Visar poster taggade lastips:

Om Karolinska universitetssjukhusets konsulter

Utmärkt artikel i DN om Karolinska universitetssjukhusets användande av (tämligen dyra) konsulter. Ett litet utdrag som fångar andan:
Många DN pratat med anser att konsulterna är för unga och oerfarna, och saknar erfarenhet av sjukvård. En sjuksköterska på Karolinska, berättar för DN att en manlig konsult tagits in för att underlätta den tematiska omorganisationen som nu pågår, som marknadsförts av just BCG.
– Han var ung och betedde sig som en prao-elev. Det kändes som om han aldrig hade varit inne på ett sjukhus tidigare, och när han fick ta på sig gröna arbetskläder för att studera vårt arbetssätt på avdelningen sprang han runt och tittade sig i spegeln "Kolla, jag ser ut som en alien!".
Sjuksköterskan har nyligen sagt upp sig och lämnat sjukhuset på grund av missnöje med arbetsvillkor, omorganisationen och ledningen.
Snittkostnaden per konsult (från Boston Consulting Group) för Karolinska var enligt DN:s granskning 700 000 i månaden.
Fenomenet konsulter som säljer till offentlig sektor skrev jag om 2013, då med anledning av (bl a) att arbetsförmedlingen betalt 150 000 för en debattartikel (inklusive budskap och argumentation, underströk AF i ett svar till mig):
Nyhetsrapporteringen kring myndigheters konsultanvändande väcker nämligen en obehaglig misstanke: Är uppdrag från offentlig sektor ett lätt sätt att öka intäkterna på skattebetalarnas bekostnad?
När konsulter säljer tjänster till det privata näringslivet, vet de att betalningen ytterst kommer från företagets intäkter. Onödigt dyra och ineffektiva konsulttjänster drar ned företagets lönsamhet.
Den offentliga sektorn betalar däremot med skattemedel. Konkursrisken är i praktiken noll.
Dessutom hanterar den offentliga sektorn miljardbelopp årligen, vilket gör att även betydande konsultarvoden ter sig jämförelsevis små.

Lars Magnusson om Roland Paulsen

Sedan min kritiska läsning av tre böcker av Roland Paulsen publicerades i Ekonomisk Debatt i våras, har det kommit en del nytt från Paulsen: Boken Arbetssamhället har kommit i ny upplaga, och tillsammans med Mats Alvesson och Yiannis Gabriel har Paulsen skrivit boken "Return to Meaning – A Social Science with Something to Say". Jag har inte läst någon av dessa, men noterar att Lars Magnusson skrivit om den förstnämnda i Respons nr 5. Paulsens bok recenseras tillsammans med den svenska översättningen av Ryan Avents "The wealth of humans" som på svenska fått heta "Stabilitetsillusionen".
Intressant nog är Magnussons kritik mycket lik den jag riktade mot förra upplagan av boken, och han tar i rejält.
Ur ingressen:
Ekonomijournalisten Ryan Avents bok fungerar utmärkt som introduktion till diskussionen om vilka effekter den digitala revolutionen får för ekonomin och tillgången på jobb. Han lutar åt att efterfrågan på arbetskraft kommer att minska. Sociologen Roland Paulsen är däremot tvärsäker på att det förhåller sig så, utan att föra fram några belägg för det, och han ser detta som en möjlighet att göra upp med "arbetssamhället". När det gäller hur ett arbetsbefriat samhälle ska organiseras leder Paulsen läsaren ut i utopins luftiga landskap.
En illustrativ passus:
Paulsen slutför aldrig diskussionen kring [...] grundläggande frågor. I "analysen" kastas man hit och dit mellan olika resonemang. Paulsen klipper av en längre utläggning för att kasta sig in i en annan. När man kokar ner denna pyttipanna av ofullständiga och i många fall motsägelsefulla begreppsmassor och citat från auktoriteter, återstår några få "påståenden" som Paulsen bygger sina uppfattningar på.
Magnusson konstaterar att Paulson är tvärsäker på att den moderna tekniken skapar ett överskott av arbetskraft (vilket Ryan Avent inte är) som gör att vi bara behöver arbeta några timmar om dagen, men "Paulsen framlägger hur som helst inga belägg för att det skulle vara så".
En annan kritik som även jag förde fram gäller Paulssons idé om att vissa behov är genuina medan andra är skapade:
Paulsen anser att det på ett meningsfullt sätt går att rangordna "behov" och karakterisera vissa som "genuina" och andra inte [...] men hittills har både samhällsvetare och politiker misslyckats med att göra sådana rangordningar. [...] Onekligen är faran med "överkonsumtion" en viktig fråga att diskutera vidare, men även här lämnar Paulsen oss i sticket och hoppar över till något annat.
Avslutningen:
Han slutar sin genomgång av olika vägar ut ur arbetssamhället med att hänvisa till rätten till "utopiska principer". Det är i detta luftiga landskap vi till sist hamnar.

