Min senaste DN-kolumn rör skolpengen, Åstrands utredning och debatten kring denna.
Ur artikeln:
Det faktum att alla inte alltid kan garanteras plats vid sitt förstahandsval är inte en konsekvens av någon viss skolpolitik. Det är en följd av att vissa populära skolor inte har plats för alla som vill gå där. Därför kommer det sannolikt alltid att krävas ett urvalskriterium för översökta skolor. I en intellektuellt hederlig debatt kan för- och nackdelar med olika kriterier diskuteras – vilket också sker i utredningen. I den offentliga debatten är det tyvärr påfallande många som låtsas som om problemet inte finns och som inte vill eller kan ge en korrekt beskrivning av utredningens förslag.
Jag utgår från en artikel jag en gång skrev med Gissur Erlingsson:
Bergh, Andreas, and Gissur Ó Erlingsson. 2009. "Liberalization without Retrenchment: Understanding the Consensus on Swedish Welfare State Reforms." Scandinavian Political Studies 32(1): 71–94.
Där finns en tabell som visar att reformerna som brukar beskrivas som ett systemskifte i svensk välfärds- och ekonomisk politik, genereltt sett var väl utredda - men skolpengen var ett undantag:

Det faktum att skolpengen inte utreddes har också uppmärksammats av Sten Svensson i en Arena-rapport nyligen.
Uppdatering 2 juni
Min kolumn kommenteras av Patrik Engellau. Hans teori:
Vaxholm var unikt som tänkte sig att låta föräldrarna välja skola. Alla andra systemskifteskommuner försökte lägga ut skolorna på entreprenad för att åstadkomma vad de gillade att kalla "privatisering". Skola på entreprenad var ungefär som när kommunerna lät privata trädgårdsmästare sköta kommunens rabatter. De trodde att den modellen var tillämplig även på skolverksamhet.
Jag tror att regeringen fick eld i baken eftersom Vaxholmsprojektet pågick och fick stor uppmärksamhet i media.
Dessutom lanseras en intressant tanke i kommentarsfältet (av signaturen Anders):
Så länge det var ordning och reda i skolan fanns det inga krav på skolsegregation. Den kom när lärarnas auktoritet hade underminerar och busarna tagit över. Det fanns heller någon boendesegregation. De välbärgade bodde i patadvåningarna mot gatan och fattigt folk i spiselrum på bakgårdarna, men deras barn gick i samma folkskola. Den segregering som sedan följde, när de mera begåvade gick över till realskolan var baserad på meritokrati.