Berghs betraktelser

Idag diskuterar jag behovet av kommunala esport-samordnare, och frågan om vad kommuner egentligen ska hålla på med, i DN.

Andelen skattemedel som kommunerna lägger på aktiviteter som Almedalsveckan, influerarmarknadsföring och e-sportsamordning är (än så länge) liten jämfört med andelen som läggs på vård, skola och omsorg. Men utöver pengar tar dessa satsningar tid, energi och uppmärksamhet i anspråk. Det riskerar gå ut över kärnverksamheterna som kanske mer än något annat behöver kompetent arbetsledning, uppskattning och status.

Kanske är detta det största problemet med den kommunala kreativiteten. [...]

Teoretiskt kan man säga att jag varnar för ett inverterat race to the bottom när det gäller satsningar för att sätta kommunen på kartan. (Oron för ett race to the bottom i kapitalskatter tycks f ö inte ha besannats, kanske delvis pga EU-regler om skadlig skattekonkurrens)

Här kan bildflödet från Malmös influerare beskådas.

Sydsvenskans intervju med Malmös första esportsamordnare.

Paul Petersson Rebelo har många år som anställd på Malmö Turism i ryggsäcken – och dessutom en hel del privat tävlande i det digitala samlarkortspelet Hearthstone. I sitt arbete på kommunen såg Paul Peterson Rebelo ett behov av ökad kompetens och samordning gällande e-sport . Så han pitchade sitt eget drömjobb till Malmö stad. [...] Han ska även föra diskussioner med spelföretaget Blizzard om att få hit tävlingar och evenemang för det digitala samlarkortspelet Hearthstone.

Artikel i Sydsvenskan om Malmös hotellrum för influencers (de har missat att det finns en svensk term: influerare!)

Här är P4s reportage som kommuner och landsting som deltar i Almedalsveckan.

Notera att texten till intervjun med Landstingsrådet Anders Henriksson har ändrats. När jag researchade stod det:

Den här texten om huruvida det är kris eller inte i Malmö är lite intressant. Framför allt blev jag nyfiken på hur en någon ekonomiskt skolad kan mena att höjda skatter är vad Malmö behöver.

Nu har jag en teori.

Malmö ligger faktiskt på eller strax under Sverigesnittet. Det är således vid första anblick ingen orimlig tanke att Malmö borde kunna ligga strax över snittet, med tanke på de olika problem som finns i staden.

Kruxet är att i Skåne är Malmö en högskattekommun, och jämfört med grannkommunerna Staffanstorp, Burlöv, Vellinge och Svedala skiljer det ännu mer, numera nästan två kronor per hundralapp. Det hämmar sannolikt även socialdemokraters benägenhet att höja skatten ytterligare.

Nu har rapporten "Varför tjänar vi inte (mer) på invandringen?" presenterats även i Malmö. Budskapet är i flera avseenden lätt att knyta till Malmö. I grunden är mitt budskap att en ekonomi måste tillåtas att växa fram underifrån, som ett resultat av enskilda aktörers vilja att försörja sig på det de tror att de kan tillföra. Många politiker och tjänstemän har istället ett top-down perspektiv, som skapar onödiga hinder.

Ett exempel är denna artikel i Sydsvenskan om foodtrucks som i värsta fall är illustrativ för hur gatukontoret i Malmö ser på sin uppgift:

Det är ett intressant argument Jan-Olof för fram. Varför skulle man inte kunna sälja kaffe utanför Espresso House? Argumentet tycks vara att Espresso House inte skulle gå runt om så vore fallet. Om det är korrekt (vilket kan diskuteras) beror det ju på att kunderna väljer bort Espresso House till förmån för ambulerande kaffeförsäljare. Varför bör det då vara gatukontorets uppgift att hämma en konkurrens som leder till att kundernas preferenser tillfredsställs?

Mer troligt är att ambulerande kaffeförsäljare är tämligen långt ifrån ett perfekt substitut till kaffe på Espresso House, Waynes Coffee och liknande kedjor, och att olika konsumenter vid olika tillfällen kan efterfråga båda typer av kaffe.

Det fiffiga med konkurrens är att vi inte behöver veta vad som är korrekt: Det kommer att visa sig när människor provar sig fram. Om många efterfrågar ambulerande kaffe, kommer det att märkas och fler kaffeförsäljare kommer att dyka upp. Går det dåligt, lär de se sig om efter något annat sätt att försörja sig.

Huruvida existerande kaffekedjor låter icke-kunder nyttja deras toaletter är naturligtvis upp till dem. När man betalar 40 kronor för en kaffe, är det ju till stora delar värmen, fåtöljen och toaletten man betalar för. Således är kanske detta vad Jan-Olof borde ha svarat:

Vi ska ha så många foodtrucks som det finns kundunderlag för. Jag har ingen aning om hur många det är, men om det visar sig vara många, kanske vi från kommunens sida får öka antalet offentliga toaletter.

Presentationen i sin helhet:

Gissur Erlingsson skriver i Dagens Samhälle:

Kommunernas mer eller mindre kreativa påhitt för att attrahera nytt blod påminner om abonnemangsföretag som har fantastiska lockerbjudanden till icke-kunder. Det vore bättre att satsa på befintliga kunder.

Nyckelstycken:

De mer jordnära projekten handlar om klassisk platsmarknadsföring genom att köpa reklamplats för att sälja in kommunens förträfflighet i olika sammanhang. När kulturgeografen Thomas Niedomysl för drygt tio år sedan utvärderade effekten av dessa på befolkningsströmmar, fann han emellertid att de i allt väsentligt är resultatlösa.

Andra kommuner är mer, ska vi kalla det kreativa, när man via olika slags flaggskeppsprojekt ska sätta kommunen "på kartan". Hit kan vi kanske bokföra projekt av typen extravaganta satsningar på badhus och arenor, Göteborgs Stads finansiering av Ostindiefararen Götheborg, Götenes investering i Medeltidens värld, Luleås uppmärksammade öppnande av kontor i Austin, med mera. Senaste exemplet i denna genre är Herrljunga kommuns lansering av profilprodukter: kondomer, ägglossningstester och graviditetstester.

Dagens Svd-krönika är ett försök att stoppa en trend medan den ännu är i sin linda, genom att ifrågasätta det lämpliga i att Luleå kommun öppnar ett kontor i USA, närmare bestämt i Austin TX. Det hela har rapporterats i Radio P4 Uppland, men risken att andra kommuner vill följa efter gör detta till något mer än en lokalnyhet.

Här beskrivs kopplingen till Prime:

Niklas Wass, Niklas Nordström och PR-byrån Prime har tidigare samarbetat i PR-aktiviteter riktade till beslutsfattare och näringsliv i Sverige. Aktiviteter som har handlat om att lyfta fram Austin och Texas som framgångsexempel för tillväxt och kreativa näringar.

Här förklarar kommunen varför upphandlingsreglerna inte kunde följas:

Som P4 Norrbotten berättat uppger tjänstemännen på Luleå kommuns tillväxtkontor att de bröt mot reglerna för att det var bråttom att knyta kontakter i Austin.

Mer om kritiken av upphandlingen här.

Bäst läsning är utan tvekan kommunens egen hemsida som rapporterar efter kontorsinvigningen:

– Kontoret är ett sätt att sätta ner flaggan i Austin och visa att vi är här på riktigt. Det är en plats som våra företagare kan komma till för att nätverka och göra affärer, säger Nicklas Larsson, affärsutvecklingschef Luleå näringsliv.