DN-kolumn om power posing, replikationskrisen och forskningspolitik

I dagens DN-kolumn skriver jag om replikationskrisen, Amy Cuddys omstridda forskning om power posing och vad allt detta betyder för forskningspolitiken. Ett utdrag:
Just studien om power posing byggde på ett experiment med totalt 47 personer, varav 42 fick vara med i studien. Det är inget stort underlag. Forskare som hittar en anmärkningsvärd effekt i en sådan situation borde naturligtvis ställa sig frågan "Kan detta verkligen stämma?", sedan raskt göra ytterligare studier. I praktiken konkurrerar den frågan med en annan: "Var kan detta oväntade resultat publiceras?"
Jag ger också en lite känga åt trenden att anlita kommunikatörer och PR-folk vid universiteten:
En annan delvis problematisk trend är att lärosätena skaffar sig kommunikatörer och pressansvariga som ska marknadsföra det egna lärosätet och dess forskare. Om universiteten tidigare var en kunskapsbank dit journalister, beslutsfattare och intresserad allmänhet kunde vända sig vid behov, har de nu i större utsträckning blivit aktörer som strävar efter att nå ut och få genomslag. Det är tveksamt om forskningen vinner på denna förändring.
Det finns massor skrivet om Cuddy och replikationskrisen, men här är några bra tips för den nyfikne:
Man börjar lämpligen med denna långa och välskrivna artikel i NY-Times om hur turerna påverkat Amy Cuddy. Det var denna som gjorde att jag valde att skriva en kolumn om ämnet.
Statistikern Andrew Gelman som förekommer i NY-Times artikeln har kommenterat denna ingående, först ganska uppskattande, men efter lite eftertanke mer kritiskt.
En sammanfattning och några kommentarer kring det faktum att många publicerade forskningsresultat inom psykologi inte gått att replikera.
En bra sammanfattande artikel i The Atlantic.
Andrew Gelman skriver också i denna Slate-artikel om huruvida psykologi är särskilt problematiskt. Han ger bl a en välförtjänt känga till nationalekonomin:
Psychology’s bad press is in part a consequence of its open culture, which manifests in various ways. To start with, psychology is institutionally open. Sure, there are some bad actors who refuse to share their data or who try to suppress dissent. Overall, though, psychology offers many channels of communication, even including the involvement of outsiders such as myself. One can compare to economics, which is notoriously resistant to ideas coming from other fields.
Noterade också nyss att tidskriften Curie intervjuat Anna Dreber-Almenberg, en av forskarna som varit med i replikeringsprojektet. Där får vi veta att det snart kommer mera:
Under vintern ska enligt planerna resultat från ytterligare en replikationsstudie publiceras. Nu är det 21 samhällsvetenskapliga studier som publicerades i Nature och Science mellan 2010 och 2015 som har granskats. Bakom arbetet finns 23 forskare, bland annat kollegerna från Handelshögskolan i Stockholm.
Nästa projekt handlar om att undersöka reproducerbarheten i artiklar publicerade i den amerikanska tidskriften PNAS, The Proceedings of the National Academy of Sciences.
– Vi väljer topptidskrifter eftersom de har så stor påverkan inom sina ämnen och ibland även på politiken, säger Anna Dreber Almenberg.
Till sist, om man vill, kan man läsa denna artikel där psykologer försvarar sig, men som mestadels är sorgligt raljant och dryper av bristande självkritik.

Uppdatering: har tipsats om att det finns (minst) två podcastavsnitt som är relevanta
samt





Lästips: På safari i Trumps USA

Långt, välskrivet och intressant av Molly Ball i The Atlantic
The trip was predicated on the optimistic notion that if Americans would only listen to each other, they would find more that united than divided them. [...] A farmer in the group told Third Way’s eager listeners he knew exactly what was wrong with America: his fellow Americans.
“You’ve got all these parasites making a living off the bureaucracy," the farmer declared, “like leeches pulling you down, bleeding you dry." We had been in the state for just a few hours, and already the researchers’ quest for mutual understanding seemed to be hitting a snag.