Showing all posts tagged kulturartikel:

Skriver om Varoufakis bok på Sydsvenskans kultursidor. En nyckelpassage:

Skriver om Varoufakis bok på Sydsvenskans kultursidor. En nyckelpassage:
Ännu konstigare är Varoufakis idéer om att höjda löner sätter fart på ekonomin genom att öka arbetarnas köpkraft, och att robotar skapar problem för att de sänker kostnader utan att själva behöva äta. Detta är vänsterpopulistiskt dravel, även om Varoufakis försöker sälja in det till bildade läsare genom insmickrande hänvisningar till Oidipus, Ikaros och Frankensteins monster.

Visst betyder höjda löner att arbetarnas efterfrågan ökar, men resurserna tas någon annanstans. Högre löner betyder högre kostnader, vilket i sin tur betyder högre priser för konsumenterna och minskad vinst för ägarna. Varoufakis har alltså fel om att högre löner ger fler jobb, men huvudproblemet med hans resonemang är ändå ett annat: Målet för mänsklig verksamhet är inte att skapa jobb. Utan redskap, maskiner och robotar skulle vi behöva jobba mycket mer än idag - men vårt välstånd skulle likväl falla.

Om Elmbrant och Bregman på sydsvenskans kultursida

Jag läste Björn Elmbrants "Marknadens tyranni – och hur vi kan rädda demokratin." (Leopard förlag) och Rutger Bregmans "Utopia för realister" (översättning: Per Holmer. Natur & Kultur) och skrev om båda i Sydsvenskan.
Om Elmbrants bok:
En fördel med att skriva denna recension 2019 är att det engelska begreppet rant har börjat användas på svenska. Det betyder gormande, klagan, predikan, ordsvall. Elmbrant rantar i uppemot 300 sidor
Om Bregmans:
För Bregman är det slentrianmässiga klagandet på kapitalismen en enorm energitjuv för vänstern. Han konstaterar utan omsvep att kapitalismen gett ett enormt välstånd, och låter detta konstaterande leda till en diskussion om hur välståndet kan användas för radikala reformer.

Hur uppgiven bör man vara om klimatet - källor och bakgrund till kommentar på Hermele i Sydsvenskan

I torsdags hade Kenneth Hermele en lång artikel om den stundande klimatkatastrofen. Intellektuella som skriver att det kommer att gå åt skogen utan att vi kan göra något åt det är en fascinerande. Även om man faktiskt tror att det är för sent, vad är poängen med att basunera ut det?
Ett annat exempel i denna genre gavs i SVTs idévärlden i våras när Therese Uddenfeldt lanserade sin tes att vi omöjligen kommer att kunna ta oss ur oljeberoendet. Hon fick dock bra svar av miljöforskaren Tomas Kåberger.
Det problematiska ligger i att jag inte kan finna något alternativ till den nuvarande ordningen annat än den typ av statsstyrd ekonomi som fanns i Sovjet och Östeuropa efter andra världskriget och som var ännu sämre än kapitalistiska ekonomier på att hushålla med energi och råvaror och på att leda in samhällena i kretsloppsbanor. Vad de två systemen har gemensamt är vurmen för tillväxt utan gränser, tanken att ekonomin kan växa för evigt. [...] Inför en total samhällskollaps kommer världens ekonomiska och politiska elit – så föreställer jag mig det hela – till slut att visa dådkraft. Men då kommer det att vara för sent för det klimat och de öppna samhällen vi vant oss vid här på jorden.
Men efter att ha förkastat två ytterligheter, glömmer Hermele bort den medelväg som hittills gett domedagsprofeter likt Hermele fel, gång på gång. [...] Även i klimatfrågan finns dock ljusglimtar som det vore dumt att ignorera. I Kina ökar både medvetenheten om och åtgärderna mot klimatproblemen. Fler länder sätter pris på koldioxidutsläpp så att sänkta utsläpp ska löna sig. Den globala andelen el från vind och sol ökar, förvisso från en låg nivå men i accelererande takt. Priserna ändras så att förnybara energikällor får lättare att konkurrera. Jämfört med förbränningsmotorn har elmotorn flera fördelar som gör den attraktiv även för den helt klimatomedvetne: Den är tystare, enklare, säkrare och vänligare mot närmiljön.
För mer om skälen att vara optimistisk, och fler skäl än jag nämner i artikeln, se exempelvis
Särskilt intressant är utvecklingen av mängden solkraft i den globa elproduktionen i kombination med vad Tomas Kåberg anförde mot Therese Uddenfeldt (länk ovan) om elmotorns fördelar gentemot förbränningsmotorer.