Denna gång försöker jag förklara för Jocke varför jag ånyo ändrat mig i regeringsfrågan:
Varför finns aktivt förvaltade fonder kvar?
Subdisciplinen finansiell ekonomi är en av de delar av nationalekonomi som jag har minst koll på, men då och då kollar jag upp forskningsläget i vissa nyckelfrågor. En sådan är huruvida fonder med aktiva placeringsstrategier avkastar bättre även när deras högre avgifter beaktas. Svaret tycks vara ett stabilt nej. Så här sammanfattas forskningsläget i ett nytt working paper:
despite abundant evidence that index funds outperform active funds after fees (Fama and French, 2010), most retail investors prefer actively managed funds over low-cost index funds (Beshears et al., 2018). The preference for active investment strategies is a costly mistake: French (2008) estimates that a typical active investor could increase his annual return by 67 basis points by adopting a passive investment strategy
Intressant nog tycks det vara lätt att minska misstaget:
In our main experiment, we first elicit beliefs about the returns to active investing. We then generate exogenous variation in beliefs by providing treated respondents with information about index funds historically outperforming active funds. Treated respondents are 17.8 percentage points more likely to believe that index funds will outperform active funds in the future. Four months after the experiment, we collect administrative data on portfolio allocations. Treated respondents increase the index fund shares of their portfolios by 4.4 percentage points (37.7%) relative to the control group.
Bara genom att berätta för investerare att indexfonder avkastar bättre kan man alltså förändra deras beteende. Det reser onekligen frågan om varför aktivt förvaltade fonder alls finns kvar - den frågan tål att tänkas på!
Källa: Haaland, Ingar, och Ole-Andreas Elvik Naess. "Misperceived Returns to Active Investing". SSRN Scholarly Paper. Rochester, NY, 2023. https://doi.org/10.2139/ssrn.4352369.
Se även CNBC
Economic freedom och tillgång till välfärdstjänster
En ny artikel:
Soysa, Indra de, and Krishna Chaitanya Vadlamannati. "Free Market Capitalism and Societal Inequities: Assessing the Effects of Economic Freedom on Income Inequality and the Equity of Access to Opportunity, 1990–2017." International Political Science Review 44, no. 4 (September 1, 2023): 471–91.
Ur abstract:
We assess the issue by examining the effects of an Index of Economic Freedom on income inequality measured by the standardized GINI and measures of the equity of access to quality schooling, health, and justice covering 128 developing countries during the 1990–2017 period. Our results show that, even if economic freedom is associated with higher income inequality, it also associates robustly with access to opportunity. Our results are robust to alternative models, sample size, and testing methods, including instrumental variables...
Rapport från Southern Economics Association
Har varit på konferens med Southern Economics Association, i år i New Orleans som är en av mina favoritstäder. Här kommer lite lösryckta tankar, nedtecknade i syfte att komma ihåg idéer och intryck en smula bättre.
- SEA-konferensen har alltid ett utbildningsspår, med tips om pedagogik och diskussioner om hur vi lär ut ekonomi. Tankar denna gång: Borde vi utgå ännu tydligare från arbetsdelning och specialisering när vi lär ut mikroekonomi? (Bilden ovan är Adam Smiths berömda nålfabrik!)Vidare: Kolla upp om econgraphs.com och desmos.com har något användbart! Kolla även ncase.me/trust och Australian Economic Reviews sektion "for students"
- Makroekonomer är verkligen oerhört oeniga om vad pengar är och hur det ska förstås.
- Varför har vi inte förarlösa godståg?
- Den bisarra amerikanska lagstiftningen som kallas the Jones act borde fler känna till.
- Kolla upp: Diskuterade redan Erik Dahmén olika problem med KPI som mått på prisnivån?
- Hur beskrivs egentligen kärnkraft i senaste IPCC-rapporten och hur låter det i sammanfattningen för politiker?
- Finns det möjligen vissa likheter mellan hur Malthusianer argumenterade på 1960- och 1970-talen, och hur longtermism-rörelsen låter idag?
- Min egen presentation har redan omskrivits mycket vänligt av Christian hos Punditokraterna. Han och Niclas B har f ö ett papper på gång som med hjälp av life satisfaction-data testar det hos feminister vanliga påståendet att marknadskapitalism skulle vara sämre för kvinnor är för män (vilket det inte verkar vara).
- USA har verkligen blivit vråldyrt för svenskar.
- Plenaryn med Katherine Eckel var riktigt bra, och förtjänar en lite längre utläggning:
Varför är ledare och chefer sällan kvinnor?
Eckels anförande sammanfattade forskning om varför det fortfarande är ovanligt med kvinnor som är VD, chefer och ledare i allmänhet. Hon berättade om experimentell forskning som använt spel där Nash-jämvikten är ineffektiv (bl a centipede-game). I sådana spel kan människor ofta förmås trotsa nash-jämvikten genom kommunikation, eller enkla budskap från en ledare som säger åt folk att använda den strategi som ger alla högre payoff förutsatt att alla följer den.
Innovationen är att Eckel m fl har randomiserat om ledaren är man eller kvinna. Det visar sig manliga och kvinnliga ledare är lika bra på inducera samarbete - men män uppfattades ändå vara bättre av deltagarna i experimentet. Beroende på hur situationen beskrivs går det dock att minska denna bestraffning i hur kvinnliga ledare uppfattas: Kvinnor uppfattas som sämre när kontexten är mer konkurrensinriktad.
Till sist: En fåtölj som såg lite apart ut på mitt frukostställe. Den visade sig vara ditställd för att matkurirer ska kunna vila sig medan de väntar på att maten ska bli klar.
Fascinerande studie om nollsummetänkande
I ett nytt NBER-paper ("Zero-Sum Thinking and the Roots of U.S. Political Divides") undersöks uppkomsten och effekterna av nollsummetänkande, definierat som tron att en individs eller grupps vinst tenderar att komma på andras bekostnad. Studien bygger på en survey med ett representativt urval av 20,400 amerikanska invånare. Fyra olika frågor ställs för att fånga nollsummetänkandet:
Det visar sig dock att nollsummetänkande i en dimension korrelerar högt med dito i andra dimensioner (enda avvikelsen är att främlingsfientlighet också tycks spela roll när frågan rör etniska grupper).
Svaren fördelas som följer:
Den rent deskriptiva analysen är intressant. I USA är nollsummetänkande vanligare hos demokrater och i städer:
Intressant är även den u-formade associationen till inkomst och utbildning:
Personer med nollsummetänkande tenderar också att vara mer förtjusta i offentlig omfördelning, bekymra sig mer om rasism, vara mer positiva till affirmative action, men också vara mer främlingsfientliga. Nollsummetänkande skiljer sig inom USAs partier mer än det gör mellan dem. Demokrater som stödde Trump var i hög utsträckning nollsummetänkande demokrater,
Intressant nog verkar sambandet mellan nollsummetänkande och dessa politiska åsikter inte ändras särskilt mycket när det kontrolleras för var man står på den politiska skalan, utbildning eller andra faktorer. Genom att studera en snarlik fråga i World Values Survey visas att detta gäller även globalt:
Var kommer nollsummetänkandet från?
I papprets mest spekulativa del undersöks vad som förklarar nollsummetänkande, och hypotesen lanseras att hög ekonomisk tillväxt under uppväxten gör människor mindre benägna till nollsummetänkande. Tesen har visst empiriskt stöd:
Om det stämmer att ekonomisk tillväxt under uppväxten påverkar graden av nollsummetänkande, som i sin tur spelar roll för människors syn på omfördelningspolitik, invandringspolitik med mera, har det naturligtvis en rad intressanta implikationer... Men först ska det nog bankas lite till på dessa resulat för att kolla hur robusta de är!
Uppdatering: Niclas B skrev nyligen om relaterad forskning som tyder på att nollsummeattityden i allmänhet innebär lägre livstillfredsställelse både på lands- och individnivå.
Bergh
Bergh betraktelser - kanske Sveriges äldsta nationalekonomiblogg?