det svenska väljare som valt politikerna...

Bonus: Efter att krönikan var klar läste jag lite i Matt Ridleys utmärkta The rational optimist. Han beskriver hur saker blivit billigare, i betydelsen att den tid vi måste arbeta för att kunna köpa dem på marknaden minskat enormt för det mesta. Men så kom han till byggkostnaderna: