Berghs betraktelser

• Ojämlikheten mellan länder har varit på väg nedåt sedan 1980 och är nu tillbaka där den var runt år 1900.
• Samtidigt har ojämlikheten inom länder ökat, men de senaste 10-20 åren har den ökningen stannat av - på en nivå som fortfarande är lägre än den var runt 1900.
• Samtidigt har världen som helhet blivit oerhört mycket rikare och den absoluta fattigdomen har minskat kraftigt (vilket inte syns i figuren men rimligen bör vägas in när utvecklingen värderas).

1. Långtidsarbetslösheten är anmärkningsvärt låg även bland människor med bara gymnasial utbildning, och ännu lägre bland dem med post-gymnasial utbildning.
2. Långtidsarbetslösheten bland personer med förgymnasial utbildning är fyra gånger så hög som för bättre utbildade.
3. Gapet i långtidsarbetslöshet mellan låg och högutbildade ökar kraftigt över tiden. Så sent som 2006 var skillnaden ganska liten.
4. Något har hänt med statistiken, som gör att tidsserien tar slut 2020. RAMS verkar ha ersatts av BAS.

Ett enkelt och illustrativt sätt att jämföra skatt på arbete för låginkomsttagare i olika länder är att gå till OECDs Taxing Wages och ändra hushållstypen till "Single person at 67% of average earnings, without child". Vi får då se den totala skattekilen (oavsett hur den fördelar sig mellan inkomstskatter och arbetsgivaravgifter, och med beaktande av olika avdrag, såsom det svenska jobbskatteavdraget. Jag föredrar att välja ett barnlöst ensamhushåll för att jämförelsen inte ska störas av familjepolitik, då många länder ger skattereduktion istället för barnbidrag.

År 2000 låg Sverige 3e högst i denna jämförelse, efter Belgien och Ungern. Sedan dess har vi haft Perssons skattereduktion för egenavgifter och Reinfeldts jobbskatteavdrag och är inte längre lika extrema. Allt jämt är dock skatten för låginkomsttagare högre i Sverige än i de flesta andra OECD-länder, och skillnaden gentemot OECD-snittet är ungefär 10 procentenheter.

I Kvartal finns en något förbryllande artikel med rubriken

Mörkertalet på arbetsmarknaden – svenskfödda största problemet

Ingressen lyder:

Till skillnad från vad som brukar framföras i debatten om självförsörjning är det inte utrikes födda som är det största problemet – utan personer födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar. När man höjer inkomstkravet för vem som klassas som förvärvsarbetande är det i den gruppen som det största mörkertalet finns.

Här blinkar en varningslampa: första meningen är en utsaga om nivåer på ett problem. Andra meningen är en utsaga om hur problemet förändras vid en definitionsförändring. Båda kan vara sanna och intressanta. Men förändringar säger inget om nivåer.

Kvartal har bett SCB räkna ut vad som händer med andel och antal förvärvsarbetande i Sverige om gränsen för att räknas som förvärvsarbetande höjs från 99 kronor till 18 000 kronor, dvs till nivån för de lägsta kollektivavtalade lönerna i Sverige för personer som fyllt 20. En bit in i texten styrks min farhåga:

Den största förändringen, både procentuellt och i absoluta tal, finns i gruppen inrikes födda med minst en inrikes född förälder. När inkomstgränsen höjs växer gruppen med 70 procent och 450 000 personer.

Det finns ingen anledning att betvivla detta. Men när en förändring är stor procentuellt beror det ofta på att värdet är litet initialt. Och att den absoluta förändringen är stor (450 000) beror kan enkelt förklaras av att gruppen inrikes födda med minst en inrikes född förälder också är stor.

Och mycket riktigt, jämförs andelar i olika grupper som inte når upp till 18 000 kronorsgränsen, ser det ut exakt som förväntat:

För övrigt är ett mörkertal är enligt Nationalencyklopedin

den andel av faktiskt inträffade företeelser, t.ex. sjukdom eller brott, som inte anmäls och därmed inte finns med i statistiken

Kvartals artikels rör således inte något mörkertal i ordets faktiska bemärkelse, eftersom alla inkomster är hämtade ur statistiken. Däremot finns det en synnerligen vilseledande rubrik och ingress.