Fredrik Kärrholm, riksdagsledamot (M) och tidigare chef inom polisen., skriver i Smedjan:

Det finns en kader av högavlönade strateger, analytiker, verksamhetsutvecklare och andra typer av byråkrater. I omfattande projekt utvecklas avancerade idéer om hur arbetet i kärnverksamheten ska utföras. De bygger ut myrstacken med komplicerade processer som kräver mer av chefsstöd, hr-specialister, kommunikatörer, projektledare, kanslihandläggare och samordnare.

Stödverksamhet behövs – självklart – i alla typer av organisationer. Men icke-operativa funktioner utgör en alldeles för stor del av den totala polisorganisationen.

Problemet med suboptimal personalfördelning är inte unikt för Polismyndigheten. Patrik Hall, professor i statsvetenskap vid Malmö universitet, har konstaterat att offentlig sektor genomgående har problem med svällande managementbyråkrati. Allt fler sitter i möten och diskuterar hur saker ska göras – medan allt färre faktiskt gör något.

Denna bild av vad som händer med svenska arbetsplatser är vanlig, och lätt att illustrera anekdotiskt. Däremot har den visat sig vara svår att belägga entydigt kvantitativt. Härmed påbörjas en liten översikt: