Medan människor som tjänar mer pengar eller vinner pengar på lotteri i genomsnitt tycks vara något nöjdare med livet - även i rika länder* - undrar jag om om detsamma gäller människor som under hela sin uppväxt vet att de kommer att ärva ett imperium eller en stor förmögenhet av sina föräldrar. Senast slogs jag av detta när jag läste en passage i Svenskans artikel om Stenbeck-dynastin:
Året var 2007 och Felix Granander hade fyllt tio. Han och hans mamma hade varit där och hälsat på Sophie Stenbeck. Nu stod de nere vid båtarna ut till Frihetsgudinnan.
Felix var på gott humör och hade just berättat för sin mamma att han minsann skulle bli lika framgångsrik som sin pappa när han blev stor. Även han skulle bygga företag och uppfinna saker.
– Då tittade mamma på mig och sade "men Felix, din pappa har ju lämnat något till dig med". Och så berättade hon om arvet, som jag skulle få när jag fyllde 18.
Men reaktionen blev inte den förväntade.
– Jag kände direkt att det blev jobbigt. Press, nervositet men också rädsla, ångest och en extrem skam. I hela mitt liv har jag känt att det här är blodspengar. Jag har inte förtjänat dem, jag har inte gjort något för dem, jag borde inte ha dem.

Den implicerade forskningsfrågan: Finns det skillnader i subjektivt välbefinnande hos rika som ärvt respektive själva skapat sin förmögenhet?

Reportaget finns också som podd-serie - välgjord är mitt intryck efter två avsnitt.