Showing all posts tagged statistik:

Om utvecklingen av global ojämlikhet.

Under politikerveckan i Visby deltog jag i en paneldebatt med Oxfam om global och nationell ojämlikhet. Jag fick intrycket att jag var en av få - möjligen den enda! - som inte fann utvecklingen alarmerande. I world inequality report 2022 fann jag nyss denna figur som imponerande väl sammanfattar utvecklingen under 200 år:
I korthet:
  • Ojämlikheten mellan länder har varit på väg nedåt sedan 1980 och är nu tillbaka där den var runt år 1900.
  • Samtidigt har ojämlikheten inom länder ökat, men de senaste 10-20 åren har den ökningen stannat av - på en nivå som fortfarande är lägre än den var runt 1900.
  • Samtidigt har världen som helhet blivit oerhört mycket rikare och den absoluta fattigdomen har minskat kraftigt (vilket inte syns i figuren men rimligen bör vägas in när utvecklingen värderas).

Måttet i fråga är kvoten mellan den rikaste tiondelens inkomster och den fattigaste halvans inkomster. Jag har inte stött på just det måttet tidigare, men tycker spontant att det är ganska bra. Hursomhelst är de som valt det, och som står bakom rapporten, inte direkt några nyliberala högerspöken:
Lucas Chancel, Thomas Piketty, Emmanuel Saez & Gabriel Zucman

Långtidsarbetslöshet i Sverige

Att hitta statistik över långtidsarbetslöshet på SCB.se är inte det lättaste. Som tur är har Folkhälsomyndigheten bearbetat data och gjort informativa figurer. Definitionen de använder för långtidsarbetslös är arbetslös mer än 12 månader.
Fyra saker är slående:
  1. Långtidsarbetslösheten är anmärkningsvärt låg även bland människor med bara gymnasial utbildning, och ännu lägre bland dem med post-gymnasial utbildning.
  2. Långtidsarbetslösheten bland personer med förgymnasial utbildning är fyra gånger så hög som för bättre utbildade.
  3. Gapet i långtidsarbetslöshet mellan låg och högutbildade ökar kraftigt över tiden. Så sent som 2006 var skillnaden ganska liten.
  4. Något har hänt med statistiken, som gör att tidsserien tar slut 2020. RAMS verkar ha ersatts av BAS.


Faktisk och demografiskt förväntad arbetslöshet i svenska kommuner

Arbetsförmedlingen har gett ut en intressant rapport om svenska kommuners arbetslöshet: Den varierar kraftigt från kommun till kommun, men delvis beror detta på att olika kommuner har olika förutsättningar i form av olika befolkningssammansättning.

I rapporten räknas ut en demografiskt förväntad arbetslöshet på basis av kön, ålder, födelseregion, utbildningsnivå och tid i Sverige baserat på senaste invandringsår. Denna jämförs sedan med den faktiska arbetslösheten. Om den senare är lägre, klarar sig kommunen bra givet sina demografiska förutsättningar. Vad det beror på är svårt att säga, det kan vara lokalpolitik, näringslivsstruktur, kulturella faktorer och vad som helst som inte ryms i kön, ålder, födelseregion, utbildningsnivå och tid i Sverige.

De kommuner som har lägst arbetslöshet jämfört med vad den demografiskt förväntade är följande:
Kommunnamn

Faktisk arbetslöshetsnivå
Demografiskt förväntad arbetslöshetsnivå
Förväntningsfel
Gnosjö

