Berghs betraktelser

Som framgår av exempelvis den bok jag skrivit tillsammans Therese Nilsson och Daniel Waldenström, Blir vi sjuka av inkomstskillnader?, (snart i internationell version på Edward Elgar), är studier som påvisar ett negativt samband mellan inkomstspridning och hälsa ofta gjorda i USA. Men även där finns undantag. New York är ett sådant. Så här skriver New York Times maa av en ny forskningsstudie:

New York is a city with some of the worst income inequality in the country [...] But when it comes to inequality of life spans, it’s one of the best. Impoverished New Yorkers tend to live far longer than their counterparts in other American cities. [...] the research found that New York was, in many ways, a model city for factors that seem to predict where poor people live longer. It is a wealthy, highly educated city with a high tax base. The local government spends a lot on social services for low-income residents. It has low rates of smoking and has many immigrants, who tend to be healthier than native-born Americans.

Den bakomliggande forskningen kommer från denna artikel (i J. of the Am. Medical Ass, men med en viss Raj Chetty som första författare...) i vars abstract följande resultat är intressant:

geographic differences in life expectancy for individuals in the lowest income quartile were significantly correlated with health behaviors such as smoking (r = −0.69, P < .001), but were not significantly correlated with access to medical care, physical environmental factors, income inequality, or labor market conditions.

First, higher income was associated with greater longevity throughout the income distribution.

Kommentar: Föga förvånande för den som kan forskningslitteraturen. Likväl stöter man ofta på missuppfattningen att ökad inkomst inte är särskilt viktigt för människors hälsa i rika länder, och att det är effektivare folkhälsopolitik att exempelvis minska ojämlikheten.

Second, inequality in life expectancy increased over time. Between 2001 and 2014, life expectancy increased by 2.34 years for men and 2.91 years for women in the top 5% of the income distribution, but by only 0.32 years for men and 0.04 years for women in the bottom 5% (P < .001 for the differences for both sexes).

Kommentar: Det finns en diskussion kring hur oroväckande den ökande amerikanska ojämlikheten är, där vissa antytt att inkomststatistiken inte ger hela bilden eftersom fattigas köpkraft stärks av låga prisökningar. Ökad ojämlikhet i förväntad livslängd är en signal som är svår att vifta bort, både metodmässigt och normativt. Bonuskommentar: Varför diskuterar vi inte detta mått mer i Sverige? Finns det ens någon som räknar ut och regelbundet rapporterar ojämlikhet i förväntad livslängd?

Third, life expectancy for low-income individuals varied substantially across local areas.

Kommentar: Det är alltså här NYC är ett gott exempel.

Ur abstract för "Low-skilled Immigration and the Labor Supply of Highly Skilled Women" av Patricia Cortés & Jose Tessada, American Economic Journal: Applied Economics, 3(3) July 2011, pp. 88-123.

Svaret på rubrikfrågan är alltså ja, åtminstone i USA. På grund av traditionella könsroller tar kvinnor ett större ansvar för hemarbetet, vilket gör att en större marknad hushållsnära tjänster är särskilt gynnsam för kvinnors karriärmöjligheter. En slutsats som kan dras av pappret är också att två fenomen som brukar anses önskvärda - ökad jämställdhet i arbetslivet och fler invandrare i arbete - kommer till priset av något som ofta anses negativt, nämligen ökad inkomstspridning. Inkomstspridningen ökar både som en direkt effekt av att lågkvalificerade invandrare får lön till relativt låga löner, men också när kvinnor i karriären tack vare den större marknaden för hushållsnära tjänster kan öka sitt arbetsutbud och arbeta mer.

Hela pappret finns här.

(Studien ger f ö empiriskt stöd åt den formulering av Alex Tabarrok jag skrev om här)

Johanna Möllerström skriver i Svenskan idag om vinsterna av öppnare gränser:

Det är alltså vare sig märkligt eller förvånande om människor från ett rikt land bryr sig mer om sina landsmän än om dem från fattigare länder. Vad blir då konsekvensen för frågan om öppnare gränser, som i slutändan handlar om att väga ökad välfärd för världens fattiga mot en eventuellt något minskad välfärd för invånarna i det egna, rika, landet? Dani Rodik vid Harvard University, en känd nationalekonom, ställer sig den frågan. Han kommer fram till att en genomsnittlig person i till exempel Sverige måste bry sig mer än fem gånger så mycket om andra människor i Sverige, jämfört med människor i till exempel Syrien för att det ska gå att försvara åsikten att gränserna inte bör vara mer öppna än vad de är nu.

Här är en presentation av Dani Rodrik där han resonerar kring frågan.

Kontentan är att även om man utgår från att vissa svenskars löner pressas nedåt av ökad invandring, så vinner invandrarna väldigt mycket mer. I likhet med många andra ekonomer landar alltså även Rodrik i att ökad invandring till rika länder är ett effektivt sätt att minska de globala klyftorna.

I presentationen hittade jag också en aktuell graf över den globala inkomstfördelningen:

Trots att jag numera åker till Almedalsveckan endast jämna år, gjorde jag ett undantag för att göra en dragning om social rörlighet på moderaternas ekonomiska seminarium. Mina slides finns på slideshare, och kan bläddras igenom här:

Sista bilden innehåller referenser och lästips. SVT forum sände, och seminariet kan ses här.

Seminariet omskrevs bl a i DN, och i aktuellt i politiken (AiP). Mitt resonemang om att stadsdelar som Chinatown och Little Italy i exempelvis London visar hur storstäder kan göra det lättare för utlandsfödda att försörja sig, återger AiP så här:

I Plos One har Johanna Möllerström och David Seim en artikel som är intressant både på grund av resultaten och på grund av det distinkta sätt på vilket de presenteras.

Resultaten visar att individer med högre kognitiv förmåga (svenska mönstringsdata) är mindre benägna att tycka att den offentliga sektorn ska omfördela så att "everyone receives the same income after taxes and subsidies".

En fundering: Intressant nog tycks effekten främst vara en direkt effekt, vilket gör att artikeln har viss bäring på diskussionen om höginkomsttagare tenderar att luta åt höger för att de tjänar mycket eller om de faktiskt tycker så.

Noterbart är att artikelstrukturen är Abstract, Introduction, Results, Discussion, Method - vilket är en struktur som följar läsaren snarare än en (tänkt) forskningsprocess. Vidare är det sällan figurer som denna dyker upp i rena ekonomitidskrifter - vilket är synd.