Berghs betraktelser

• Ojämlikheten mellan länder har varit på väg nedåt sedan 1980 och är nu tillbaka där den var runt år 1900.
• Samtidigt har ojämlikheten inom länder ökat, men de senaste 10-20 åren har den ökningen stannat av - på en nivå som fortfarande är lägre än den var runt 1900.
• Samtidigt har världen som helhet blivit oerhört mycket rikare och den absoluta fattigdomen har minskat kraftigt (vilket inte syns i figuren men rimligen bör vägas in när utvecklingen värderas).

Bokkapitel har relativt lågt meritvärde för nationalekonomer. Sannolikt beror det på normen att forskningsbidrag ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter, medan bokkapitel ofta har en forskningssammanfattande karaktär.

Själv tycker jag att det finns ett betydande värde också i synteser, sammanfattningar och tolkningar av litteraturen. I många fall är det först när dylika görs som det går att se mönster och tendenser i vad forskningen visar.

Här är mina senaste bokkapitel på internationella vetenskapliga förlag (jag är hyfsat nöjd med samtliga!).

Bergh, A. och Kärnä, A. 2024. Economic freedom and populism. In: Handbook of Research on Economic Freedom (ed. N. Berggren). Cheltenham: Edward Elgar Publishing. Forthcoming.

Bergh, A. 2022. An All Too Successful Reform? The 1997 Overhaul of the Swedish Budget Process. Chapter 11 i de La Porte, C. m fl. (red.) "Successful Public Policy: Lessons From the Nordic Countries." Oxford University Press. Länk.

Bergh, A., C. Bjornskov och K. Vallier. 2021. "Social and Legal Trust: The Case of Africa" i "Social Trust" (red: Kevin Vallier och Michael Weber), New York: Routledge. Länk till bok.

Bergh, A. 2021. "Poverty and New Welfare Economics." Kap 8 i "Economists and Poverty", Lundahl, Rauhut & Hatti (red.) Routledge. Länk.

---

Jag har med intresse följt debatten om liberal nationalism. I det senaste numret av Liberal Debatt skriver Clara Sandelind kritiskt om idén, och gör flera bra poänger rörande den missionerande och intoleranta liberalismen som finns exempelvis bland liberala feminster som ska "frigöra kvinnor från andra kulturer genom att tvinga av dem slöjan" och i den mer konservativa varianten som betonar svenskakunskaper och skötsamhet.

"Liberalism behöver inte ta denna intoleranta form", skriver Clara, "men den löper betydligt större risk att göra det i kombination med nationalism".

Jag förstår poängen, men jag är inte övertygad. Faktum är att det senare i samma nummer av Liberal Debatt (näst sist, faktiskt) dyker upp en lysande artikel om något av det mest svenska som finns – Astrid Lindgren – vars bok Bröderna Lejonhjärta genomsyras av frihetslängtan, och dessutom en tolerant sådan.

Eva Forslund som skrivit artikeln menar att Lindgren beskriver en frihetslängtan

"som är både enkel och avskalad, långt borta från storpolitiska visioner – friheten i det lilla livet, att få leva i fred utan att behöva motivera varför eller ens förtjäna friheten."

Forslund citerar ett fint stycke ur Bröderna Lejonhjärta:

I Astrid Lindgrens texter finns alltså ett försvar av friheten utan pekpinnar om hur den ska användas. Det skulle därmed kunna hävdas att det redan finns en liberal nationalism i Sverige, som är annorlunda än de intoleranta varianter som Sandelind kritiserar.

Vi behöver bara bejaka den.

For the most part, "Thank You for Being Late" is a master class in explaining. It canters along at a pace that is quick enough to permit learning without getting bogged down. Inevitably he sometimes gets the balance wrong, either allowing his informants to ramble on, or skating over a thorny detail: For instance, having admitted that productivity numbers have not leapt forward in the same way that technology has, he asks us, in effect, to trust him, they will.

Karin Grundberg Wolodarski har en lång artikel om Sverige i DI-Weekend. Det är en intressant Sverigebild som tecknas.

Enligt Katarina Barrling hade vi mindervärdeskomplex för att vi industrialiserades sent:

"Industrialismen kommer sent till Sverige. Det skapade också ett mindervärdeskomplex", säger statsvetaren Katarina Barrling, som konstaterar att det också utmärkt nationsbygget.

Sedan blev vi stolta äver välfärdsmodellen:

Sverige går från mindervärdeskomplex till stolthet över en välfärdsmodell som gjort det gamla bondesamhället till ett ekonomiskt och utvecklingsmässigt framstående land. "Kallelsenationalism verkar vara vanligare bland stormakter. I Sveriges fall märks den i ambitionen att vara en ’humanitär stormakt’, idén att Sverige har ett kall, en mission, att vi är framstående och har en plikt att frälsa världen och vara ett föredöme", säger Katarina Barrling.

Nu är vi ett skatteparadis för rika:

Skatteexperten Staffan Andersson på advokatbyrån Bird&Bird beskriver Sverige som ett skatteparadis för rika. [...] Utöver ISK-kontot finns många gynnsamma skatteregler i landet.

"Du har reglerna för fåmansbolag för den som vill bedriva verksamhet i Sverige, där utdelning under vissa förutsättningar kan tas ut till 20 procents beskattning. Utöver det saknar vi i Sverige till skillnad mot många andra länder fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, och arvs- och gåvoskatt", säger Staffan Andersson.

Andreas Cervenka citeras (naturligtvis) också på det temat. Men sedan får jag och Föreningens auktoriserade revisorer skatteansvarige Hans Peter Larsson nyansera den bilden. Vår numera bristande reformförmåga får jag också kommentera:

Det verkar som att Sverige har tappat förmågan att kompromissa över blockgränsen, vilket gör att en del av de reformer som genomfördes på 1990-talet inte har vårdats eller följts upp som de borde. Det gäller skattereformen, det gäller pensionsreformen och det gäller friskolorna", säger välfärdsforskaren Andreas Bergh, knuten till Lunds universitet och författare till boken Den kapitalistiska välfärdsstaten.

Det fortsätter på samma tema: Bilden av Sverige som superjämställt nyanseras, den extrema sekulariseringen likaså. Karin har talat med många experter, men inte bara dem som ständigt dyker upp i nyhetsflödet.

Jag gillar texten för att den inte har något enkelt budskap. Sverigebilden varierar beroende på vad som betonas.