Berghs betraktelser

Johanna Möllerström skriver i Svenskan idag om vinsterna av öppnare gränser:

Det är alltså vare sig märkligt eller förvånande om människor från ett rikt land bryr sig mer om sina landsmän än om dem från fattigare länder. Vad blir då konsekvensen för frågan om öppnare gränser, som i slutändan handlar om att väga ökad välfärd för världens fattiga mot en eventuellt något minskad välfärd för invånarna i det egna, rika, landet? Dani Rodik vid Harvard University, en känd nationalekonom, ställer sig den frågan. Han kommer fram till att en genomsnittlig person i till exempel Sverige måste bry sig mer än fem gånger så mycket om andra människor i Sverige, jämfört med människor i till exempel Syrien för att det ska gå att försvara åsikten att gränserna inte bör vara mer öppna än vad de är nu.

Här är en presentation av Dani Rodrik där han resonerar kring frågan.

Kontentan är att även om man utgår från att vissa svenskars löner pressas nedåt av ökad invandring, så vinner invandrarna väldigt mycket mer. I likhet med många andra ekonomer landar alltså även Rodrik i att ökad invandring till rika länder är ett effektivt sätt att minska de globala klyftorna.

I presentationen hittade jag också en aktuell graf över den globala inkomstfördelningen:

Trots att jag numera åker till Almedalsveckan endast jämna år, gjorde jag ett undantag för att göra en dragning om social rörlighet på moderaternas ekonomiska seminarium. Mina slides finns på slideshare, och kan bläddras igenom här:

Sista bilden innehåller referenser och lästips. SVT forum sände, och seminariet kan ses här.

Seminariet omskrevs bl a i DN, och i aktuellt i politiken (AiP). Mitt resonemang om att stadsdelar som Chinatown och Little Italy i exempelvis London visar hur storstäder kan göra det lättare för utlandsfödda att försörja sig, återger AiP så här:

I Plos One har Johanna Möllerström och David Seim en artikel som är intressant både på grund av resultaten och på grund av det distinkta sätt på vilket de presenteras.

Resultaten visar att individer med högre kognitiv förmåga (svenska mönstringsdata) är mindre benägna att tycka att den offentliga sektorn ska omfördela så att "everyone receives the same income after taxes and subsidies".

En fundering: Intressant nog tycks effekten främst vara en direkt effekt, vilket gör att artikeln har viss bäring på diskussionen om höginkomsttagare tenderar att luta åt höger för att de tjänar mycket eller om de faktiskt tycker så.

Noterbart är att artikelstrukturen är Abstract, Introduction, Results, Discussion, Method - vilket är en struktur som följar läsaren snarare än en (tänkt) forskningsprocess. Vidare är det sällan figurer som denna dyker upp i rena ekonomitidskrifter - vilket är synd.