När jag försökte läsa Keynes General Thory...

Under min andra eller möjligen tredje termin av nationalekonomistudier försökte jag läsa Keynes bok The General theory of employment, interest and money. Det gick inget vidare. Jag begrep ungefär vart han ville komma, men kunde inte bli klok på hur han kom dit, hur han tänkte eller exakt på vilka sätt han menade att tidigare ekonomer hade haft fel. Jag blev frustrerad och förutsatte att jag inte var smart nog, detta var ju ett klassiskt verk. Mina lärare i Lund gjorde ett bra jobb med att förklara hur Keynes kom att tolkas och hur han har kritiserats, men jag begrep aldrig Keynes egen beskrivning av sitt stora bidrag.

Med tiden blev jag mer intresserad av mikroekonomi och institutionell ekonomi, men av olika skäl läser jag nu Henry Hazlitts bok "Critics of Keynesian Economics" i vilken Hazlitt själv beskriver sin kritik av General Theory. Jag upptäcker nu att en av de många punkter som Hazlitt kritiserar är en som jag minns att jag fann frustrerande när jag själv försökte läsa Keynes, nämligen hur texten glider mellan att använda lön i betydelsen timlön och löner i betydelsen i totala löneinkomster i ekonomin.
Så här skriver Hazlitt:
One of the sources of Keynes's errors on this subject is his failure to distinguish, most of the time, between (weekly, daily, or hourly) wage rates and total wage payments, (i.e., total payrolls or total wage income). This is because he habitually uses the ambiguous word "wages" to describe either or both. This in turn leads him tacitly to assume that a reduction in wage rates means a corresponding reduction in wage income, and hence "reduces purchasing power" and "effective demand" and leads to a descending spiral without limit.
För Hazlitt betyder detta att Keynes gjorde det lite för enkelt för sig när han kritiserade den klassiska ekonomin.
Hazlitts antologi kom 1960, i andra upplaga 1977 och tredje upplagan som kom 1995 finns i sin helhet här. Den är synnerligen läsvärd.

Om arbetslöshetens effekt på välbefinnandet

En av de mest intressanta artiklarna jag läst är
Clark, Andrew E., Ed Diener, Yannis Georgellis, och Richard E. Lucas. "Lags And Leads in Life Satisfaction: A Test of the Baseline Hypothesis*". The Economic Journal 118, nr 529 (2008): F222–43
Artikeln bygger på "130,000 person-year observations in twenty waves of German Socio-Economic Panel". Det är enligt författarna
"large enough to identify substantial numbers of people experiencing a range of significant life and labour market events, and to follow the evolution of their life satisfaction as they do so."

Jag har länge funderat på varför effekten av att bli arbetslös sitter i så länge jämfört med exempelvis effekten av att bli änka/änkling. Men nu slog det mig att de som får jobb igen kanske plockas bort från estimatet - och mycket riktigt:
The regression analysis will pick out, for example, the effect of one, two and three years of unemployment, conditional on having stayed in unemployment for three years. It can reasonably be noted that exit from unemployment is non-random. However, our analysis includes fixed effects, which will control for the phenomenon of relatively happier individuals leaving unemployment more quickly. Our adaptation coefficients are identified off of within-individual changes in well-being.
Är man ute efter effekten av _arbetslöshet_ är detta såklart en rimlig strategi (notera dock den ökande osäkerheten i estimaten som sannolikt beror på att få som blir arbetslösa är arbetslösa i 3 eller 4 eller mer än 5 år.) Men är man ute efter effekten på välbefinnande av _händelsen att bli arbetslös_ vore det intressant att se denna även för personer som efter arbetslösheten får ett nytt jobb. Det är ju fullt tänkbart att det jobb som bryter arbetslösheten är roligare än det jobb individen hade från början.
Uppsatstipset är med andra ord att använda German socioeconomic panel och studera effekten av arbetslöshet på välbefinnande även för de som får nytt jobb efter arbetslösheten, och sedan för hela samplet, dvs snittet för alla som blir arbetslösa oavsett om de får nytt jobb eller inte.

Sekulär stagnation

Det faktum att folk fortfarande talar om sekulär stagnation, och låter lite smarta när de gör det, är nog ett utmärkt tecken på negativitetsbias.
Begreppet lanserades av Alvin Hansen (1938) som befarade stagnation resten av århundradet bl a pga fallande befolkningstillväxt. Så blev det alltså inte.
I ett nytt, intressant working paper av Oliver Landmann konsteras följande:
As it turned out, the quarter-century following World War II, dubbed the "Age of Keynes" by John Hicks (1974), brought the exact opposite of secular stagnation and violent instability. It was a period of exceptionally rapid growth and rather moderate cyclical fluctuations of output.

Källor:
Hicks, John R. (1974), The Crisis in Keynesian Economics, Oxford.
Landmann, Oliver. "Stabilization Policy: A Turbulent Journey through Time". Working Paper. Discussion Paper Series, 2022. https://www.econstor.eu/handle/10419/266674.
Hansen, Alvin (1939), Economic Progress and Declining Population Growth, American Economic Review, 29, 1-15

Affärsvärldens kurs för ekonomijournalister

Förra veckan fick jag göra något jag länge velat göra: Undervisa ekonomijournalister. Det skedde genom att Stiftelsen Affärsvärlden, som äger utgivningsbeviset för Affärsvärlden, har startat en vidareutbildning för aktiva ekonomijournalister.
Inte vilka studenter som helst...

Några tankar efter kursen:
  • Jag gissade att journalisterna skulle ha hyfsad koll på makroekonomi, så jag valde att fokusera på grundläggande mikroekonomi. Jag tror att det var rätt beslut.
  • Med tanke på hur viktigt konceptet är, är "konsumentöverskott" ett ganska styltigt namn på skillnaden mellan pris och betalningsvilja.
  • Väldigt många insikter i enkel mikroekonomi kan förmedlas utan alla jämrans kurvor vi tvingar studenterna att rita. Till exempel hur konkurrens plus kostnader bestämmer marknadspriset.
  • Enligt arrangören är detta "Sveriges första vidareutbildning för ekonomijournalister". Om det stämmer är det ett underbetyg åt ganska många aktörer. Men bättre sent än aldrig - jag är glad att jag fick bidra!