Här är en lång och hyfsat intressant text i The New Yorker om Elizabeth Andersson och hennes tankar om rättvisa och jämlikhet. Det finns många spår, men i öppningen noteras helt kort hennes attityd till Marx. Referenser till Marx är för många ett rött skynke, men det finnns vettiga och aktuella insikter i hans tänkande.

Anderssons syn på Marx överensstämmer väl med min:

Anderson thought that Marx’s economic arguments about the declining rate of profit and the labor theory of value fell apart under scrutiny. But she was stirred by his observational writings about the experience of work. Her summer at the bank drove home the fact that systemic behavior inside the workplace was part of the socioeconomic fabric, too: it mattered whether you were the person who got a clear check or a bounced check, whether a hierarchy made it easier or harder for you to excel and advance.