I vissa kretsar är det en het fråga huruvida klyvningsreglerna (i "folkmun" kallad 3:12 reglerna, som Håkan Selin uttryckte sig i sin SNS-rapport) skapar osund skatteplanering. Så här skriver exempelvis Företagarna:
Vid seminariet för SNS-rapporten visade förre finansminister Erik Åsbrink (S) en slide där han menade att "advokater, revisorer, konsulter, läkare, ICA-handlare, riskkapitalister m.fl." är ett "skattefrälse" för att dessa kan ta utdelning till 20 procents skatt. Åsbrink gick till och med så långt att han påstod att dessa yrkesgrupper inte är entreprenörer.
Ett sätt att få förståelse för vad reglerna leder till i praktiken är att studera de (mångtaliga) sidor med råd om skatteplanering.

Hur mycket du kan ta i lågbeskattad utdelning från ditt egna bolag bestäms av 3:12-reglerna. Inom det så kallade gränsbeloppet är beskattningen 20% – jämfört med tjänstebeskattningen på ca 32–57% [...] Reglerna om lönebaserad utdelning kan ge stora utdelningsutrymmen men kräver också en hel del i löneuttag. [...] För att öka din kontanta lön kan du t ex byta bilförmån mot en höjd kontant lön och göra nettolöneavdrag. Sådan så kallad omvänd löneväxling som görs i syfte att öka löneunderlaget kan göras för alla skattepliktiga förmåner. Du kan såklart alltid välja att inte ta utdelning, i sådana fall sparas ditt utdelningsutrymme till kommande år.
För mer detaljerade tips, köp boken:

Min kommentar: Oavsett vad man tycker om huruvida ICA-handlare är entreprenörer eller ej, och oavsett var den rimliga beskattningsnivån anses ligga, torde klyvningsreglerna vara ett bra exempel på hur ett komplext skattesystem skapar onödiga extrakostnader i form av administration och transaktionskostnader pga bristande transparens, som i slutändan minskar människors produktivitet. Dessutom skapas oavsedda fördelningseffekter genom att komplexiteten gynnar skattejurister och de som har råd att anlita dem.