Berghs betraktelser

I detta avsnitt av Medierna visas diskuteras hur TV4s Kalla fakta får 30 minuters intervju med GD för exportkreditnämnden och genom att ignorera signaler om att den överenskomna tiden är slut tvingar fram reaktionen 'makthavare går abrupt mitt i intervjun'.

Agerandet är en logisk följd av den journalistiska logiken att mer upprörande, mer konflikt och mer oväntat är att föredra, vilket i sin tur är en följd av redaktionernas ständiga strävan efter att genomtränga bruset (som naturligtvis har den problematiska bieffekten att det skapas mer brus som andra redaktioner måste överrösta.

Kan denna onda cirkel brytas? Möjligen om vi i vår roll som mediakonsumenter och innehållsproducenter - i vår roll som prosumenter således - väljer bort överdriften till förmån för underdriften.

I Smedjan drar jag en lans för utbudspolitik (!), som jag menar är vad Sverige behöver just nu:

När priser ökar på grund av protektionism och höga energipriser är det således oroväckande av helt andra skäl än när priser ökar för att lönebildningen fungerar dåligt. Det finns inget universalmedel mot inflation. Olika typer av inflation föranleder olika slags åtgärder. [...] Svensk ekonomi behöver investeringar och skattesänkningar, inte åtstramning som skadar köpkraften, skriver Andreas Bergh.

Artikeln tillkom efter att jag för några veckor sedan faktiskt lade några minuter på att tänka ut en liknelse som beskriver varför det är tokigt att bekämpa dagens inflation med åtgärder som minskar köpkraften:

I stället höjs nu röster för att inflationen ska betvingas genom åtstramningar som håller tillbaka människors köpkraft. Sådan inflationsbekämpning är tyvärr som att bekämpa vargangrepp genom att skjuta fåren: det kan möjligen uppfattas som handlingskraftigt, men bara av den som glömt bort vad som var problemet från första början.

Ett intressant stycke i artikel (enligt mig själv...) rör kvalitetsjusteringen på hemelektronik. Källa - och rekommenderad läsning för den nyfikne - är denna fördjupningsbilaga till Penningpolitisk rapport februari 2020. Här finns bl a nedanstående diagram:

I en ny kolumn skriver jag om fallet Kallinge i Blekinge, där PFAS-kemikalier från försvarets brandsläckningsskum förgiftade dricksvattnet.

När ett fasansfullt misstag som detta uppdagas, skulle man kunna tänka sig att kommunen och kommuninvånarna tillsammans vänder sig till Försvarsmakten för att utkräva kompensation för att kommunens grundvatten har förgiftats med brandsläckningsskum. Ett annat fullt rimligt alternativ vore kanske att kommunen och Försvarsmakten tillsammans tog strid mot det amerikanska bolag som tillverkat skummet. Inget av detta hände. Istället inleddes en lång juridisk process i vilken drabbade kommuninvånare stämde sitt eget kommunala vattenbolag, Ronneby Miljöteknik

Kolumnen finns i Kristianstadsbladet, Trelleborgs Allehanda, Ystads Allehanda samt Blekinge Läns Tidning.

Har varit med i Svenskans ledarpodd och tillsammans med Elinor Odeberg, chefsekonom på Arenagruppen. Det visade sig att vi gjort ungefär samma analys av Riksbankens ställning och agerande. Jag misstänker att vi tycker olika om vad som borde ske, och borde ha skett, istället - men när vi försökte komma in på det, blev vi vänligt men bestämt uppstyrda av Andreas Ericson. Lyssna här exempelvis!

I Filosofiska rummet dryftade jag den tyske sociologen Hartmut Rosas idéer om acceleration och resonans med Jonna Bornemark och Bo Isenberg. När jag läste in mig på Rosa inför programmet fann jag hans resonansbegrepp något vagt. Föga anade jag att en sådan vaghet kunde anses vara något positivt! Lyssna här.

Karin Grundberg Wolodarski har en lång artikel om Sverige i DI-Weekend. Det är en intressant Sverigebild som tecknas.

Enligt Katarina Barrling hade vi mindervärdeskomplex för att vi industrialiserades sent:

"Industrialismen kommer sent till Sverige. Det skapade också ett mindervärdeskomplex", säger statsvetaren Katarina Barrling, som konstaterar att det också utmärkt nationsbygget.

Sedan blev vi stolta äver välfärdsmodellen:

Sverige går från mindervärdeskomplex till stolthet över en välfärdsmodell som gjort det gamla bondesamhället till ett ekonomiskt och utvecklingsmässigt framstående land. "Kallelsenationalism verkar vara vanligare bland stormakter. I Sveriges fall märks den i ambitionen att vara en ’humanitär stormakt’, idén att Sverige har ett kall, en mission, att vi är framstående och har en plikt att frälsa världen och vara ett föredöme", säger Katarina Barrling.

Nu är vi ett skatteparadis för rika:

Skatteexperten Staffan Andersson på advokatbyrån Bird&Bird beskriver Sverige som ett skatteparadis för rika. [...] Utöver ISK-kontot finns många gynnsamma skatteregler i landet.

"Du har reglerna för fåmansbolag för den som vill bedriva verksamhet i Sverige, där utdelning under vissa förutsättningar kan tas ut till 20 procents beskattning. Utöver det saknar vi i Sverige till skillnad mot många andra länder fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, och arvs- och gåvoskatt", säger Staffan Andersson.

Andreas Cervenka citeras (naturligtvis) också på det temat. Men sedan får jag och Föreningens auktoriserade revisorer skatteansvarige Hans Peter Larsson nyansera den bilden. Vår numera bristande reformförmåga får jag också kommentera:

Det verkar som att Sverige har tappat förmågan att kompromissa över blockgränsen, vilket gör att en del av de reformer som genomfördes på 1990-talet inte har vårdats eller följts upp som de borde. Det gäller skattereformen, det gäller pensionsreformen och det gäller friskolorna", säger välfärdsforskaren Andreas Bergh, knuten till Lunds universitet och författare till boken Den kapitalistiska välfärdsstaten.

Det fortsätter på samma tema: Bilden av Sverige som superjämställt nyanseras, den extrema sekulariseringen likaså. Karin har talat med många experter, men inte bara dem som ständigt dyker upp i nyhetsflödet.

Jag gillar texten för att den inte har något enkelt budskap. Sverigebilden varierar beroende på vad som betonas.