Efter mitt tidigare inlägg om toppinkomster blev jag nyfiken på hur det gått för låginkomsttagares faktiska, reala inkomster i de länder där toppinkomsttagarna ökat sin andel mest. Jag har nu kikat närmare på detta. Först räknade jag ut ökningen av topprocentens inkomstandel före skatt från World Inequality Database under tre tidsperioder: 1980-2016, 1990-2016 och 2000-2016. Den längsta perioden analyseras nedan. Värdet för 2016 är ett genomsnitt för åren 2012-2016, då många länder saknar data för de senaste åren.

För tidsperioden 1980 - 2016 ser det ut ungefär som man kan förvänta sig (länder inkluderade är de som har data 1980 samt minst ett av åren 2012-2016):

Sedan beräknade jag inkomsttillväxten (realt, i 2005 PPP-dollar) för den lägsta kvintilens inkomster under motsvarande tidsperioder med data från Global consumption and Income project. Jag kikar alltså på hur det gått för de reala inkomsterna i den femtedel av befolkningen som har lägst inkomster. Som jag skrivit om tidigare ska man då komma ihåg att detta är en jämförelse mellan grupper, inte mellan individer: Det flesta som var längst ned i inkomstfördelningen 1980 är sannolikt inte där 2015.

I ett punktdiagram syns att korrelationen är noll:

Inkomstutvecklingen för gruppen låginkomsttagare har alltså inte varit sämre i länder där den rikaste procenten ökat sin inkomstandel mer. Men den har inte varit bättre heller.

I diagrammet ovan har jag dock tagit bort två länder, som är både intressanta och extrema:

Slutsats: USA och Kina är speciella länder, men generellt korrelerar ökade toppinkomstandelar inte med vare sig sämre eller bättre inkomstutveckling för de fattigaste.