Intressant nog har två liberaler nyligen publicerat positiva texter om basinkomst, sannolikt med anledning av
försöksverksamheten som stundar i Finland.
Men i Sverige har det blivit en extrem vänsterhippieuppfattning att förorda basinkomst och Miljöpartiet har regelbundet hånats för sitt ställningstagande i frågan. Basinkomsten har framställts som lika verklighetsfrånvänd som andra gamla mp-linjer om att förbjuda ränta eller värna om elallergiker. [...] Väldigt långt från batikfärgerna i ABF-huset argumenterar den kamrerlike centerpartistiske finske statsministern Juha Sipilä stillsamt för att en basinkomst kommer att öka drivkrafterna att arbeta och minska byråkratin, effektivisera och spara pengar åt staten. Andra motiv är att anpassa välfärdssystemen efter en ny arbetsmarknad och en ny ekonomi.
Fördelen med basinkomst, om den utformas på det sätt som Friedman föreslog, är att man skapar en grundtrygghet samtidigt som systemet underlättar för människor att arbeta, i stället för ett omfattande bidragssystem. Dessutom kan de många bidragssystemen som i dag är behovsprövade och dyra att administrera ersättas. Dagens system leder till svinn, felaktiga beslut och fusk. Varför behålla en enorm offentlig byråkrati när alternativet är ett enkelt och förutsägbart system utan handläggningstider?
Dagens försörjningssystem är skadligt av flera skäl. Den som erhåller stöd kan varken äga kapital, lägenhet eller bil. Tryggheten som bidragssystemet skapar vilar på en falsk grund. Som bidragsmottagare måste du konstant utvärderas och prövas. Det handlar om en sorts offentlig livegenskap där du, månad efter månad, står med mössan i hand.