6,9
11,0
-4,1
Gällivare

4,4
8,1
-3,7
Kiruna

4,7
8,3
-3,6
Tranemo

5,4
8,8
-3,3
Vansbro

5,0
8,3
-3,3
Sorsele

5,0
8,1
-3,1
Nykvarn

4,3
7,4
-3,1
Östhammar

4,7
7,7
-3,0
De kommuner som har högst arbetslöshet jämfört med vad den demografiskt förväntade är följande (störst skillnad längst ned i tabellen):
Lessebo
0761
15,6
12,6
3,0
Landskrona
1282
12,8
9,8
3,0
Ljusnarsberg
1864
12,4
9,3
3,0
Bengtsfors
1460
12,8
9,7
3,1
Trollhättan
1488
12,4
9,3
3,1
Storfors
1760
11,4
8,2
3,2
Flen
0482
14,6
11,4
3,2
Eskilstuna
0484
14,6
11,3
3,3
Perstorp
1275
15,3
11,8
3,5
Åmål
1492
13,3
9,7
3,5
Ronneby
1081
13,8
10,1
3,6
Malmö
1280
15,6
10,5
5,1


Ett enkelt och illustrativt sätt att jämföra skatt på arbete för låginkomsttagare

Ett enkelt och illustrativt sätt att jämföra skatt på arbete för låginkomsttagare i olika länder är att gå till OECDs Taxing Wages och ändra hushållstypen till "Single person at 67% of average earnings, without child". Vi får då se den totala skattekilen (oavsett hur den fördelar sig mellan inkomstskatter och arbetsgivaravgifter, och med beaktande av olika avdrag, såsom det svenska jobbskatteavdraget. Jag föredrar att välja ett barnlöst ensamhushåll för att jämförelsen inte ska störas av familjepolitik, då många länder ger skattereduktion istället för barnbidrag.

År 2000 låg Sverige 3e högst i denna jämförelse, efter Belgien och Ungern. Sedan dess har vi haft Perssons skattereduktion för egenavgifter och Reinfeldts jobbskatteavdrag och är inte längre lika extrema. Allt jämt är dock skatten för låginkomsttagare högre i Sverige än i de flesta andra OECD-länder, och skillnaden gentemot OECD-snittet är ungefär 10 procentenheter.


Förbryllande artikel i Kvartal om "mörkertal" och förvärvsarbetande

I Kvartal finns en något förbryllande artikel med rubriken
Mörkertalet på arbetsmarknaden – svenskfödda största problemet
Ingressen lyder:
Till skillnad från vad som brukar framföras i debatten om självförsörjning är det inte utrikes födda som är det största problemet – utan personer födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar. När man höjer inkomstkravet för vem som klassas som förvärvsarbetande är det i den gruppen som det största mörkertalet finns.
Här blinkar en varningslampa: första meningen är en utsaga om nivåer på ett problem. Andra meningen är en utsaga om hur problemet förändras vid en definitionsförändring. Båda kan vara sanna och intressanta. Men förändringar säger inget om nivåer.
Kvartal har bett SCB räkna ut vad som händer med andel och antal förvärvsarbetande i Sverige om gränsen för att räknas som förvärvsarbetande höjs från 99 kronor till 18 000 kronor, dvs till nivån för de lägsta kollektivavtalade lönerna i Sverige för personer som fyllt 20. En bit in i texten styrks min farhåga:
Den största förändringen, både procentuellt och i absoluta tal, finns i gruppen inrikes födda med minst en inrikes född förälder. När inkomstgränsen höjs växer gruppen med 70 procent och 450 000 personer.
Det finns ingen anledning att betvivla detta. Men när en förändring är stor procentuellt beror det ofta på att värdet är litet initialt. Och att den absoluta förändringen är stor (450 000) beror kan enkelt förklaras av att gruppen inrikes födda med minst en inrikes född förälder också är stor.

Och mycket riktigt, jämförs andelar i olika grupper som inte når upp till 18 000 kronorsgränsen, ser det ut exakt som förväntat:
För övrigt är ett mörkertal är enligt Nationalencyklopedin
den andel av faktiskt inträffade företeelser, t.ex. sjukdom eller brott, som inte anmäls och därmed inte finns med i statistiken
Kvartals artikels rör således inte något mörkertal i ordets faktiska bemärkelse, eftersom alla inkomster är hämtade ur statistiken. Däremot finns det en synnerligen vilseledande rubrik och ingress.