Påmindes nyligen om detta inlägg av Johannes Lindvall och Carl Dahlström om twittrande statsvetare, eller mer generellt om hur samhällsvetenskapliga forskare bör delta i samhällsdebatten. Å ena sidan har naturligtvis även forskare rätt att tycka till om ditten och datten, å andra sidan får vi ofta frågor om sådant som inte går att forska på, och där Ulf Bjerelds (för att bara dra till med ett namn som kom till mig...) åsikt inte nödvändigtvis är mer övervägd än någon annans.
Man skulle möjligen önska sig att journalister visste lite mer om vad vi faktiskt inte har en susning om: Ekonomer kan inte förutsäga BNP. Statsvetare kan inte förutsäga valresultat. Men det är knappast rimligt att kräva av journalister att veta vad som forskningsbara frågor inom alla ämnen de skriver om.
Däremot är det inte för mycket begärt att journalister ställer frågor, och jag är därför mycket förtjust i Lindvalls och Dahlströms rekommendation att journalister avslutar intervjuer med forskare med följande två frågor (eller varianter på dem):
  1. Om jag skulle vilja fördjupa mig i det ämne vi just har talat om, vad tycker du då att jag skall läsa?
  2. När det gäller den tolkning du just har gjort [av något politiskt skeende], skulle du säga att den (a) har stöd i alla eller nästan alla välgjorda studier på området, (b) har stöd i vissa välgjorda studier även om det finns andra studier som kommer till andra resultat, eller (c) saknar stöd i den samhällsvetenskapliga forskningen eftersom detta inte är en fråga som samhällsvetare har studerat närmare?
Om dessa frågor införlivades i journalistisk praxis skulle mycket vara vunnet. Inte minst skulle forskare få en bättre uppfattning om vad de kan förväntas uttala sig om: Man måste inte själv ha bedrivit forskning om X för att kunna ha koll på vad forskningen om X säger - men man bör ha tillräcklig koll på fältet för att kunna rekommendera en bra översiktsartikel exempelvis, och om det inte finns någon forskning alls om X är mervärdet av att få en professors åsikt om X tämligen begränsat.

Uppdatering 10 dec:
Joakim Ruist har torgfört en relaterad rekommendation, som jag tycker vi kan kalla det Ruistska tillägget till Lindvall-Dahlström doktrinen (även om det är mycket svårt att säga Ruistska)
När det kommer "forskningsresultat" från andra avsändare än universiteten, rapportera inte om dessa utan att först ringa upp en forskare som är insatt på området och kan säga om det rör sig om duglig forskning.