För många är kravet på sex timmars arbetsdag (med eller utan bibehållen lön) högst aktuellt (något jag erfor på kulturhuset för en tid sedan).
Kravet är inte helstolligt, i varje fall inte om man kan tänka sig att sex timmar betalas med sex timlöner snarare än med åtta. Den långsiktiga trenden är att vi arbetar mindre när vi blir rikare, men sedan 1980-talet gäller detta inte de som faktiskt är sysselsatta. Det är historiskt udda, även jämfört med tiden före 1950.

Annorlunda uttryckt: Under merparten av 1900-talet unnade vi oss mer ledighet för alla som arbetar - men på 1980-talet började vi "unna oss" att ha fler och fler som inte arbetar alls. Trenden förstärktes under 1990-talskrisen, då många blev av med jobbet samtidigt som produktionsbortfallet minskades genom att de som fortfarande hade jobb ökade sin arbetstid.


Det är en bestickande tanke att om de som har ett jobb jobbar mindre, blir det lättare för arbetslösa att få ett jobb överhuvudtaget. Två frågor är dock avgörande för vilken effekten blir:
1. Skulle de som har jobb nöja sig med att jobba sex timmar vid införandet av sex timmars arbetsdag?
2. Även om svaret på fråga 1 är ja, skulle det leda till lägre arbetslöshet?

Oavsett om sextimmarsdagen införs med eller utan bibehållen lön, kommer de som har jobb att fråga sig vad man vill göra med de två timmar som blir över varje dag. Sextimmarsdagen gör det ju möjligt att jobba lika många timmar som tidigare men tjäna ytterligare två timlöner varje dag.
Den som vill kan fullt lagligt kringgå arbetstidslagstiftningen genom att vända sig till en annan arbetsgivare, till bemanningsindustrin eller genom att starta en firma och fakturera några timmar varje vecka. (En del lär upptäcka att detta är ett smidigt sätt att undvika statlig inkomstskatt). Erfarenheter från frankrikes försök med 35-timmarsvecka tyder på att många - främst tjänstemän men även arbetare - jobbar betydligt mer än 35 timmar.

Detta scenario måste betraktas som det absolut mest sannolika - vi lever ju trots allt i ett konsumtionssamhälle och trenden med egenanställningar och sms-vikariat har ju pågått länge. Då blir sextimmarsdagen inte den katastrof vissa varnar för, men den uppnår inte heller de mål förespråkarna tänker sig. Bland vinnarna torde finnas företag som manpower och firmify.

Om sextimmarsdagen införs med bibehållen lön är det mer troligt att många faktiskt väljer att nöja sig med sex timmar. Vad gör arbetsgivarna då? Sannolikt vill de rationalisera sin produktion för att om möjligt kunna producera lika mycket med färre arbetstimmar. Om det är möjligt har de sannolikt redan kommit på det. Mer troligt är därför att arbetsgivare reagerar som de vanligen gör när arbetskraften blir dyrare: Använder mindre av den, antingen genom att automatisera, minska produktionen eller flytta produktionen dit arbetskraften är billigare. I värsta fall går naturligtvis företag i konkurs pga ökade kostnader.

Sammanfattningsvis: Om sextimmarsdagen införs med sänkt lön är det troligt att folk kommer att hitta sätt att likväl arbeta fler timmar om dagen. Om den införs med bibehållen lön är detta mindre troligt - men då kommer arbetsgivarna att få ökade arbetskraftskostnader vilket leder till färre arbetstillfällen.

En forskningsöversikt av Philippe Askenazy visar att de första utvärderingarna av försöket landade i följande:
Early research into this issue suggests that, these laws produced neither a miracle (as their proponents hoped) nor an apocalypse (as their foes warned), at least in the short-run
Senare och mer sofistikerade studier landar - beroende på identifikationsstrategi - i att effekterna på sysselsättning och produktivitet varit små eller obefintliga.