Berghs betraktelser

I Medium skriver statistikern David Spiegelhalter om studien i The Lancet som nyligen gav upphov till rubriker om att alkohol ökar risken för hälsoproblem (monotont, dvs det är inte så att lite alkohol är säkert eller t om nyttigt som stundom hävdats). Han noterar flera intressanta aspekter, som att

In spite of the Lancet’s own guidelines for meta-analyses saying "For risk changes or effect sizes, give absolute values rather than relative changes" the paper did not report any absolute risks, meaning that readers couldn’t tell how dangerous drinking alcohol really was for them.

Regeln finns till för att undvika att en riskökning från exempelvis 0,0001 till 0,0002 beskrivs som att risken ökade 100 procent (vilket är korrekt, men döljer det faktum att det även efter dubbleringen rör sig om en mycket låg risk).

Spiegelhalter fortsätter genom att ge beröm till The Lancets pressavdelning (!):

Fortunately this extraordinarily lax review process was countered by the Lancet press office who asked for absolute risk estimates from the authors. This is truly excellent practice for which the press office deserve sincere congratulations. Especially as they also headed the press release with “Peer-reviewed / Observational study / People", an example of the new Science Media Centre/Academy of Medical Sciences guidelines for headlining press releases.

Pressavdelningen har alltså i pressmeddelandet understrukit att det rör sig om en observationsstudie (till skillnad från ett randomiserat kontrollerat experiment). Den säger alltså att människor som dricker mer har vissa hälsoproblem i större utsträckning, men visar inte att dessa orsakats av alkoholkonsumtionen. Studien undersöker 23 hälsoutfall som anses "alcohol-attributable", men det betyder inte att den identifierar orsakseffekter. Ett exempel: Även om det anses belagt att alkohol orsakar cancer är det fullt möjligt att patienter när de får ett cancerbesked ökar (eller minskar) sitt drickande pga detta.

Hur stor är då effekten, oavsett om det är en orsakseffekt eller inte? I press releasen ges ett illustrativt exempel:

comparing no drinks with one drink a day the risk of developing one of the 23 alcohol-related health problems was 0.5% higher — meaning 914 in 100,000 15–95 year olds would develop a condition in one year if they did not drink, but 918 people in 100,000 who drank one alcoholic drink a day would develop an alcohol-related health problem in a year.

Det är med andra ord ingen stor riskökning.

Justin Wolfers skriver i NYTimes:

Many previous analyses [...] have documented that people with higher incomes tend to report higher levels of life satisfaction. The relationship between income and satisfaction is remarkably similar across dozens of countries, suggesting that findings about Sweden likely apply to the United States. Those earlier studies merely documented a correlation. What’s new here is the evidence that higher income is causing higher life satisfaction.

Det nya är ett nytt working paper från Erik Lindqvist, Robert Östling och David Cesarini som identifierar den kausala effekten genom att studera lotterivinnare. Identifikationen av en orsakseffekt är övertygande:

our data allow us classify players into groups within which we know the prize amount won is randomly assigned. Our estimates are based entirely on comparisons of players who are in the same group but were awarded prizes of different magnitudes

Det är inte heller så att effekten klingar av:

We find no evidence that the effect varies by years-since-win, suggesting a limited role for hedonic adaptation over the time horizon we analyze. Our results suggest improved financial circumstances is the key mechanism behind the increase in life satisfaction.

Intressant är dock att dessa resultat gäller Overall Life Satisfaction, mätt med följande fråga:

Overall Life Satisfaction (Overall LS, for short), is derived from the answer to the question “Taking all things together in your life, how satisfied would you say that you are with your life these days?"

När istället lycka analyseras, är effekten fortfarande positiv, men mindre och inte signifikant skild från noll. Lycka mäts med frågan:

I artikeln How Do Institutions Affect Happiness and Misery? A Tale of Two Tails (av Christian Bjørnskov and Tsai Ming-Chang i Comparative sociology från 2015) undersöks fördelningen av lycka och lidande i olika typer av länder. Deras huvudresultat är att länder med hög kvalitet på rättsstaten och hög social tillit tenderar att ha både fler lyckliga och färre miserabla, till skillnad från landsegenskaper som demokrati, religiositet och valdeltagande.

Abstract:

We generalize the discussion of the relevant determinants of happiness by asking the question if the same factors, more specifically the same institutional factors, affect happiness and misery. Focusing on five formal and informal factors and applying a combined approach to estimating happiness in four categories – misery, moderately dissatisfied, moderately satisfied, and happy – allows us to estimate if factors shift or skew the distribution of subjective wellbeing. We find that legal quality and social trust shift the distribution, i.e. a smaller proportion of people in misery and a larger proportion of people with happiness; in contrast, democracy, religiosity, and voter turnout affect a certain tail of the distribution of wellbeing rather than influence both the happy and the unhappy at the same time.

It is found that better educated individuals, those employed in the private sector, and those who do not have nationalistic tendencies are more likely to consider that MNEs are not harming local firms, while the opposite holds for those who are employed in “less skilled" occupations, such as those working in plants or in elementary occupations. The article also provides evidence that individuals' attitudes are determined by more than the labor market calculations these individuals might have. In fact, the socializing influence of education and the socializing impact of the individuals' type/sector of occupation also significantly determine the individual attitudes under study.

Källa: Kaya, A. & Walker, J.T. (2012). The legitimacy of foreign investors: Individual attitudes toward the impact of multinational enterprises. Multinational Business Review, 20(3), 266-295.

Under semestern blev jag nyfiken på om det gjorts kvantitativ forskning på vad som förklarar socialdemokratins nedgång i olika länder. Hittade snabbt Pontusson (1995) i World Politics, som gör exakt detta. Min hypotes var att socialdemokratins nedgång helt enkelt följer industrisamhällets nedgång, och att det därför ser ganska mörkt ut för socialdemokratin i samtliga länder. Pontussons resultat tycks bekräfta detta.

Using a number of different quantitative measures, this article demonstrates that variations in the degree of social democratic decline in nine European countries can be viewed in large measure as a product of two structural economicchanges: (1) the shift to smaller units of production; and (2) the growth of private nonindustrial employment.

Artikeln är dock gammal både vad gäller data och metod. Endast 9 länder studeras, data går bara till 1990 (artikeln publicerades 1995), och bevisen är mest korrelationer:

Någon nyare liknande studie lyckades jag inte hitta, men det borde rimligen finnas. Det vore intressant att se om resultatet står sig när fler år och länder läggs till (om inte annat är detta kanske ett bra uppsatsämne för en pol.kand-student!).

Nedgången har definitivt inte brutits (bild från @crehbinder som sammanställt data från valresultat sedan 1967))

EUobserver orkade bara jämföra 2000 med 2017:

---

---