Kikade igenom den fördelningspolitiska redogörelsen som nyss släpptes. Ofta är det exakt samma diagram som alltid med ytterligare ett års data, men denna gång såg jag en bild jag inte sett förut (även om den säkert funnits någonstans...) Den är ganska intressant:

De ökade klyftorna sedan 1995 (mönstret lär vara detsamma för andra startår) beror på starkt ökade toppinkomster, (vilket i sin tur främst är kapitalinkomster), samt på eftersläpning i botten (bl a på grund av att socialbidrag/ek.bistånd skyddar köpkraft, inte relativ inkomst).

Exklusive kapitalinkomster har Ginikoefficienten faktiskt stått stilla i tio år.

Tänkbar slutsats: Den som gillar jämlikhet kan oroa sig lite mindre för brytpunkter, jobbskatteavdrag och värnskatt, och fundera desto mer på kapitalinkomsternas fördelning och hur man undviker långvarig fattigdom. I denna diskussion är ginikoefficienten inte det bästa måttet.

Dessutom fann jag följande synnerligen intressant, med tanke på att jag länge efterlyst just denna typ av analys:

Andelen personer som endast tillhör topprocenten det aktuella året, men inte något intilliggande år, har ökat över tid och utgjorde 2013 ca fyra tiondelar av topprocenten Dessa tillfälliga toppinkomsttagare återfanns i olika delar av inkomstfördelningen åren strax före och strax efter 2013. En klar majoritet tillhörde dock varje år den övre halvan av inkomstfördelningen. Personer 65 år eller äldre är kraftigt överrepresenterade bland de tillfälliga toppinkomsttagarna, och för många förklaras den tillfälliga inkomstökningen av att de har haft höga kapitalvinster et aktuella året (t.ex. pensionärer som säljer sina boenden och realiserar värdeökningar som ackumulerats under många år).