Berghs betraktelser

Jag och Joakim Wernberg har släppt ett nytt working paper:

Stress-Testing a Quasi-Market: Unintended Consequences of the Swedish School Voucher System

Pappret har en lustig historia, och började som ett poddavsnitt om vinster i välfärden. Detta blev sedan till en underlagsrapport till utredningen om vinst i skolan, som därefter fick en ny utredare, tilläggsdirektiv och förlängd utredningstid.

Trots - eller just på grund av - allt detta arbete, är det ett ganska kort papper om vilka incitament den svenska skolkvasimarknaden skapar, samt vilka och konsekvenser systemet har haft enligt andras forskning:

Det svenska skolpengssystemet introducerades 1992 för att främja valfrihet, konkurrens och mångfald. Denna studie undersöker vilka utfall som kan förväntas om aktörer på den så kallade kvasimarknaden för skolor enbart drivs av vinstintresse. Vi visar att reglerna kring skolpengen i flera fall leder till oavsedda konsekvenser.

Denna debattartikel i DI är intressant och bör tas på allvar. Tyvärr kommer så nog inte att ske.

Penningpolitikens verktygslåda bör moderniseras. Det är ineffektivt att gå omvägen via privata banker för att stabilisera priserna. Omvägen leder till upptrissade bostadspriser, ekonomiska klyftor och ökad risk för finanskriser. Riksbanken bör i stället bygga upp sitt eget betalningssystem genom e-kronan. Penningpolitik kan då bedrivas direkt gentemot invånare, företag och offentlig sektor utan att berika bankerna som en sidoeffekt.

och

En statlig investeringsbank bör införas som investerar i infrastruktur, energisystem och klimatomställning. Statliga investeringsbanker finns redan i flertalet OECD-länder. Banken bör finansiera sig på marknaden, ha ett långsiktigt krav på att inte gå med förlust samt inte begränsas av finanspolitiska ramverk.

Författare är Lennart Erixon, professor i nationalekonomi, Stockholms universitet och Samuel Färdow Kazen, utredare, medlem i Positiva Pengar och International Movement for Monetary Reform

Här skriver DagensPS om mitt arbete med tecknade serier och ekonomi. Här finns info om Egmonts satsning Kalle Anka och Ekonomi. Materialet stödjer de senaste riktlinjerna i läroplanen LGR 22, där samhällskunskap syftar till att eleverna ska utveckla kunskaper om ekonomiska förhållanden och strukturer i samhället, inklusive privat och offentlig ekonomi. Det finns även en särskild lärarhandledning.

Målgruppen är mellanstadiet, dvs åk 4 till 6, men även äldre kan nog uppskatta serierna (det gjorde jag...)

Här är en länk till serietidningen (pdf-format) med flera klassiska Kalle Anka-serier, och faktasidor som jag skrivit texten till.

Uppdatering 5 sept

Även Dagens Industri har intervjuat mig om mitt arbete med tecknade serier.

I NYT intervjuas Malcolm Gladwell med anledning av sin nya bok "Revenge of the tipping point" i vilken han återvänder till delar av sin första bok - och diskuterar på vilket sätt han hade fel:

Yeah, it’s just like: "I was wrong. Here’s how badly I was wrong. Here’s why I was wrong."

The idea that crime was an epidemic and that criminal behavior was contagious is correct. But the idea that broken windows and stop-and-frisk were the correct response to a contagion is completely false.

I don’t have any great hesitation about saying I was wrong. If you’re reading a book that is 25 years old, stuff should be wrong. If you don’t recognize that the world has changed in 25 years, there’s something wrong with you.

I just went to Philadelphia to hang out with these people who are doing real broken windows, like actual literal broken windows. The thing about broken windows is it’s not a metaphor. I was treating it like a metaphor. No, no, no. It’s literally about fixing broken windows.

Det var nog bara en tidsfråga, men nu har det skurit sig mellan Ann Heberlein och moderaterna i region Skåne, där hon varit stabschef. Den bild hon ger av politiken förvånar nog inte heller någon, men den är likväl värd att citera som dokumentation av samtiden:

Partipolitik är en intressant miljö för den som intresserar sig för frågan om samvetet. [...] Enligt mig är den politik som förs i Region Skåne otillräcklig. Köerna till vård växer, tåg ställs in på grund av personalbrist och tillgängligheten till vård i de mer glest befolkade delarna i Skåne blir sämre. Samtidigt läggs orimliga summor på konsulttjänster, ständiga omorganiseringar, priser och galor som ska "sätta regionen på kartan" – och höga politikerarvoden.

Jag ser varken förslag eller handlingskraft nog för att stävja de problem som ständigt accelererar. Jag ser inte heller att oppositionen har några lösningar. Det jag ser är politiker som värnar sin egen position mer än de värnar sjukvården och kollektivtrafiken, och det gör mig besviken.

Värt att kolla upp: Cecilia Sjöholms bokl om samvetet

Och - naturrligtvis - finns det en annan sida av myntet. Sist i artikeln i Svenskan kan vi läsa en not:

Fotnot: Anna Jähnke, regionråd och gruppledare för Moderaterna, säger till Norra Skåne att hon inte vill gå in exakt på vad det var som fick styret i Region Skåne (M, KD och L) att köpa ut Ann Heberlein för drygt 250 000 kronor, men konstaterar att den politiska ledningen inte har förtroende för henne längre. "Man måste ha ett förtroende och ha en stor samarbetsvilja om man skulle hålla ihop en majoritet av tre partier. Det och en rad incidenter som inte har med sakpolitik att göra gjorde att vi fattade det beslutet", säger hon.