Idag publiceras min kritiska läsning av Roland Paulsens tre böcker i Ekonomisk Debatt: Pdf-länk till artikeln. De tre böckerna är alltså
  • Arbetssamhället – hur arbetet överlevde teknologin (2010)
  • Empty Labour: Subjectivity and Idleness at Work (2014)
  • Vi bara lyder – en berättelse om arbetsförmedlingen (2015)
Intressant nog publicerar tidskriften också Rolands svar i samma nummer, trots att det vanliga är att den apostroferade replikerar i följande nummer. Gissningsvis hänger det samman med att Roland tar till ord som "misskreditering" och "ärekränkning" i sitt svar till mig. Mitt syfte var dock varken det ena eller det andra. Tvärtom tycker jag att Rolands inlägg i debatten är så intressanta att de förtjänar en mer ingående diskussion än vad de fått hittills (vilket lett till ett antal blogginlägg under taggen #arbete).
En kort kommentar till Paulsens svar
Idealiskt sett borde det vara lätt att enas om hur arbetstiden utvecklats historiskt, för att med detta som utgångspunkt ha en diskussion kring vad som är en önskvärd utveckling. Tyvärr riskerar läsare av Rolands svar nog att bli förvirrade ty där finns ett ett diagram som visar att amerikaners arbetstid ökade mellan 1980 och 2000. Det framgår dock ej om kurvan visar årsarbetstid per amerikan, per amerikan i arbetsför ålder, per anställd eller något annat. Paulsen förklarar inte varför denna kurva skiljer sig från andra källor som förekommit i diskussionen. Ej heller diskuteras om amerikaner är representativa för utvecklingen i rika länder generellt.
I min artikel är jag kritisk mot just sådan avsaknad av tydliggörande diskussion kring hur utvecklingen beror på vad som mäts och hur. Den kritiken kvarstår således även efter Paulsens svar.
Går man till källan, visar det sig att populationen i diagrammet i Paulsens svar är löneanställda (amerikaner) i åldern 18-64 år. Svaret på frågan om "vi" arbetar mer än förr, beror alltså på om "vi" syftar på lönearbetande amerikaner i åldern 18-64, amerikaner i genomsnitt eller människor i (väst-)världen i genomsnitt. Skillnaderna är stora, och det är välkänt att amerikaner arbetar längre än Européer. Sedan 1980-talet (ungefär) har alltså arbetstiden i västvärlden genomsnitt minskat främst för att arbetslösheten ökat, och för att vi lever längre som pensionärer, och amerikaner som jobbar har t o m ökat sin arbetstid. Det kan verkligen diskuteras om detta är önskvärt och vad det beror på - och det ska jag försöka återkomma till.
Av en ren slump publicerades i ED nr 1-2017 en utmärkt artikel av Timo Boppart och Per Krusell som går igenom vad forskningen visar angående arbetstidens utveckling (timmar per capita) över tiden. Ur deras abstract:
Vi dokumenterar att arbetsutbudet och antalet arbetade timmar i ekonomin minskar i takt med att produktiviteten stiger: för varje procents produktivitetsökning minskar arbetsutbudet med ca 0,2 procent. Vår förklaring till detta fenomen är att våra hushåll har stabila, långsiktiga preferenser som kännetecknas av en starkare inkomst- än substitutionseffekt av löneökningar.
Jag har skrivit en längre (men likväl ganska kort) slutreplik som kommer i nästa nummer av Ekonomisk Debatt.