Min senaste DN-kolumn bygger på en doktorsavhandling av Christer Bjurwill:

Framtidsföreställningar - Analys och tolkning av 900 elevers uppsatser och semantiska skattningar (Gleerup, Malmö, 1986)

Ur kolumnen:

Vilka lärdomar kan vi dra, nu när det en gång avlägset hägrande år 2000 i stället ligger långt bak i det förflutna? Ungas oro inför framtiden tycks onekligen finnas kvar, men i flera fall har föremålen för oron skiftat en smula. Det tidiga 80-talets oro för kallt krig och lokal miljöförstöring har i dag ersatts av oro för terrorism och global uppvärmning.

På ett område är elevernas formuleringar emellertid så gott som omöjliga att skilja från dagens debatt. Det gäller oron för att robotar ska ta våra jobb, bli onda och förgöra människan.

Figuren nedan sammanfattar flera av huvudresultaten. Notera hur pessimismen om världen systematiskt är större än pessimismen om Sverige, som i sin tur är större än pessimismen om den egna framtiden. Detta är ett vanligt resultat, folk tycker i regel att de själva har det ok, men att det går åt skogen med världen.

Nedan visas två exempel på hur eleverna funderade kring framtiden 1983. Bland annat var det intressant att påminnas om att Sverige då hade haft ekonomiska problem under lång tid, och socialdemokraterna hade nyss återtagit regeringsmakten efter de borgerlig åren 76-82. För en eleve, var detta en källa till optimism, och detta är nog också den framtidsspaning som träffade mest rätt - inte minst rörande Åhus:

När det gäller robotar och datorer var eleverna minst lika skeptiska som människor verkar vara idag. Här är ett exempel: