Uppsaladoktoranden Johan Grip på DN-debatt:

I 85 procent av alla bankkriser sedan 1970 hade bankerna, i OECD-länder, klarat av att täcka allvarliga förluster om de hade haft minst 13 procent eget kapital. I det kommande regelverket Basel III krävs det att en bank endast har 3 procent i eget kapital. Det är inte bankernas uppgift att sätta allmänintresset framför sitt eget vinstintresse, utan det är upp till våra tillsynsmyndigheter och politiker att värna skattebetalarnas intressen.

Artikeln tycks vara delvis inspirerad av denna bok om banker:

The Bankers' New Clothes: What's Wrong with Banking and What to Do about It Updated Edition (PUP) av Anat Admati & Martin Hellwig som sammanfattas i WJS såhär:

Banks should raise more capital, carry less debt—and never need a bailout again

Nyckelordet här är "need" - självfallet är det önskvärt om banken aldrig kommer att behöva bailouts. Men om banker misstänker att de likväl skulle få en, om det trots allt skulle hända, är det grundläggande incitamentsproblemet inte löst, och bankerna lär fortsätta att ta på sig för mycket risk. Det talar för att ökade kapitaltäckningskrav bör kombineras med en trovärdig utfästelse om att inte rädda banker som inte klarar sig med sina egna marginaler.

Kruxet är att en sådan utfästelse knappas kan vara trovärdig för banker som är så stora att de är systembärande (too big to fail-problematiken). Hur löser man det? En variant är att inte tillåta banker att växa sig så stora. Det ter sig som ett ganska långtgående ingrepp i den fria konkurrensen - men paradoxalt nog kanske det är vad som krävs för att konkurrens mellan banker ska fungera...