I dagens DN-kolumn skriver jag om replikationskrisen, Amy Cuddys omstridda forskning om power posing och vad allt detta betyder för forskningspolitiken. Ett utdrag:
Just studien om power posing byggde på ett experiment med totalt 47 personer, varav 42 fick vara med i studien. Det är inget stort underlag. Forskare som hittar en anmärkningsvärd effekt i en sådan situation borde naturligtvis ställa sig frågan "Kan detta verkligen stämma?", sedan raskt göra ytterligare studier. I praktiken konkurrerar den frågan med en annan: "Var kan detta oväntade resultat publiceras?"
Jag ger också en lite känga åt trenden att anlita kommunikatörer och PR-folk vid universiteten:
En annan delvis problematisk trend är att lärosätena skaffar sig kommunikatörer och pressansvariga som ska marknadsföra det egna lärosätet och dess forskare. Om universiteten tidigare var en kunskapsbank dit journalister, beslutsfattare och intresserad allmänhet kunde vända sig vid behov, har de nu i större utsträckning blivit aktörer som strävar efter att nå ut och få genomslag. Det är tveksamt om forskningen vinner på denna förändring.
Det finns massor skrivet om Cuddy och replikationskrisen, men här är några bra tips för den nyfikne:
Man börjar lämpligen med denna långa och välskrivna artikel i NY-Times om hur turerna påverkat Amy Cuddy. Det var denna som gjorde att jag valde att skriva en kolumn om ämnet.
Statistikern Andrew Gelman som förekommer i NY-Times artikeln har kommenterat denna ingående, först ganska uppskattande, men efter lite eftertanke mer kritiskt.
En sammanfattning och några kommentarer kring det faktum att många publicerade forskningsresultat inom psykologi inte gått att replikera.
En bra sammanfattande artikel i The Atlantic.
Andrew Gelman skriver också i denna Slate-artikel om huruvida psykologi är särskilt problematiskt. Han ger bl a en välförtjänt känga till nationalekonomin:
Psychology’s bad press is in part a consequence of its open culture, which manifests in various ways. To start with, psychology is institutionally open. Sure, there are some bad actors who refuse to share their data or who try to suppress dissent. Overall, though, psychology offers many channels of communication, even including the involvement of outsiders such as myself. One can compare to economics, which is notoriously resistant to ideas coming from other fields.
Noterade också nyss att tidskriften Curie intervjuat Anna Dreber-Almenberg, en av forskarna som varit med i replikeringsprojektet. Där får vi veta att det snart kommer mera:
Under vintern ska enligt planerna resultat från ytterligare en replikationsstudie publiceras. Nu är det 21 samhällsvetenskapliga studier som publicerades i Nature och Science mellan 2010 och 2015 som har granskats. Bakom arbetet finns 23 forskare, bland annat kollegerna från Handelshögskolan i Stockholm.
Nästa projekt handlar om att undersöka reproducerbarheten i artiklar publicerade i den amerikanska tidskriften PNAS, The Proceedings of the National Academy of Sciences.
– Vi väljer topptidskrifter eftersom de har så stor påverkan inom sina ämnen och ibland även på politiken, säger Anna Dreber Almenberg.
Till sist, om man vill, kan man läsa denna artikel där psykologer försvarar sig, men som mestadels är sorgligt raljant och dryper av bristande självkritik.

Uppdatering: har tipsats om att det finns (minst) två podcastavsnitt som är relevanta
samt