På arbetsmarknadsnytt påtalar jag vissa likheter mellan att reformera arbetsmarknaden och att reformera pensionssystemet: tydliga politiska hinderpå kort sikt, betydande vinster på längre sikt - som dock är utstpridda på stora grupper, som kanske inte ens finns i Sverige när reformen ska beslutas.
Då kunde de svenska politikerna överraska positivt, och mot alla odds genomföra en genomgripande pensionsreform i bred politisk enighet. Kan något liknande ske med arbetsmarknaden? Självfallet – förutsatt att den politiska viljan finns. Dessutom finns en viktig skillnad: Pensionsbeslutet 1994 hade föregåtts av ett decennium av utredande. Så mycket tid har vi inte i dagsläget. Det är dags för svenska politiker att överraska positivt och göra det politiskt omöjliga. Igen.
I Svenska Dagbladet försöker jag förklara varför flera av de riktade satsningar vi sett i Sverige under lång tid, inte tycks göra susen. De innebär att viss arbetskraft blir billigare hos redan existerande arbetsgivare, men de påverkar inte industristrukturen:
Ett grundläggande problem med alla åtgärder som kommit och gått är att tanken tycks vara att svårsysselsatta ska få jobb hos arbetsgivare och företag som redan finns. Svenska företag är i första hand intresserade av att vara lönsamma till de skatte- och lönenivåer som råder i Sverige. Finns det åtgärder och program som sänker kostnaden för någon anställning är det naturligtvis en välkommen bonus, men det vore riskabelt att planera verksamheten utifrån politiskt omstridda stöd för vilka reglerna ofta ändras. De flesta arbetsgivare är dessutom smarta nog att inse att även en kraftigt subventionerad anställning kan innebära betydande kostnader om den anställde inte är rätt person för jobbet.
Joakim Ruist har passande nog illustrerat just denna poäng på sin blogg:
Jag [dvs Joakim] kan inte se framför mig att ett företag skulle resonera så här:
"Vi bygger fabriken i Sverige. Visserligen är arbetarnas löner i grund och botten så höga att fabriken skulle bli olönsam. Men om vi bara anställer 21-25-åringar och nyanlända flyktingar blir det billigt, för då får vi statliga subventioner. Men då måste vi se till att avskeda varje arbetare efter 12 månader, för då upphör annars subventionen. Och så får vi hoppas att inte nästa regering bestämmer att de subventionerade jobben ska upphöra. Nu kör vi."