Ida Ölmedal om Amina Manzoors bok, "Pandemier" i Expressen:

Författaren vågar sig också på några slutsatser. Sverige har hittills klarat pandemin genomsnittligt internationellt sett, men med fler döda än våra nordiska grannländer. En delförklaring är att Sverige väntade för länge med att sätta in åtgärder, både när smittan kom hit och när spridningen ökade igen under hösten. Men att så många dog på äldreboenden handlade inte så mycket om landets övergripande strategi som om andra problem, som brist på skyddsutrustning och dåliga villkor i äldreomsorgen, resonerar hon.

Samtidigt argumenterar Manzoor för att det varit lyckat att grunden i strategin varit frivillighet. Lockdown är ett sämre alternativ. Länder som stängt ner har tillfälligt kunnat hejda smittspridningen, men strategin har varit kortsiktig och dålig för folkhälsan och samhällsekonomin.

De mest skakande uppgifterna rör barn. Nedstängningarna har bland annat lett till matbrist, och inte bara i de fattigare delarna av världen: 200 000 barn i Storbritannien beräknas ha fått hoppa över måltider under nedstängningen. Vaccinationer mot mässling och polio har ställts in i vissa länder. Enligt Unicef påverkades 1,5 miljarder barn av skolstängningar under våren 2020 och en tredjedel av dem hade inte möjlighet till distansundervisning. I Norge beräknas skolstängningen leda till minskad livsinkomst eftersom man inte vet om skolgången går att ta igen.