Utmärkt artikel i DN om Karolinska universitetssjukhusets användande av (tämligen dyra) konsulter. Ett litet utdrag som fångar andan:
Många DN pratat med anser att konsulterna är för unga och oerfarna, och saknar erfarenhet av sjukvård. En sjuksköterska på Karolinska, berättar för DN att en manlig konsult tagits in för att underlätta den tematiska omorganisationen som nu pågår, som marknadsförts av just BCG.
– Han var ung och betedde sig som en prao-elev. Det kändes som om han aldrig hade varit inne på ett sjukhus tidigare, och när han fick ta på sig gröna arbetskläder för att studera vårt arbetssätt på avdelningen sprang han runt och tittade sig i spegeln "Kolla, jag ser ut som en alien!".
Sjuksköterskan har nyligen sagt upp sig och lämnat sjukhuset på grund av missnöje med arbetsvillkor, omorganisationen och ledningen.
Snittkostnaden per konsult (från Boston Consulting Group) för Karolinska var enligt DN:s granskning 700 000 i månaden.
Fenomenet konsulter som säljer till offentlig sektor skrev jag om 2013, då med anledning av (bl a) att arbetsförmedlingen betalt 150 000 för en debattartikel (inklusive budskap och argumentation, underströk AF i ett svar till mig):
Nyhetsrapporteringen kring myndigheters konsultanvändande väcker nämligen en obehaglig misstanke: Är uppdrag från offentlig sektor ett lätt sätt att öka intäkterna på skattebetalarnas bekostnad?
När konsulter säljer tjänster till det privata näringslivet, vet de att betalningen ytterst kommer från företagets intäkter. Onödigt dyra och ineffektiva konsulttjänster drar ned företagets lönsamhet.
Den offentliga sektorn betalar däremot med skattemedel. Konkursrisken är i praktiken noll.
Dessutom hanterar den offentliga sektorn miljardbelopp årligen, vilket gör att även betydande konsultarvoden ter sig jämförelsevis små.